Utlåtande om äldrevårdslagen

26.06.2012 kl. 13:43
Folktinget har till social- och hälsovårdsministeriet gett ett utlåtande in lagutkastet om stöd för den åldrande befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre.
Ärende:  Utlåtande om lagutkastet om stöd för den åldrande befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre. (Rapporter och promemorior 2012:15.)
Hänvisning:
Social- och hälsovårdsministeriets begäran om utlåtande 30.5.2012.

 

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting (nedan Folktinget), är en lagstadgad intressebevakarorganisation för det svenska språket och den svenskspråkiga befolkningen i Finland.

Folktinget har fått begäran att ge utlåtande om lagutkastet om stöd för den åldrande befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre. Folktinget fokuserar i sitt utlåtande på de aspekter av lagberedningen som berör de språkliga rättigheterna och den svenskspråkiga servicen.

Lagutkastet innehåller ingen bestämmelse om klientens språkliga rättigheter och styrgruppens promemoria i övrigt behandlar heller inte de språkliga rättigheterna, som obestridligen är av stor betydelse i social- och hälsovården. För många äldre personer är det särskilt viktigt att få vård på eget modersmål, eftersom övriga språkkunskaper ofta kan falla i glömska på grund av stress eller sjukdom. Folktinget vill därför lyfta fram följande språkrelaterade aspekter av lagutkastet och promemorian.


11 § Principer för att utreda servicebehoven och tillgodose dem

I promemorian i motiveringarna till lagförslagets 11 §, nämner styrgruppen att paragrafen innehåller de viktigaste principer som ska följas i synnerhet när äldre personers servicebehov tillgodoses.  Styrgruppen konstaterar vidare att paragrafen kompletterar de principer som finns i lagen om patientens ställning och rättigheter (patientlagen) och i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (klientlagen). Styrgruppen hänvisar då till 3 § i patientlagen, enligt vilken patientens modersmål i mån av möjlighet ska beaktas i vården och bemötandet, samt till 4 § i socialvårdens klientlag, enligt vilken klientens modersmål ska beaktas när socialvård lämnas.
Dessa hänvisningar kan leda till missförstånd gällande klientens och patientens språkliga rättigheter. Hänvisningarna är missvisande till den del, att de inte nämner patientlagens 3 § 4 moment eller klientlagens 4 § 3 moment om patientens och klientens språkliga rättigheter samt kommunens och samkommunens språkliga skyldigheter. De språkliga rättigheterna bör särskilt nämnas i samband med övriga viktiga principer i detaljmotiveringarna, eftersom de är grundläggande rättigheter och en ytterst viktig del av vården.


Språkparagraf

Förutom att de språkliga rättigheterna bör nämnas som en viktig princip, konstaterar Folktinget att en paragraf om de språkliga rättigheterna behövs även i lagtexten. Fastän det är kommunens eller samkommunens ansvar att säkerställa vård på båda nationalspråken, i enlighet med språklagens bestämmelser, är det personalen inom vårdenheterna som i praktiken ska iaktta patientens och klientens språkliga rättigheter samt ge vård på svenska och finska. För att språkbestämmelserna ska vara så tillgängliga för personalen som möjligt, är det viktigt att de finns nämnda inom den lag som behandlar vårdpersonalens arbetsuppgifter.

I dag har ansvariga myndigheter stora svårigheter att leva upp till språklagens och social- och hälsovårdslagstiftningens förpliktelser. De språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården tillgodoses inte tillräckligt väl. Detta har man starkt påtalat både i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen (2006 och 2009) och i internationella expertbedömningar, såsom Europarådets expertkommittés rapport om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (2012). Bristerna framkommer också tydligt i Folktingets språkskyddsverksamhet.

Folktinget förutsätter att det i det slutliga förslaget till äldrevårdslag ingår en paragraf i 2 kap som stadgar om rätten till vård på det egna modersmålet, finska eller svenska, samt myndighetens ansvar att säkerställa vård på båda nationalspråken. Här kunde hälso- och sjukvårdslagens (1326/2010) motsvarande bestämmelser i § 6 vara en god utgångspunkt. Ett annat alternativ vore att i 18 § om kvaliteten på servicen lägga till ett moment i vilket språket behandlas med ovan motsvarande innehåll.


19 § Personal

För att myndigheterna ska ha möjlighet att iaktta sina skyldigheter enligt språklagstiftningen, behövs i hela Svenskfinland mer utbildad svenskspråkig personal. För att säkerställa tillgången till äldrevård på svenska bör högre krav ställas på personalens svenskakunskaper, och kontinuerlig språkundervisning bör ges. Att personalen har språkkunskaper som motsvarar klienternas lagstadgade språkliga rättigheter bör även nämnas i 19 § eller i paragrafens detaljmotiveringar.


Slutligen

För att de språkliga rättigheterna ska kunna uppfyllas i praktiken förutsätts att vårdpersonalen vet vilket språk klienten eller patienten önskar använda. Därför bör klientens eller patientens språk vid första kontakt tydligt antecknas i patient- eller klientjournalen, samt även framgå ur serviceplanen.


Vänligen,

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin  
Folktingsordförande  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

 

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare