Skrivelse till Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg

13.05.2015 kl. 12:52
Folktinget träffade Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg och utvecklingsdirektör Harri Martikainen 5.5.2015 för att diskutera frågor av betydelse för det svenska språkets ställning inom Inrikesministeriets ansvarsområde.

Bästa kanslichef,

Svenska Finlands folkting tackar för möjligheten att träffa er och diskutera frågor av betydelse för det svenska språkets ställning inom Inrikesministeriets ansvarsområde.

Folktinget har under årens lopp handlagt frågor med anknytning till språkliga rättigheter och skyldigheter samt strukturella reformer inom polisväsendet, nödcentralsverksamheten, räddningsväsendet och sjöbevakningen. Folktingets 75 ledamöter, som har den högsta beslutande makten i Folktinget, har yrkat på ytterligare åtgärder gällande svenska språkets ställning särskilt inom polis- och räddningsväsendet. Dessa åtgärder gäller en likvärdig tillgång till polisservice och räddningstjänster på finska och svenska, resurser för specialkurser på svenska inom polisväsendet och en utökad utbildning av förstavårdare på svenska för att trygga invånarnas lagstadgade rättigheter.

Folktinget känner till att Inrikesministeriet har vidtagit åtgärder för att stärka svenska språkets ställning under senare år. Ministeriet uppger i sin utredning om reformen av polisens förvaltningsstruktur till riksdagen (19.12.2014) att fyra regionala polisenheter med svenska som majoritetsspråk kvarstår efter polisförvaltningsreformen. Ministeriet hänvisar också till rapporten ”Språklig polisservice” (2/2013), som omfattar bl.a. tillgången till polistjänster på svenska och hur de språkliga rättigheterna har tryggats. Folktinget hänvisar för egen del till att resultatavtalen mellan ministeriet och Polisstyrelsen under flera års tid har innehållit språkliga riktlinjer för Polisstyrelsens verksamhet. Ministeriet har också aktivt redogjort för språkliga åtgärder inom ramen för ministeriernas nationalspråksnätverk.

I sitt budgetförslag för år 2015 uttrycker ministeriet emellertid oro för att tillgången till polisens bastjänster, inklusive språklig service, kommer att försvagas under ramperioden till följd av minskade resurser (16.5.2014). I resultatavtalet för detta år saknas språkliga riktlinjer för Polisstyrelsens verksamhet.

Folktinget konstaterar att grundlagsexperten, professor Kaarlo Tuori, har tagit ställning till de språkliga skyldigheterna enligt grundlagen i förhållande till ekonomiska aspekter. Enligt Tuori bör det ”särskilt framhållas att ekonomiska synpunkter inte kan användas för att motivera att man gör avkall på uppfyllandet av förpliktelser som avser att trygga lagstadgade språkliga rättigheter. I lagstiftningsskedet har de språkliga rättigheterna i sin tur företräde i förhållande till ekonomiska aspekter.” (utlåtande till Folktinget 13.2.2013)

Med hänvisning till detta ber Folktinget Inrikesministeriet överväga följande utvecklingsåtgärder:

  • att ministeriet fastställer språkliga riktlinjer för verksamheten i resultatavtalen med Polisstyrelsen, Nödcentralsverket, Räddningsinstitutet och Gränsbevaknings-väsendet samt följer upp årligen hur riktlinjerna förverkligas i praktiken.
  • att ministeriet kartlägger behovet av svenskkunnig personal inom de myndigheter och läroinrättningar som är underställda ministeriet och vidtar behövliga åtgärder med anledning av detta.

Varje myndighet har ett lagstadgat ansvar att se till att de anställda har tillräckliga språkkunskaper för att sköta myndighetens uppgifter. I Justitieministeriets rekommendationer gällande språkkunskaper och anställning (3/58/2005 och 1/58/2011) ingår bl.a. behovet av språkutbildning för personalen. Folktinget anser att faktiska kunskaper i båda nationalspråken bör berättiga till ett kännbart språktillägg i lönesättningen.

  • att ministeriet genom lagstiftningsåtgärder försäkrar sig om att de regionala polisenheterna med svenska som majoritetsspråk får en rättslig ställning och befogenheter som säkerställer deras lagstadgade uppgift att tillgodose polisservicen på svenska inom respektive polisinrättning.

En förutsättning för att de tvåspråkiga myndigheterna inom ministeriets ansvarsområde ska kunna bemöta medborgarna likvärdigt på finska och svenska är att det finns tydliga beslutsstrukturer för verksamheten på svenska. Ett exempel från polisväsendet visar att fyra regionala polisenheter med svenska som majoritetsspråk har till uppgift att trygga och även utveckla servicen på svenska inom de tvåspråkiga polisinrättningar där de ingår (RP 15/2013 rd, s. 20-21). Men polisenheterna har trots detta inte en rättslig ställning och befogenheter, som i praktiken ger dem möjligheter att säkerställa och utveckla polisservicen på svenska inom polisinrättningarna. Det här ger en allvarlig signal om att den svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter och rättsskydd inom dessa polisinrättningar kommer att försämras på sikt.

  • att ministeriet kartlägger helhetsbehovet av utbildning på svenska vid de läroinrättningar som hör till ministeriets ansvarsområde och vidtar behövliga åtgärder med anledning av detta.

Den yrkesinriktade utbildningen på svenska inom polisväsendet, nödcentrals-verksamheten, räddningsväsendet samt gräns- och sjöbevakningen har en central betydelse för myndigheternas möjligheter att bemöta medborgarna likvärdigt på finska och svenska. Den yrkesinriktade utbildningen bör ordnas i nödvändig utsträckning och hålla samma standard på finska och svenska. Ett villkor för detta är att verksamhetsförutsättningarna för respektive utbildning tryggas genom tillräckliga ekonomiska och personella resurser. Det här gäller också för behovet av vidareutbildning, exempelvis specialkurser på svenska. 

Statens läroinrättningar finns på de finskspråkiga orterna Kuopio, Tammerfors och Imatra. Folktinget ser det som viktigt att ministeriet kartlägger behovet av att utlokalisera den yrkesinriktade utbildningen på svenska till de tvåspråkiga områdena i landet samt möjligheterna att samordna den svenskspråkiga utbildningen inom flera förvaltningssektorer.

Polisyrkeshögskolan. Den nya grundutbildningen för poliser ordnas på yrkeshögskolenivå vid Polisyrkeshögskolan i Tammerfors. Den svenskspråkiga utbildningsenheten säkerställer utbildningen av svenskkunniga poliser, men enheten har alltför få lärarresurser och möjligheterna att anlita utomstående föreläsare från polisinrättningarna är begränsade. Ålands polismyndighet har inom ramen för en arbetsgrupp lyft fram problem och lösningar gällande möjligheten att verka på svenska inom polismyndigheten (23.6.2014).

Räddningsinstitutet. Utbildningen för jourhavande vid nödcentraler och räddningsmanskap ordnas vid Räddningsinstitutet i Kuopio. Behovet av svenskspråkig utbildning för jourhavande har aktualiserats i olika sammanhang, bland annat av Ålands polismyndighet. Nödcentralen i Kervo har ett flertal gånger framfört önskemål om en svenskspråkig kurs för jourhavande, men Räddningsinstitutet har uppgett att en sådan kurs inte går att ordna av praktiska och ekonomiska orsaker (Hufvudstadsbladet 1.12.2014).

Därtill har Österbottens räddningsverk lyft fram vikten av räddningsutbildning på svenska (30.4.2015). Räddningsinstitutet ordnade utbildning för räddningsmanskap på svenska i Österbotten senast åren 2012-13. Avsikten är att Räddningsinstitutet ordnar utbildningen på svenska regelbundet vart tredje år (Inrikesministeriets publikation 9/2010), men institutet har inte ännu meddelat tidpunkten för nästa utbildningsperiod.

Folktinget understryker att Räddningsinstitutet vid behov ska ordna utbildning som leder till yrkesexamen och även annan utbildning i form av utbildningsprogram och kurser på svenska med stöd av 17 och 13 § i lagen om Räddningsinstitutet (607/2006).

Gräns- och sjöbevakningsskolan. Grundutbildningen för blivande gränsbevakare och sjöbevakare koncentrerades till Imatra år 2014. Det finns ett uppenbart behov av grundutbildning på svenska, men Folktinget frågar sig om Gräns- och sjöbevakningsskolan kan säkerställa rekryteringen av svenskkunniga studerande och trygga behovet av svenskkunnig utbildningspersonal i en situation där utbildningsorten är enspråkigt finsk. Om detta inte är fallet så kommer gräns- och sjöbevakningens språkliga beredskap att försvagas märkbart i framtiden.

Eftersom huvuddelen av den yrkesinriktade utbildningen inom ministeriets ansvarsområde ges på finska är det av central betydelse att också finskspråkiga studerande får tillräckliga språkliga färdigheter med tanke på det framtida arbetslivet. Kunskaper i svenska ger klara fördelar också i kontakten med de nordiska länderna, där bland annat polisväsendet och gränsbevakningen har ett väletablerat samarbete med motsvarande myndigheter i Sverige.

Det är också väsentligt att utbildningen för samtliga studerande omfattar information om Finlands tvåspråkighet, om språkliga rättigheter och skyldigheter enligt grundlagen och språklagstiftningen samt om landskapet Ålands enspråkigt svenska särställning. Detta ökar samtidigt studerandenas insikter om varför myndigheterna ska kunna bemöta invånarna på finska och svenska inom sin verksamhet.

  • att ministeriet i sin lagberedning förhandsbedömer de språkliga konsekvenserna av lagförslag som har betydelse för språkliga rättigheter och skyldigheter enligt grundlagen.

En bedömning av språkliga konsekvenser visar på behovet av särskilda språkbestämmelser i lagstiftningen, så att tjänstemän och andra anställda inom respektive förvaltningsområde lättare finner de språkbestämmelser som uttryckligen gäller dem. Folktinget har riktat en skrivelse om betydelsen av språkbestämmelser i lagstiftningen till justitiekanslern i statsrådet 14.11.2014.

  • att ministeriet säkerställer skriftväxlingen på svenska med de myndigheter som är underställda ministeriet i landskapet Åland samt tryggar övriga förutsättningar för verksamheten på svenska.

 

Svenska Finlands folkting ber ministeriet fästa avseende vid ställningstagandena i denna skrivelse och beakta förslagen till språkliga utvecklingsåtgärder i den fortsatta verksamheten.

 

Helsingfors den 5 maj 2015

 

SVENSKA FINLANDS FOLKTING

Christina Gestrin                                      ordförande                                              

Markus Österlund
folktingssekreterare

Kristina Beijar                                         
sakkunnig i förvaltningsärenden

 

 

Promemoria 5.5.2015

 

Ställningstaganden av riksdagens grundlagsutskott                                     

Grundlagsutskottet har tagit ställning till de omständigheter som gäller när endast en läroinrättning i landet ansvarar för yrkesinriktad utbildning av personal för en viss myndighetsverksamhet. Räddningsinstitutet i Kuopio är landets enda statliga läroanstalt med undervisning som leder till examen inom nödcentralsverksamheten och räddningsväsendet. Grundlagsutskottet konstaterar att man därför bör beakta att de språkliga rättigheterna enligt 17 § i grundlagen ska tillgodoses både i språkundervisningen och i fråga om undervisningsspråken (GrUU 12/2006 rd).

Folktinget hänvisar till att grundlagsutskottets ställningstagande enligt samma grunder gäller Polisyrkeshögskolan i Tammerfors och Gräns- och sjöbevakningsskolan i Imatra. Dessa tre läroinrättningar ansvarar för att det utbildas ett tillräckligt antal personer med kunskaper i svenska för landets behov.

 

Ställningstaganden av statsrådet

I Statsrådets principbeslut om nationalspråksstrategin (4/2012) konstateras att man måste se till att personer som arbetar inom bl.a. polisen och gränsbevakningen har tillräckliga kunskaper i finska och svenska för att tvåspråkigheten ska kunna tryggas i framtiden. Ytterligare vore det viktigt att personer som utbildas för dylika och motsvarande uppgifter redan som en del av grundutbildningen får information om sina språkliga skyldigheter, vars syfte är att trygga medborgarnas grundläggande språkliga rättigheter.

I Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2013 ingår en utförlig beskrivning av hur språkbestämmelserna har tillämpats både ur medborgarnas och ur myndigheternas synvinkel. I berättelsen granskas den språkliga beredskapen inom polisväsendet och den språkliga servicenivån inom nödcentralsverksamheten och räddningsväsendet. Av berättelsen framkommer att bristen på språkkunnig personal fortfarande utgör det största problemet med avseende på myndigheternas möjligheter att tillgodose de språkliga rättigheterna.

Riksdagens grundlagsutskott har i sitt betänkande om statsrådets språkberättelse 2013 konstaterat att det fortfarande finns en hel del brister i fråga om hur de språkliga rättigheterna verkställs, exempelvis i kundtjänsten hos myndigheter. Grundlagsutskottet framhåller att det största strukturella problemet sannolikt är bristen på språkkunnig personal och service på det egna språket, vilket man bör försöka komma åt genom språkkurser för personalen. Utskottet konstaterar vidare att det behövs långsiktiga insatser, som säkerställer myndigheternas förmåga att erbjuda bättre service på svenska i fortsättningen (GrUB 1/2014 rd).

Stöd Folktinget  

Svenska Finlands folkting
Snellmansgatan 13 A
00170 Helsingfors

folktinget@folktinget.fi
+358 (0)9 6844 250