Social- och hälsovårdsministeriet
Ärende: Svenska Finlands folktings utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om klienthandlingar inom socialvården
Hänvisning: Begäran om utlåtande, 23.5.2014, STM061:00/2014
UTLÅTANDE
Svenska Finlands folkting har tagit del av förslaget till proposition till lag om klienthandlingar inom socialvården. I enlighet med sitt lagstadgade uppdrag tar Folktinget ställning till de frågor som har särskild betydelse för den svenskspråkiga befolkningen.
Allmänt
Inom socialvården är rättigheten att kommunicera muntligen och skriftligen på sitt modersmål mycket viktig. Samtidigt är socialvården ett av de områden inom vilket många kommuner har stora svårigheter att tillgodose klienternas språkliga rättigheter. De språkliga rättigheterna inom socialvården tillgodoses inte tillräckligt väl.
Bristerna har lyfts fram i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen (2006, 2009 och 2013) och i internationella expertbedömningar, såsom Europarådets expertkommittés rapport om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk och Europarådets ministerkommittés rekommendationer (2012). Ministerkommittén rekommenderade att de finländska myndigheterna särskilt prioriterar ytterligare åtgärder för att säkra tillgången till socialvård på svenska.
8 § Språket i handlingarna
Utkastet till lag om klienthandlingar innehåller ingen bestämmelse om klientens rätt till klienthandlingar på eget språk.
Fastän det är socialvårdsmyndighetens ansvar att säkerställa att de språkliga rättigheterna iakttas, är det personalen inom socialvårdsenheterna som i praktiken ska bemöta klienten och hantera klienthandlingarna. För att bestämmelserna om klientens rätt till handlingar på eget språk ska vara så tillgängliga för personalen som möjligt, är det viktigt att bestämmelserna finns nämnda inom den lag som behandlar just klienthandlingar.
Folktinget förutsätter därför att det i lagförslaget ingår en bestämmelse om klientens rätt till klienthandlingar på eget språk. Vi föreslår att det till 8 § fogas ett andra moment (8 § 2 mom.) som lyder:
Klientens rätt till klienthandlingar på finska eller svenska regleras i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), socialvårdslagen (710/1982), språklagen (423/2003) och personuppgiftslagen (523/1999).
Ur förslaget till detaljmotiveringar framgår de språkliga rättigheterna relativt utförligt. Som komplettering till detaljmotiveringen till det föreslagna 8 § föreslår vi att laghänvisningarna ytterligare preciseras enligt följande.
I 4 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården stadgas om de rättigheter som en klient inom socialvården har i kontakter med socialvårdsmyndigheterna i enlighet med språklagen. Bestämmelsen gäller inte tjänster inom socialvården, varmed bestämmelsen även hänvisar till socialvårdslagen.
Enligt 28 § i personuppgiftslagen ska klientuppgifter lämnas till klienten i begriplig form, vilket innebär att klienten förstår både språket och fackterminologin.
(Vi är medvetna om att lagen om klientens ställning och rättigheter föreslås införlivas med andra lagar, men vi väljer att i det här utlåtandet utgå från nu gällande lagstiftning.)
2 § Tillämpningsområde
I 2 § stadgas om lagens tillämpningsområde. I 2 § 3 mom. listas sådana lagar som ska tillämpas på behandlingen av klientuppgifter.
Folktinget noterar att språklagen inte nämns i listan och föreslår därför att den läggs till. Vi hänvisar här till riksdagens grundlagsutskott som i sitt utlåtande GrUU 42/2005 rd har behandlat frågan om hänvisningar till allmänna förvaltningslagar när nya lagar bereds.
Grundlagsutskottet konstaterade följande: ”Enligt utskottets tolkningspraxis innebär tryggande av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen att de allmänna förvaltningslagarna iakttas när ärenden behandlas ...” Utskottet ansåg vidare att det inte längre är ”... nödvändigt att med anledning av 124 § i grundlagen ta in hänvisningar till allmänna förvaltningslagar i lag. Om man trots allt anser att t.ex. tydligheten kräver det, måste hänvisningen vara omfattande för att e contrario-tolkning ska undvikas.”
Eftersom språklagen är en allmän förvaltningslag, innebär utskottets konstaterande att även språklagen bör nämnas i 2 § 3 mom., i och med att också andra allmänna förvaltningslagar såsom lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet nämns. Dessutom kräver förtydligandet av myndigheternas språkliga skyldigheter att språklagen nämns. Det här är viktigt för att undvika antagandet att språklagen inte är tillämplig i behandlingen av klienthandlingar.
Utlåtandets centrala innehåll
För att bestämmelserna om klientens rätt till handlingar på eget språk ska vara så tillgängliga för socialvårdspersonalen som möjligt, förutsätter Folktinget att det fogas ett nytt moment om klientens rätt till klienthandlingar på eget språk till 8 §. Paragrafen reglerar språket i klienthandlingarna.
För att undvika antagandet att språklagen inte är tillämplig i behandlingen av klienthandlingar, anser Folktinget att språklagen i egenskap av allmän förvaltningslag bör nämnas i 2 § 3 mom. Bestämmelsen listar sådana lagar som ska tillämpas på behandlingen av klientuppgifter.
Svenska Finlands folkting
Christina Gestrin
Folktingsordförande
Markus Österlund
Folktingssekreterare
Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare