Utlåtande om lag om ordnandet av social- och hälsovården

10.02.2015 kl. 15:08
Folktinget har gett ett utlåtande till Riksdagens social- och hälsovårdsutskott om förslag till lag om ordnandet av social- och hälsovården samt vissa lagar som hänför sig till den.

Riksdagens social- och hälsovårdsutskott                            
 

Ärende:       Svenska Finlands folktings utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ordnandet av social- och hälsovården samt vissa lagar som hänför sig till den (RP 324/2014 rd)

Hänvisning: Kallelse till social- och hälsovårdsutskottets sammanträde 10.2.2015

 

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting tackar för kallelsen till social- och hälsovårdsutskottets sammanträde. I enlighet med sitt lagstadgade uppdrag tar Folktinget ställning till frågor som har särskild betydelse för den svenskspråkiga befolkningen.

 

Allmänt

I nuläget tillgodoses inte invånarnas grundlagstryggade rätt till social- och hälsovård på svenska och finska enligt lika grunder. Bristerna har lyfts fram i Statsrådets berättelser om tillämpningen av språklagstiftningen (2006, 2009 och 2013) och i internationella expertbedömningar, såsom Europarådets expertkommittés rapport om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (2012).

Eftersom praxis tydligt visar att det inte råder jämlikhet mellan, är det viktigt att försöka åtgärda dessa brister i lagen om ordnandet av social- och hälsovården.

En förutsättning för att åtgärda bristerna är att bedöma hurudana konsekvenser lagförslaget har på den svenskspråkiga befolkningen. En sådan djupgående bedömning saknas emellertid. En andra förutsättning är att den svenskspråkiga befolkningen har inflytande över beslut om den vård som gäller dem. Den föreslagna modellen leder emellertid till försämrat inflytande i jämförelse med nuläget.

Folktinget anser att viktiga åtgärder för att åtgärda språkgruppernas ojämlika tillgång till vård, vore att riksomfattande koordinera vissa vård- och serviceformer på svenska samt att ge nämnderna för minoritetens språk reella påverkningsmöjligheter. 

 

Koordinering av svensk service

Enligt regeringens proposition bildas fem social- och hälsovårdsområden, som ansvarar för ordnandet av vården. Tre av vårdområdena föreslås blir tvåspråkiga, vilket innebär att invånarna i samtliga kommuner i dessa områden har rätt till social- och hälsovård på antingen svenska eller finska. Invånarna ska då ha tillgång till en obruten vård- och servicekedja på sitt eget språk.

Speciellt viktig är en obruten vård- och servicekedja på eget språk för personer med särskilda behov, såsom barn, personer med minnessjukdom, psykisk ohälsa, missbruksproblematik eller funktionsnedsättning.

Kompetensen inom social- och hälsovården för dessa grupper är idag utspridd i olika delar av Svenskfinland och serviceproduktionen kräver ett brett befolkningsunderlag. För att säkerställa att hela vård- och servicekedjan fungerar på svenska, behövs en helhetslösning och en gemensam koordinering som överskrider vårdområdenas gränser.

Folktinget anser därför att ett av de tvåspråkiga social- och hälsovårdsområdena bör få i uppdrag att ansvara för den riksomfattande koordineringen och samordningen av sådana tjänster som riktar sig till personer med särskilda behov och som kräver ett brett befolkningsunderlag. Den riksomfattande samordningen och koordineringen bör fungera i samarbete med övriga tvåspråkiga vårdområden. Alternativt kan denna riksomfattande koordinerande funktion underställas social- och hälsovårdsministeriet.

Folktinget ber social- och hälsovårdsutskottet skriva in i sitt betänkande att ett social- och hälsovårdsområde ska ges i uppdrag att riksomfattande koordinera den svenskspråkiga social- och hälsovård som kräver ett brett befolkningsunderlag och som riktar sig till personer med särskilda behov.

 

Bedömning av lagförslagets språkliga konsekvenser

Ett av syftena med lagförslaget är att säkerställa jämlik social- och hälsovård för hela befolkningen. Det omfattar även jämlikheten mellan språkgrupperna. För att uppnå likvärdig tillgång till social- och hälsovård på både svenska och finska, är det viktigt att bedöma de konsekvenser lagförslaget har för den svenskspråkiga befolkningen.

Riksdagens grundlagsutskott har lyft fram vikten av att de språkliga rättigheterna beaktas i beredningen av administrativa reformer och konstaterar: ”En övergripande bedömning av de språkliga konsekvenserna är ett måste, särskilt när de administrativa omläggningarna påverkar språkgruppernas faktiska möjligheter att få tjänster på sitt eget språk.” (GrUB 1/2010 rd – B 1/2009 rd, s. 6).

Denna omfattande reform av social- och hälsovårdsstrukturerna, inklusive bildandet av stora tvåspråkiga social- och hälsovårdsområden, nya förvaltningsmodeller och omfördelning av produktionsansvar, har långtgående konsekvenser för de faktiska möjligheterna att få tjänster på eget språk. Folktinget understryker vikten av att regeringens proposition kompletteras med en bedömning av dessa språkliga konsekvenser.

Folktinget ber därför att social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande förutsätter att regeringens proposition kompletteras med en djupgående bedömning av de språkliga konsekvenserna.

 

Kommuninvånarnas påverkningsmöjligheter

Den kommunala självstyrelsen innebär bland annat att kommuninvånarna har rätt att välja sin kommuns högsta beslutsfattande organ. När det gäller ordnandet av social- och hälsovården föreslås att social- och hälsovårdsområdets samkommunsfullmäktige blir det högsta beslutsfattande organet. Enligt förslaget får emellertid en enskild kommuns fullmäktige i praktiken ett mycket svagt inflytande i social- och hälsovårdsområdets beslutsfattande.

Det här påverkar direkt möjligheten för den svenskspråkiga befolkningen att delta i beslutsfattandet. Till exempel kommer de svenskspråkiga kommuninvånarna inte att ha reella påverkningsmöjligheter när beslut fattas om hur social- och hälsovården ska ordnas på svenska.

Sådana kommuner som har en stor svenskspråkig befolkning har i nuläget bättre förutsättningar att ordna en likvärdig social- och hälsovård på både svenska och finska. När ansvaret för ordnandet av vården ges till ett social- och hälsovårdsområde med väldigt stark finskspråkig majoritet, försvagas dessa kommuners inflytande på den svenska vården.

På motsvarande sätt kommer den svenskspråkiga befolkningen i kommuner där den svenska minoriteten är liten att få ännu mindre inflytande på sin social- och hälsovård.

Folktinget anser att det är problematiskt att kommuninvånarnas påverkningsmöjligheter försvagas till följd av den föreslagna reformen och ber därför social- och hälsovårdsutskottet att uppmärksamma detta i sitt betänkande.

 

Nämnd för minoritetens språk

Regeringen föreslår i sin proposition att det inrättas en nämnd för minoritetens språk i tvåspråkiga social- och hälsovårdsområden, samt i tvåspråkiga samkommuner som har produktionsansvar. Nämnden föreslås bland annat utreda, bedöma och fastställa behovet av tjänster för den språkliga minoriteten samt följa upp tillgången till och kvaliteten på tjänsterna. Nämnden föreslås emellertid sakna bindande beslutanderätt.

Folktinget anser att de språkliga rättigheterna måste vara en uttalad och integrerad del av beslutsfattandet i social- och hälsovårdsområdena samt i samkommunerna med produktionsansvar. För att effektivt kunna övervaka tillgången till och kvaliteten på tjänsterna, samt ge utvecklingsförslag, krävs en tjänstemannaorganisation med resultatansvar. För att nämndens uppgift ska kunna skötas i praktiken, anser Folktinget att den måste tilldelas ett eget resultatområde, inom vilket den har beslutanderätt och budgetansvar.

Folktinget ber social- och hälsovårdsutskottet att skriva in i sitt betänkande att nämnderna för minoritetens språk ska ges förutsättningar att självständigt genomföra sin uppgift och för att avgöra om ordnandet av social- och hälsovården genomförs i enlighet med beslutet om ordnandet av social- och hälsovården, samt i enlighet med den språklagstiftning som gäller.

 

Riksomfattande samarbete i produktionen av svensk service

I regeringens proposition behandlas situationen för det svenskspråkiga specialomsorgsdistriktet Kårkulla, som i huvudsak producerar service för svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning. Situationen har diskuterats flitigt under lagberedningens gång och inom olika intresseorganisationer.

Folktinget anser att samkommunen Kårkulla är en viktig serviceproducent vars expertis bör tillvaratas. Den är också den enda samkommunen som alla enspråkigt svenska och tvåspråkiga kommuner är medlemmar i, vilket gör den till en unik samarbetsorganisation för Svenskfinland. Även om alla specialomsorgsdistrikt, inklusive Kårkulla, ska avvecklas, vill Folktinget poängtera vikten av att ett dylikt samarbete mellan de svensk- och tvåspråkiga kommunerna kan fortleva på frivillig basis. Dylikt samarbete behövs också när det gäller service för andra grupper med särskilda behov, t.ex. handikappservice, demensvård, missbrukarvård, psykvård och viss barnskyddsverksamhet.

Folktinget önskar att social- och hälsoutskottet uppmärksammar behovet av ett riksomfattande samarbete när det gäller vård och service för personer med särskilda behov. 

 

Helsingfors, 10.2.2015

Svenska Finlands folkting

                                          
Christina Gestrin
Folktingsordförande                                                          

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare