Utlåtande om omorganiseringen av räddningsområdena i landet

10.03.2014 kl. 14:38
Folktinget har gett ett utlåtande till Inrikesministeriet om omorganisering av räddningsområdena i landet. Inrikesministeriet hade inte bett Folktinget om ett utlåtande, även en omorganisering av räddningsområdena har konsekvenser också för den svenskspråkiga befolkningen i Finland.

Inrikesministeriet                                                                                                      

Ärende:         Omorganisering av räddningsområdena i landet

Hänv:            Inrikesministeriets begäran om utlåtande till kommunerna SM050:00/2013, 20.12.2013

 

Regeringen kom överens om ett strukturpolitiskt åtgärdsprogram 29.11.2013, vars syfte är att minska hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin. Enligt programmet minskas antalet räddningsområden i landet från 22 till 11 i enlighet med den nya distriktsindelningen för polisinrättningarna, som trädde i kraft i början av år 2014. Avsikten är att den nuvarande servicenivån ska bevaras. Landskapet Åland berörs inte av förslaget.

Inrikesministeriets begäran om utlåtande med tillhörande förslag fanns inte att tillgå på svenska 20.12.2013, när handlingarna sändes till kommunerna. Folktinget konstaterar att detta förfarande inte är i enlighet med 27 § i språklagen, som föreskriver att en statlig myndighet ska använda finska respektive svenska om kommunen är enspråkig och båda språken om kommunen är tvåspråkig. Ministeriets handlingar till kommunerna fanns i svenskspråkig version först i medlet av januari 2014.

Inrikesministeriet har inte riktat begäran om utlåtande till Svenska Finlands folkting, men Folktinget hänvisar till sitt lagstadgade uppdrag (1331/2003) och tar i det följande ställning till förslaget.

Förslaget till områdesindelning

Folktinget konstaterar att antalet tvåspråkiga räddningsområden minskar från åtta till sex, om förslaget antas. Samtliga tvåspråkiga räddningsområden har finskspråkig majoritet: Österbotten, Sydvästra Finland, Västra Nyland, Helsingfors, Östra Nyland och Sydöstra Finland.

Folktinget hänvisar vidare till att indelningen i räddningsområden utgör ramarna för själva verksamheten. Det är därför viktigt att ministeriets beredning också beaktar hur verksamheten ska kunna organiseras inom större områden framöver. Inom ramen för denna beredning bör man särskilt utreda räddningsväsendets förutsättningar att säkerställa invånarnas lagstadgade rätt till likvärdiga räddningstjänster på finska och svenska inom de tvåspråkiga räddningsområdena.

Folktinget konstaterar att större tvåspråkiga räddningsområden formellt sett kan ses som en positiv möjlighet att utvidga den svenskspråkiga befolkningens rätt till räddningstjänster på sitt eget språk. Förslaget är emellertid problematiskt i fråga om räddningsväsendets förmåga att trygga service på svenska i praktiken. Om enspråkiga räddningsverk överförs till tvåspråkiga områden står räddningsväsendet inför stora utmaningar, eftersom de nya räddningsområdena i sin helhet blir tvåspråkiga. Folktinget understryker därför att räddningsverk inom tvåspråkiga områden måste placeras på en tvåspråkig ort, där det finns reella möjligheter att rekrytera personal med faktiska kunskaper i både finska och svenska.

Folktinget ser det som anmärkningsvärt att de frågor som ministeriet har riktat till remissinstanserna inte omfattar lagstadgade språkliga rättigheter och skyldigheter.

Räddningsväsendets språkliga service

Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013 behandlar den språkliga servicen inom trygghetssektorn, bl.a. räddningsservice på finska och svenska. Av berättelsen framgår att Justitieministeriet har tagit emot många frågor om språkliga brister i räddningsväsendets information och service under åren 2009-2013. Man hänvisar vidare till forskningsresultat, som visar att svenskspråkiga kommuninvånare i minoritet har gett räddningsservicen på det egna språket ett tämligen lågt medelvitsord, 7,4. Vitsordet för räddningstjänsterna på svenska har dessutom sjunkit från 7,8 till 7,4 mellan åren 2008 och 2012. Svaren från finskspråkiga kommuninvånare i minoritet visar däremot att räddningsservicen på finska håller en oförändrad och relativt hög nivå, 8,9 (Språkbarometern 2012, Institutet för samhällsforskning, Åbo Akademi).

Folktingets förvaltningsutskott träffade ledningen för Österbottens räddningsverk i Vasa i februari 2014 med anledning av de aktuella planerna på en omorganisering. Ledningen betonade det viktiga i att behovet av räddningstjänster på båda språken beaktas inom beredningen av strukturreformen, eftersom Österbotten är ett svensk- och finskspråkigt räddningsområde. Räddningstjänsterna ska följaktligen tryggas likvärdigt på svenska och finska. Utöver detta konstaterade räddningsverkets ledning att den planerade ändringen av områdesindelningen och den tidtabell som avses inte är tillräckliga grunder för att syftet med regeringens strukturpolitiska åtgärdsprogram ska kunna uppnås. Reformen borde dessutom senareläggas tills strukturen för kommunerna samt social- och hälsovården har klarnat.

Förslaget till nya räddningsområdena och den språkliga servicenivån kommer också att tas upp till behandling när Folktingets 75 ledamöter samlas till session i Helsingfors 5.4.2014.

Ställningstaganden om språkliga rättigheter vid områdesindelningar

Riksdagens grundlagsutskott och justitiekanslern i statsrådet har tagit ställning till de grundläggande språkliga rättigheternas betydelse vid ändringar i områdesindelningen.

Grundlagsutskottet hänvisar i sitt ställningstagande om revideringen av statens regionförvaltning (GrUU 21/2009 rd) till grundlagens bestämmelser om den administrativa indelningen: När förvaltningen organiseras ska en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas, så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att få tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder (122 § 1 mom.).

Folktinget framhåller att denna bestämmelse uttrycker en strävan efter områdesindelningar som är sinsemellan förenliga, medan rätten till likvärdiga tjänster på finska och svenska däremot är juridiskt bindande. Grundlagsexperten, professor Kaarlo Tuori konstaterar i ett utlåtande till Folktinget att beaktandet av den språkliga jämlikheten är absolut bindande till följd av grundlagens 17 § om de språkliga rättigheterna (13.2.2013).

Grundlagsutskottet lyfter vidare fram det faktum att förändringar i myndigheternas verksamhetsområden kan inverka på myndighetens språkliga status och därmed indirekt på de språkliga rättigheter som tryggas i grundlagen. Om det finns alternativa områdesindelningar förutsätter skyldigheten att tillgodose de grundläggande rättigheterna att man väljer det alternativ som bäst säkerställer de grundläggande språkliga rättigheterna (GrUU 21/2009 rd).

Utskottet framhåller därtill att det finns en risk att en språklig minoritets möjligheter att få tillgång till tjänster på eget språk äventyras, inte minst om den språkliga minoriteten blir en mycket liten grupp i periferin (GrUU 21/2009 rd).

Bedömningar av språkliga konsekvenser måste ingå i beredningen

De språkliga konsekvenserna ska utredas vid beredningen av förvaltningsbeslut som förändrar organisationen eller ämbetsindelningen eller verksamhetsställets placering. Detta sker med hänvisning till myndighetens utredningsskyldighet med stöd av 31 § 1 mom. i förvaltningslagen (www.jm.fi/bedömning av språkliga konsekvenser).

Grundlagsutskottet hänvisar i flera ställningstaganden till att utredningsskyldigheten omfattar en bedömning av språkliga konsekvenser, bl.a:

- de grundläggande språkliga rättigheterna måste vägas in redan när en områdesindelning och ändringar i den bereds. Beslutet om områdesindelningen måste följaktligen bygga på en sakenlig bedömning av beslutets språkliga konsekvenser (GrUU 21/2009 rd).
- de språkliga rättigheterna ska beaktas vid beredningen av administrativa reformer. En övergripande bedömning av de språkliga konsekvenserna är ett måste, särskilt när de administrativa omläggningarna påverkar språkgruppernas faktiska möjligheter att få tjänster på sitt eget språk (GrUB 1/2010 rd).

Även statsrådets principbeslut om en nationalspråksstrategi (20.12.2012) fastslår att de språkliga konsekvenserna av förvaltningsreformer och lagstiftningsprojekt ska bedömas, och att konsekvensbedömningens resultat ska beaktas på vederbörligt sätt när reformerna genomförs.

Statsrådet fattar beslut om områdesindelningen

Inrikesministeriet hänvisar till att statsrådet med stöd av 24 § i räddningslagen (379/2011) besluter om indelningen av landet i räddningsområden. Statsrådet fattar beslutet på eget initiativ eller i enlighet med initiativ som kommunerna inom ett räddningsområde har lagt fram.

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande (GrUU 21/2009 rd) att det står klart att bestämmelser i grundlagen direkt kan begränsa innehållet i bestämmelser som utfärdats med stöd av bemyndigande, bland annat om bestämmelserna om en myndighets verksamhetsområde har kopplingar till grundlagen.

Inrikesministeriet bereder som bäst underlag för beslut av statsrådet om en omorganisering av räddningsområdena i landet. Folktinget hänvisar till att grundlagsutskottets riktlinjer (GrUU 21/2009 rd) ska beaktas även då bestämmelser utfärdas genom beslut av statsrådet.

Svenska Finlands folkting framhåller slutligen följande:

- att Inrikesministeriet har en lagstadgad skyldighet att komplettera beredningen av nya räddningsområden med en grundlig bedömning av språkliga konsekvenser som underlag för beslutsfattandet i statsrådet.
- att samtliga tvåspråkiga räddningsområden i landet ska säkerställa räddningstjänster på finska och svenska enligt lika grunder. Detta gäller följaktligen också räddningsområden där den svenskspråkiga befolkningens andel är liten.
- att räddningsverk inom tvåspråkiga områden måste placeras på en tvåspråkig ort, där det finns reella möjligheter att rekrytera personal med faktiska kunskaper i både finska och svenska.

Helsingfors den 7 mars 2014

SVENSKA FINLANDS FOLKTING

 

Christina Gestrin
ordförande

Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden

 

Stöd Folktinget  

Svenska Finlands folkting
Snellmansgatan 13 A
00170 Helsingfors

folktinget@folktinget.fi
+358 (0)9 6844 250