SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRD

Folktinget arbetar för att den svenskspråkiga befolkningen ska få social- och hälsovård på eget språk. Det innebär bland annat att Folktinget:

  • bevakar att de språkliga rättigheterna beaktas på ett tillräckligt sätt när lagstiftning och nya strukturer bereds inom social- och hälsovården,
  • följer med hur kommuner och samkommuner förverkligar de språkliga rättigheterna när de ordnar social- och hälsovårdstjänster och
  • informerar om de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården.

Folktinget anlitas ofta som remissinstans av ministerier och riksdagens utskott när det gäller lagberedning och reformer inom social- och hälsovården.

Folktinget har ett social- och hälsopolitiskt utskott som:

  • bereder utlåtanden, när de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården bör uppmärksammas i lagberedning och reformarbete,
  • samarbetar med myndigheter och intresseorganisationer, när det gäller tillämpningen av de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården,
  • bereder skrivelser och uppvaktningar med syfte att uppmärksamma myndigheter på aktuella ärenden som har betydelse för de språkliga rättigheterna.

Folktinget följer aktivt med reformen av social- och hälsovårdsstrukturerna. 

Eftersom en fungerande tvåspråkighet inte uppstår av sig själv, är det lika viktigt med bra lagstiftning som att landskapen systematiskt planerar den svenskspråkiga verksamheten.