Utlåtande i ärende RP 53/2013 rd

29.05.2013 kl. 10:17
Folktinget har gett ett utlåtande gällande regeringens proposition till riksdagen med förslag till komplettering av regeringens proposition med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen (RP 31/2013 rd)

Till riksdagens förvaltningsutskott 


Ärende:  Svenska Finlands folktings utlåtande i ärende RP 53/2013 rd (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till komplettering av regeringens proposition med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen (RP 31/2013 rd))

Hänvisning: Utskottets begäran om skriftligt utlåtande 23.5.2013

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting har tagit del av regeringens proposition och ger följande ställningstagande.

I propositionen föreslås kompletteringar till regeringens proposition med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen. Kompletteringarna görs med anledning av regeringens riktlinjer för servicestrukturreformen inom social- och hälsovården.

Kapitel 1.1 Servicestrukturen inom social- och hälsovården

I inledningen till kapitel 1.1 i motiveringen till propositionen konstateras att servicestrukturen och ansvaret för att ordna social- och hälsovård företrädesvis bestäms enligt kommunens invånarantal. I enskilda fall kan man emellertid avvika från kraven på befolkningsunderlag, till exempel för att säkerställa språkliga rättigheter.

Folktinget hänvisar här till att de språkliga rättigheterna har en särställning bland de faktorer som påverkar ett beslut om en administrativ indelning, och de ska därför ges företräde framför övriga kriterier i beslutsfattandet. Sådana kriterier är, förutom befolkningsunderlag, även till exempel samhällsstruktur, funktionell region och pendlingsregion. Skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna förutsätter att man väljer den områdesindelning som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna, om det finns alternativa områdesindelningar (GrUU 21/2009 rd).

I kapitel 1.1 finns ett underkapitel om specialupptagningsområden, i vilket de grundläggande uppgifterna för de nya specialupptagningsområdena presenteras. En grundläggande uppgift enligt propositionen är att samordna den regionala forskningen, utvecklingen och undervisningen.

När det gäller forskningen, utvecklingen och undervisningen på svenska, är verksamheten inte koncentrerad till en viss region, utan utspridd i hela Svenskfinland. Verksamheten är ändå för liten för att det skulle vara ändamålsenligt att splittra den mellan de specialupptagningsområden vars verksamhetsområde omfattar svensk- eller tvåspråkiga kommuner. Folktinget anser därför att det bör skapas ett gemensamt nationellt uppdrag på specialupptagningsområdesnivå för att samordna och koordinera forskning, utveckling och utbildning på svenska. I detta nationella uppdrag bör det finlandssvenska kompetenscentret ha en fortsatt roll.

I samma kapitel anges samordning och styrning av social- och hälsovårdsområdenas verksamhet som en central uppgift för varje specialupptagningsområde.

Folktinget konstaterar att viss verksamhet inom social- och hälsovårdsområdena kräver ett stort befolkningsunderlag. Mentalvård, missbrukarvård, barnskydd, specialomsorg och viss handikappservice på svenska är exempel på sådan verksamhet. Dessa vårdformer bör därför samordnas och styras gemensamt, istället för att uppgiften splittras mellan de specialupptagningsområden vars verksamhetsområde omfattar svensk- eller tvåspråkiga kommuner. I samband med den gemensamma samordningen och styrningen, bör kompetensen inom vården av utsatta grupper på svenska säkerställas, bland annat genom att man breddar och förstärker samkommunen Kårkullas verksamhet. Folktinget anser därför att social- och hälsovården för utsatta grupper bör koordineras och ges ett kunskapsstöd inom ramen för ett nationellt organiserat samarbete.


Kapitel 1.2 Ansvaret för att ordna tjänster

Av detta kapitel framgår att ansvarskommunen för området på basnivå och ansvarskommunen eller samkommunen för ett social- och hälsovårdsområde i lagen åläggs skyldighet att ordna social- och hälsovårdstjänster. Således har ingen annan än i lag förskriven aktör rätt att besluta om social- och hälsovårdsservicen. I kapitlet listas de uppgifter som tillkommer den ansvariga aktören. Bland annat ansvarar denna för att social- och hälsovårdstjänsterna är tillgängliga på lika villkor. I slutet av kapitlet konstateras att tjänsterna ska ordnas för alla invånare i social- och hälsovårdsområdet så att den jämlikhet grundlagen förutsätter förverkligas.

Folktinget betonar här att grundlagen även förutsätter jämlikhet mellan de finsk- och svenskspråkiga invånarna, vilket innebär att servicen ska vara likvärdig på båda språken i tvåspråkiga kommuner. Eftersom ansvarskommuners språkliga skyldigheter är oreglerade i lagstiftningen, vill Folktinget lyfta fram vikten av att det i lagen uttryckligen anges att den ansvariga aktören även ansvarar för att de språkliga rättigheterna förverkligas inom social- och hälsovården.


Kapitel 1.3 Förvaltningen för ett område på basnivå och social- och hälsovårdsområdets förvaltning

Enligt detta kapitel föreskrivs det i lag att förvaltningen av ett område på basnivå och i regel också förvaltningen av ett social- och hälsovårdsområde ska ordnas enligt modellen med ansvarskommun. Regleringen av modellen utformas så att de specialvillkor grundlagen ställer beaktas. En lista på hur dessa specialvillkor beaktas i lagstiftningen presenteras i kapitlet.

Folktinget betonar vikten av att de grundläggande språkliga rättigheterna iakttas när social- och hälsovårdsområden bildas och vill här uppmärksamma utskottet på att listan i propositionen saknar åtgärder för hur de specialvillkor ska beaktas som följer av de grundläggande språkliga rättigheterna. 

Statsrådets, riksdagens grundlagsutskotts och professor Kaarlo Tuoris ställningstaganden bekräftar de grundläggande språkliga rättigheternas betydelse i regleringen av ansvarskommunmodellen.

I nationalspråksstrategin konstaterar statsrådet att man, när strukturer reformeras, alltid ska ”se till att effekterna av lösningarna och strukturerna är sådana som tryggar de språkliga rättigheterna och den livskraftiga tvåspråkigheten” och att man ska ”leta efter sådana lösningar som på bästa sätt tryggar rättigheterna för den mindre gruppen” (Nationalspråksstrategi, Principbeslut av statsrådet 4/2013, s. 40-41).

Enligt grundlagsutskottet ska det i lagstiftningen beaktas att ändringar i kommunindelningen inte får påverka kommunens språkliga ställning eller försämra språkgruppernas möjligheter att klara sig på sitt eget språk (GrUB 10/1998 rd). Utskottet utgår entydigt från att språkgruppernas faktiska möjligheter att klara sig på sitt eget språk inte får försämras. Grundlagsutskottet anser också att skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna förutsätter att man väljer den områdesindelning som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna, om det finns alternativa områdesindelningar (GrUU 21/2009 rd).

Professor Tuori konstaterar i sitt utlåtande, som han lämnade till Folktinget 13.2.2013 gällande Finansministeriets utkast till kommunstrukturlag och ändringar i språklagen, att grundlagsutskottets utlåtandepraxis om grundläggande språkliga rättigheter gäller också när social- och hälsovårdsområden bildas. Servicestrukturreformen får således inte påverka kommunens språkliga ställning och inte heller leda till att språkgruppernas faktiska möjligheter att klara sig på eget språk försämras.

Professor Tuori konstaterar också att om social- och hälsovårdsområdet organiseras med ansvarskommunmodellen krävs det särskild reglering på lagnivå för att tillgodose de språkliga rättigheterna i modellen.

Folktinget understryker det viktiga i att de bestämmelser om grunderna för principen om ansvarskommun som idag finns i kommunallagen kompletteras och utvecklas. Ansvarskommunens språkliga skyldigheter är inte reglerade i lag, vilket är bekymmersamt. Till exempel kan den föreslagna ansvarskommunmodellen leda till en betydande förändring i språkförhållandena i vissa kommuner, vilket i sin tur kan försvaga invånarnas tillgång till social- och hälsovård på svenska. Ansvarskommunmodellens språkliga status bör därför bestämmas på ett sätt som garanterar de grundläggande språkliga rättigheterna.

Slutligen

Med hänvisning till ovissheten kring ansvarskommunens språkliga skyldigheter och till de villkor som härleds ur grundlagen gällande de språkliga rättigheternas företräde vid områdesindelningar, förutsätter Folktinget en lösning som garanterar likvärdig service på finska och svenska.

Folktinget ber riksdagens förvaltningsutskott fästa uppmärksamhet vid dessa ståndpunkter.

Vänligen,

Svenska Finlands folkting

Helsingfors 25.5.2013

Christina Gestrin  
Folktingsordförande  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare

Stöd Folktinget  

Svenska Finlands folkting
Snellmansgatan 13 A
00170 Helsingfors

folktinget@folktinget.fi
+358 (0)9 6844 250