Utlåtande om barnskyddsutredning och kvalitetsrekommendationer

Ärende:  Utlåtande om utredningsgruppens slutrapport Fungerande barnskydd samt arbetsgruppens förslag till kvalitetsrekommendation för barnskyddet

Hänvisning: Diarienummer STM071:00/2012

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting är en lagstadgad intressebevakarorganisation för det svenska språket och den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Folktinget finns inte med som remissinstans i social- och hälsovårdsministeriets begäran om utlåtande, men på grund av modersmålets betydelse i barnskyddsverksamheten, önskar Folktinget ge en kommentar.  

Språket i barnskyddsverksamheten

Barnets modersmål är en viktig faktor i barnskyddsverksamheten, vilket betonas även i barnskyddslagen. Till Folktingets kännedom kommer med jämna mellanrum information om situationer då barnets modersmål och språkliga rättigheter inte har beaktats i barnskyddsverksamheten.

När det gäller omhändertagande av barn finns det stora brister i förverkligandet av barnets språkliga rättigheter. Enligt språklagstiftningen har ett barn i en tvåspråkig kommun rätt att bli placerat i en svenskspråkig familj för familjevård, på ett familjehem eller på en barnskyddsanstalt som erbjuder svenskspråkig vård. Det här fungerar emellertid inte i många kommuner.

Placering av ett svenskspråkigt barn i en finskspråkig miljö fråntar barnet möjligheten att upprätthålla och utveckla sitt eget modersmål och sin egen kultur. Placering i en finskspråkig miljö leder i vissa fall även till att barnet inte har möjlighet att få sin grundläggande utbildning på eget modersmål. Alternativt försvåras det omhändertagna barnets skolgång genom att familjen eller personalen på anstalten inte klarar av att hjälpa barnet med läxläsning, eftersom de inte behärskar svenska tillräckligt väl.

Det verkar som om få kommuner har en strategi för hur de ska ordna vård utom hemmet för svenskspråkiga barn. Det bör finnas en strategi för hur behovet av svenskspråkiga familjer utreds, och hur behovet beaktas när nya familjer rekryteras. Detsamma gäller upphandlingen av familjehems- och anstaltsplatser.

Många tvåspråkiga kommuner har svårigheter att hitta personal som har tillräckliga språkkunskaper för att kunna sköta arbetsuppgifterna så som språklagstiftningen kräver. Därför är det viktigt att kommunerna redan i början av rekryteringsprocessen och i annonseringen aktivt kräver språkkunskaper samt även utnyttjar svenskspråkiga rekryteringskanaler.

Enligt lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda är kommunen skyldig att genom utbildning och andra personalpolitiska åtgärder se till att de anställda har tillräckliga språkkunskaper för att kunna tillgodose barnets språkliga rättigheter. När personal anställs ska kommunen säkerställa att den har sådana språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver.

Vi förstår att det överhuvudtaget är svårt att rekrytera personal samt hitta lämpliga familjer och anstaltsplatser, men barns grundläggande språkliga rättigheter måste beaktas både i rekryterings- och upphandlingsförfarandet.

Barnets språkliga rättigheter

Barnets språkliga rättigheter i barnskyddsverksamheten regleras i grundlagen, språklagen, socialvårdslagen, lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och barnskyddslagen (samt i hälso- och sjukvårdslagen och lagen om patientens ställning och rättigheter, när det gäller åtgärder inom hälso- och sjukvården).

På basis av nämnda lagar har barnet i en tvåspråkig kommun rätt att få hela sin social- och hälsovård, inklusive alla barnskyddsåtgärder, på sitt eget språk finska eller svenska. En tvåspråkig myndighet är redan vid första kontakt skyldig att självmant kommunicera med barnet, vårdnadshavarna och andra närstående på deras eget språk, finska eller svenska.

I en enspråkig kommun har barnet rätt att bli hört på sitt eget språk och att använda sitt eget språk i ärenden som väcks av myndigheten och som direkt gäller barnets grundläggande rättigheter, t.ex. vid omhändertaganden.

I barnskyddslagen lyfts barnets språkliga bakgrund upp som en viktig aspekt av bedömningen av barnets bästa. När plats för vård utom hemmet väljs, ska hänsyn tas till barnets språkliga bakgrund i mån av möjlighet och barnets möjligheter att bevara kontakten till sin egen kultur och sitt eget modersmål ska utredas.

Språket i kvalitetsrekommendationerna

Arbetsgruppen lyfter i sina kvalitetsrekommendationer fram delaktighet som en nyckel till ett effektfullt barnskyddsarbete, och presenterar vissa förutsättningar för att kunna uppnå delaktighet i barnskyddsarbetet.

Folktinget vill här poängtera att en betydande förutsättning för att barnet, barnets familj och eventuell fosterfamilj samt andra berörda ska kunna vara delaktiga i barnskyddsarbetet är att de inblandade personerna förstår varandras språk och kan kommunicera flytande. För barnet är det förstås mycket viktigt att få prata sitt eget modersmål.

Språket är också en viktig del av den goda förvaltning som tillgodoseendet av barnets bästa förutsätter. Även personalens kompetens och kunnande förutsätter tillräckliga språkkunskaper för att kunna sköta arbetsuppgifterna så som både barnets bästa och språklagstiftningen kräver.

Folktinget anser därför att beaktandet av barnets modersmål bör nämnas i rekommendationerna.

Barnskyddet i servicestrukturreformen inom social- och hälsovården

Utredningsgruppen föreslår i sin slutrapport att det inom alla fem specialupptagningsområden grundas multiprofessionella kompetenscenter för krävande barnskyddsverksamhet. Folktinget understöder förslaget och betonar att det behövs en motsvarande funktion som fungerar på svenska. Den krävande barnskyddsverksamheten på svenska är för liten för att det skulle vara ändamålsenligt att splittra den mellan de specialupptagningsområden vars verksamhetsområde omfattar svensk- eller tvåspråkiga kommuner. Ett litet befolkningsunderlag gör barnskyddsverkssamheten på svenska sårbar.

Den svenskspråkiga kompetensen bör därför organiseras inom ett av de tvåspråkiga specialupptagningsområden, med det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området som bas.    

Remissinstanser

Barnets språkliga rättigheter nämns överhuvudtaget inte i utredningen eller i rekommendationerna, trots att rättigheterna är grundlagstryggade och av stor betydelse i utformningen av barnskyddsåtgärder. Folktinget finner det därför förvånande att ministeriet heller inte skickat utredningen och rekommendationerna till svenskspråkiga remissinstanser. Folktinget ifrågasätter varför ministeriet inte begärt utlåtande till exempel från Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, som på riksnivå ansvarar för den svenskspråkiga socialarbetarutbildningen. Inte heller de svenskspråkiga yrkeshögskolorna Arcada och Novia som utbildar socionomer, eller svenskspråkiga intresseorganisationer finns på listan av remissinstanser.

Slutligen

De språkliga rättigheterna är grundläggande rättigheter och en kvalitetsfaktor i barnskyddsarbetet. Principen om barnets bästa innefattar att barnets språkliga bakgrund iakttas och språkliga behov förverkligas. Folktinget vill därför betona vikten av att personalen inom barnskyddsverksamheten medvetandegörs om sina skyldigheter enligt språklagstiftningen.

För att barnets språkliga rättigheter ska förverkligas, är det av högsta vikt att svenskspråkiga stödfamiljer och fosterfamiljer samt barnskyddspersonal har tillgång till kvalitativt utbildningsmaterial på svenska. Idag råder stor brist på svenskspråkigt utbildningsmaterial för familjer samt fortbildningsmaterial för personal, vilket påverkar kvaliteten i barnskyddsarbetet i svensk- och tvåspråkiga kommuner.

När barnskyddsfallen ökar och blir mer komplicerade, ökar även behovet av fungerande arbetsredskap för att hitta lösningar med fokus på barnets bästa och barnets framtid. Språket är ett av de viktigaste redskapen i kommunikationen med barnet och i barnets delaktighet i barnskyddsarbetet. Därför är språket en förutsättning för att barnets bästa ska förverkligas. 

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin  
Folktingsordförande  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare