Utlåtande om rapporten om behörighetsvillkor för polisförvaltningen

03.05.2016 kl. 11:13
Folktinget har inte blivit ombett att ge utlåtande om arbetsgruppens rapport om behörighetsvillkor för tjänster inom polisförvaltningen. Eftersom ändringar i behörighetsvillkoren kan ha konsekvenser för polisens språkliga beredskap, önskar Folktinget, i enlighet med sitt lagstadgade uppdrag, ändå ge ett utlåtande om de aspekter som är relevanta för tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna.

Inrikesministeriet                                      
 

Ärende:         Svenska Finlands folktings utlåtande om rapporten om        behörighetsvillkor för polisförvaltningen

Hänvisning: Begäran om utlåtande 4.4.2016, SM008:00/2015

 

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting har inte blivit ombett att ge utlåtande om arbetsgruppens rapport om behörighetsvillkor för tjänster inom polisförvaltningen. Eftersom ändringar i behörighetsvillkoren kan ha konsekvenser för polisens språkliga beredskap, önskar Folktinget, i enlighet med sitt lagstadgade uppdrag, ändå ge ett utlåtande om de aspekter som är relevanta för tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna.

Arbetsgruppen föreslår ändringar i behörighetskraven för ett antal tjänster inom polisförvaltningen, både inom ledningen och inom den operativa verksamheten. Till arbetsgruppens uppdrag hör emellertid inte att behandla språkkunskapskrav, och arbetsgruppen föreslår i sin rapport heller inga sådana ändringar i polisens behörighetskrav som skulle ha direkt inverkan på de språkkunskapskrav som i nuläget är gällande. Däremot kan eventuella ändringar i förlängningen leda till att språkkunskapskraven försvagas, vilket Folktinget vill fästa uppmärksamhet vid.

Folktinget konstaterar att 17 § i grundlagen (731/1999) tryggar var och ens rätt att i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, i kontakten till myndigheter. Vidare ska det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings samhälleliga behov enligt lika grunder. Språklagen (423/2003) preciserar de grundläggande språkliga rättigheterna och föreskriver bland annat att var och en har rätt att använda svenska eller finska med statliga myndigheter, och att myndigheterna självmant ska se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken.

I 16 a § i polisförvaltningsförordningen (158/1996) stadgas om språkkunskapskrav för polismän. Enligt bestämmelsen är språkkunskapskravet för en polisman vid en tvåspråkig myndighet goda muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsmajoritetens språk inom myndighetens ämbetsdistrikt, samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i det andra språket. Vid en enspråkig myndighet krävs goda muntliga och skriftliga kunskaper i myndighetens språk samt nöjaktig förmåga att förstå det andra språket.

På de polistjänster som kräver högskoleutbildning tillämpas lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003). Enligt 6 § krävs vid tvåspråkiga myndigheter utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsmajoritetens språk inom myndighetens ämbetsdistrikt, samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i det andra språket. Vid en enspråkig myndighet krävs utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i myndighetens språk samt nöjaktig förmåga att förstå det andra språket.

Folktinget konstaterar att beredskapen att trygga polisservice på svenska har försvagats på grund av de strukturella omorganiseringarna i polisförvaltningsreformen, speciellt med tanke på förändringarna i lokalpolisens verksamhetsområden. Enkäten Språkbarometern 2012 har undersökt hur den svensk- och finskspråkiga minoriteten i tvåspråkiga kommuner bedömer polisens service på svenska respektive finska. Åbo Akademi ansvarar för Språkbarometern i samarbete med Justitieministeriet, Finlands Kommunförbund och Svenska kulturfonden. Resultatet visar att kommuninvånare som hör till den svenskspråkiga minoriteten endast gav polisen vitsordet 7,4, medan de finskspråkiga minoriteterna gav vitsordet 8,7.

Problematiken med bristande språklig service inom polisväsendet har behandlats också i Statsrådets berättelser om tillämpningen av språklagstiftningen. I berättelserna från 2009 och 2013 framfördes att det centrala problemet i polisens verksamhet är bristen på polismän som behärskar svenska. Arbetsgruppen för språklig polisservice har i sin slutrapport (Polisstyrelsens publikationsserie 2/2013) konstaterat att polisernas språkkunskapskrav i praktiken inte har iakttagits på ett relevant sätt.

Eftersom polisväsendet är skyldigt att inom den egna verksamheten förverkliga individens språkliga rättigheter, är det viktigt att upprätthålla språkkunskaperna inom polisväsendet. Ovan nämnda utredningar visar att det inte har fungerat tillfredsställande. Därför är det viktigt att lagberedaren bevakar att polisens språkkunskapskrav inte försvagas i samband med att behörighetsvillkoren ändras.

Sådana ändringar i behörighetsvillkoren som direkt påverkar språkkunskapskraven är främst ändringar i kraven på högskoleexamen. En sådan ändring skulle ha direkt inverkan på språkkunskapskraven, eftersom lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda då inte längre är tillämplig, utan språkkunskapskraven regleras istället i polisförvaltningsförordningen. Det här skulle sätta språkkunskapskraven på en lägre författningsnivå. Eftersom en förordning inte behöver behandlas av riksdagen, är en förordning känsligare för tillfälliga politiska svängningar än bestämmelser på lagnivå. Med hänvisning till de försämringar som redan har skett i polisens beredskap att tillgodose de språkliga rättigheterna, vore det olyckligt om författningsnivån för språkkunskapskraven för vissa tjänster skulle försvagas.

Folktinget betonar därför vikten av att inrikesministeriet i den vidare beredningen utreder huruvida de föreslagna ändringarna i praktiken kan leda till förändringar i språkkunskapskraven. Sådana förändringar kan i förlängningen påverka tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna och språkgruppernas möjligheter att klara sig på eget språk i sin kontakt med polisen.

 

Helsingfors, 2.5.2016

Svenska Finlands folkting

                     
Thomas Blomqvist                         
Folktingsordförande                                  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Sakkunnig

 

Stöd Folktinget  

Svenska Finlands folkting
Snellmansgatan 13 A
00170 Helsingfors

folktinget@folktinget.fi
+358 (0)9 6844 250