Utlåtande om inrikesministeriets översyn av nödcentralsreformen

05.03.2015 kl. 17:09
Folktinget har gett ett utlåtande till riksdagens förvaltningsutskott om inrikesministeriets översyn av nödcentralsreformen.

                                                                                      Riksdagens förvaltningsutskott

 

Hänv:  Begäran om utlåtande om HAO 8/2014

Ärende:       Skriftligt utlåtande om inrikesministeriets översikt av nödcentrals-reformen, 10.12.2014

 

Svenska Finlands folkting har tagit del av inrikesministeriets promemoria och ger sitt utlåtande i det följande.

Allmänt

Enligt inrikesministeriets översikt av reformen tryggas servicen på nationalspråken. Man har tagit i bruk en riksomfattande verksamhetsmodell och utvecklat ett operativt datasystem, ERICA, som ska användas gemensamt av alla aktörer inom nödcentralsverksamheten (polisen, räddningsväsendet, social- och hälsovårdsväsendet samt gränsbevakningsväsendet).  Antalet nödcentraler har minskat från 15 år 2009 till sex hösten 2014. Samtidigt har svarstiden för nödsamtalen förkortats, vilket innebär att Nödcentralsverkets servicenivå har förbättrats till denna del.

Ministeriet framhåller emellertid att ett alltför litet budgetanslag framöver äventyrar Nödcentralsverkets möjligheter att säkerställa de grundläggande rättigheterna i den utsträckning som lagstiftningen förutsätter.

Folktingets ställningstagande

Folktinget konstaterar att Nödcentralsverket är en tvåspråkig myndighet, som ansvarar för trygghetstjänster av central betydelse för de språkliga rättigheterna enligt grundlagen. Enligt regeringens proposition med förslag till lag om nödcentralsverksamhet (RP 262/2009 rd) skulle den nya förvaltningsmodellen och styrning av samtalen göra det möjligt att utnyttja personalens språkkunskaper, så att servicen förbättras också med de resurser som redan finns.

Folktinget hänvisar till ministeriets skrivning om att servicen tryggas på nationalspråken, men anser att det är anmärkningsvärt att ministeriet inte har utvärderat Nödcentralsverkets språkliga beredskap i anslutning till detta. Enligt Folktinget borde översikten ha innehållit uppgifter bland annat om nödcentralernas faktiska beredskap att ta emot nödsamtal på svenska samt om antalet nödsamtal på svenska och svarstiden för dessa i förhållande till övriga nödsamtal. Därtill borde det ha framgått hur tillfreds svenskspråkiga personer har varit med nödcentralernas service på svenska.

Justitieombudsmannen har tagit ställning till klagomål med anknytning till den språkliga servicen inom nödcentralsväsendet, varav ett ärende gäller en nödcentral där jourpersonalens språkliga service var i strid med språklagen (1455/4/10). Statsrådet har i sin berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013 behandlat bland annat brister i den språkliga servicen inom trygghetssektorn samt personalens språkkunskaper vid Nödcentralsverket och Räddningsinstitutet.

Europarådets expertkommitté konstaterar i sin fjärde rapport om Finland gällande tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (14.3.2012) att det fortfarande inte finns tillräckligt med personal som kan svenska vid nödcentralerna.

Därtill visar forskningsprojektet Språkbarometern-Kielibarometri 2012 att de svenskspråkiga minoriteterna i tvåspråkiga kommuner erfar att den språkliga beredskapen är bristfällig vid nödcentralerna. Forskare Kjell Herberts konstaterar att det behövs specialåtgärder, eftersom den språkliga tryggheten i nödsituationer till och med är livsviktig (Institutet för samhällsforskning, Åbo Akademi).

Flera fall där svenskspråkiga personer inte har fått service på svenska har också lyfts fram i medierna under den senaste tiden: ”Svårt med svenska på nödcentralen” (Svenska yle 24.8.2014) och ”Nödcentralen i Kervo svarade på finska” (tidningen Östra Nyland 15.10.2014).

Slutsats

Folktinget hänvisar till de uppenbara brister som har framkommit och understryker att inrikesministeriet borde ha utvärderat Nödcentralsverkets språkliga beredskap under nödcentralsreformen och redogjort för vilka åtgärder man har vidtagit för att säkerställa svenskspråkiga personers språkliga rättigheter.

Folktinget framhåller att utbildningen för jourhavande har en avgörande betydelse när det gäller möjligheterna att förbättra Nödcentralsverkets språkliga beredskap. Räddningsinstitutet i Kuopio ansvarar för att det utbildas ett tillräckligt antal jourhavande med kunskaper i svenska för landets behov, men antalet svenskkunniga jourhavande motsvarar trots detta inte det faktiska behovet. Enligt Folktinget bör utbildningen för jourhavande därför utlokaliseras till tvåspråkiga orter, språkkunskaperna bör prioriteras både i rekryteringen av jourhavande och i lönesättningen, och det bör fortlöpande ordnas språkkurser i svenska för jourpersonalen.

Folktinget framhåller slutligen att nödcentralernas verksamhet är av fundamental vikt för befolkningen. Finansieringen för Nödcentralsverkets verksamhet måste svara mot de behov som finns och vila på stabil grund, så att nödcentralerna kan fullfölja sina uppgifter både på finska och på svenska. Med hänvisning till de brister som gäller nödcentralernas språkliga skyldigheter understryker Folktinget vikten av att man med snabb tidtabell ordnar utlokaliserad utbildning av jourhavande på tvåspråkiga orter samt vidtar övriga språkpolitiska åtgärder.

Svenska Finlands folkting ber riksdagens förvaltningsutskott beakta dessa ställningstaganden i sitt betänkande om inrikesministeriets översyn av nödcentralsreformen.

Helsingfors den 4 mars 2015

 

SVENSKA FINLANDS FOLKTING

Christina Gestrin                   
ordförande                             

Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden        

 

 

 

 

Stöd Folktinget  

Svenska Finlands folkting
Snellmansgatan 13 A
00170 Helsingfors

folktinget@folktinget.fi
+358 (0)9 6844 250