Utlåtande om upphandlingslagstiftningen

30.06.2015 kl. 14:07
Folktinget har gett ett utlåtande om det betänkande som Arbets- och näringsministeriets arbetsgrupp har gjort gällande en totalreform av upphandlingslagstiftningen.

Arbets- och näringsministeriet                                                  

Ärende:       Svenska Finlands folktings utlåtande om betänkandet av arbetsgruppen för beredning av en totalreform av upphandlingslagen

Hänvisning: TEM/2221/00.04.01/2013

 

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting är en lagstadgad organisation med uppdrag att bland annat bevaka att myndigheter tillgodoser de språkliga rättigheterna.

Folktinget har inte fått begäran att ge utlåtande om betänkandet för beredningen av en totalreform av upphandlingslagen. Vi önskar ändå ge utlåtande, eftersom vi anser att språklagstiftningens inverkan på upphandlingslagstiftningen bör uppmärksammas i högre grad i den fortsatta beredningen.

Arbets- och näringsministeriet ber att utlåtandegivarna använder sig av en färdig svarsblankett. Eftersom Folktinget endast tar ställning till frågor som har betydelse för tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna, väljer vi att inte utgå från svarsblanketten. Vi ger i stället vårt utlåtande i det följande.

 

Upphandling och språkliga rättigheter i nuläget

I egenskap av allmän förvaltningslag tillämpas språklagen hos statliga och kommunala myndigheter, domstolar, självständiga offentligrättsliga verk, riksdagens ämbetsverk och republikens presidents kansli. Lagen tillämpas också hos statliga affärsverk, statliga och kommunala bolag, samt privata aktörer då de utför offentliga förvaltningsuppdrag.

Språklagen ska tillämpas i upphandlingsförfarandet och resultatet av upphandlingen ska trygga den enskildas språkliga rättigheter. Språkbestämmelser som har betydelse inom den offentliga upphandlingen finns också i andra lagar, exempelvis i hälso- och sjukvårdslagen och socialvårdslagen.

Språklagen och den upphandlade tjänsten

När en tvåspråkig myndighet ger en offentlig förvaltningsuppgift i uppdrag till en privat aktör, är myndigheten skyldig att försäkra sig om att den privata aktören ger sådan språklig service som förutsätts i språklagens bestämmelser om myndigheter. Detta gäller också andra uppgifter än en offentlig förvaltningsuppgift, om det är nödvändigt för att upprätthålla den servicenivå som lagen förutsätter (25 § i språklagen).

Genom att tydligt ställa krav på anbudsgivarnas förmåga att utföra den upphandlade tjänsten på både finska och svenska, kan myndigheten säkerställa att den privata aktören har kompetens att ge sådan språklig service som språklagstiftningen förutsätter.

I nuläget förekommer stora brister. Till Folktingets kännedom kommer med jämna mellanrum information om tvåspråkiga myndigheter som köper tjänster av privata aktörer som inte klarar av att ge den språkliga service som var och en enligt lag har rätt till. Situationen har uppmärksammats även av Statsrådet, Europarådets expertkommitté och Justitieministeriet.

Statsrådet har nämnt problematiken i sina språkberättelser för de tre senaste regeringsperioderna (Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2006, 2009 och 2013). Statsrådet har också i sin nationalspråksstrategi betonat språklagens betydelse i upphandlingen och konstaterar att resultatet av upphandlingen måste garantera individens grundläggande språkliga rättigheter på det sätt som språklagen kräver (Nationalspråksstrategi, Principbeslut av statsrådet 4/2012).

Expertkommittén för Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk framhåller att de språkliga rättigheterna måste förverkligas i anbudsförfarandet och i serviceleveransen och uppmanar de finska myndigheterna att ge ut preciserade riktlinjer. (Expertkommitténs rapport framlagd inför Europarådets ministerkommitté i enlighet med artikel 16 i stadgan. Fjärde rapporten. Finland. 14.3.2012.)

 

Språklagen och upphandlingsdokumenten

Syftet med språklagen är bland annat att vars och ens rätt till god förvaltning garanteras oberoende av språket samt att individens språkliga rättigheter förverkligas utan att han eller hon särskilt behöver begära det (2 §). På basis av språklagen har en tvåspråkig myndighet skyldigheter även gentemot juridiska personer. Juridiska personer har rätt att använda sitt protokollsspråk, finska eller svenska, i kontakt med myndigheterna (11 §). När en tvåspråkig myndighet tar kontakt med juridiska personer ska myndigheten använda deras eget språk (23 §). Tvåspråkiga myndigheter ska också främja användningen av både finska och svenska, samt behandla den finsk- och svenskspråkiga befolkningen (inklusive juridiska personer) enligt lika grunder (35 §).

Språklagens bestämmelser medför bland annat att en juridisk person, som är registrerad som svenskspråkig, har rätt att lämna anbud på svenska till en tvåspråkig myndighet. Trots detta förekommer det ofta att tvåspråkiga myndigheter uttryckligen ber om anbud endast på finska.

När det gäller anbudsförfrågningar och -annonser, har en tvåspråkig myndighet i princip rätt att publicera dem på antingen finska eller svenska. För att garantera att svensk- och finskspråkiga privatföretag har likvärdiga möjligheter att delta i upphandlingstävlingen, är det ändå ändamålsenligt, och i enlighet med 2 § och 35 § i språklagen, att publicera anbudsförfrågningar och -annonser på båda nationalspråken. 

 

Folktingets kommentarer till förslaget till lag om offentlig upphandling och koncession

Även om det är entydigt att språklagstiftningen ska iakttas vid offentlig upphandling, visar praktiken att myndigheter inte alltid uppfattar detta. Därför är det viktigt att de språkliga rättigheterna uppmärksammas i lagen om offentlig upphandling och koncession (härefter upphandlingslagen).

Folktinget framför därför följande förslag.

 

Informativ hänvisning till språklagen

En informativ hänvisning till en allmän lag kan enligt Lainkirjoittajan opas (Justitieministeriets publikation 37/ 2013) vara nyttig om man inte skäligen kan anta att den som bestämmelserna riktar sig till känner till i ärendet tillämplig lagstiftning i sin helhet.

Med hänvisning till de språkliga brister som i nuläget råder både i upphandlingsförfarandet och i den upphandlade tjänsten, kan man konstatera att det antingen råder okunskap om språklagens tillämpning, eller att lagen avsiktligen åsidosätts i myndigheters verksamhet. Oberoende av orsak, är det skäl att i upphandlingslagen påminna myndigheterna om deras skyldigheter enligt språklagen. 

Folktinget anser därför att det är motiverat att i upphandlingslagen införa en informativ hänvisning till språklagen.

Utöver en hänvisning till språklagen, anser vi att lagförslaget bör kompletteras för att tydliggöra språklagstiftningens betydelse i upphandlingsförfarandet och i utförandet av upphandlade tjänsterna.

Krav på anbudsgivarnas tekniska lämplighet och yrkesmässiga kvalifikationer

I den föreslagna 68 § stadgas om innehållet i anbudsförfrågan. Enligt 1 mom. punkt 8 ska anbudsförfrågan innehålla krav som gäller anbudssökandenas eller anbudgivarnas tekniska lämplighet och yrkesmässiga kvalifikationer och övriga krav. Genom att i anbudsförfrågan ställa krav på anbudsgivarnas lämplighet, i enlighet med de föreslagna 83 § och 86 §, kan den upphandlande myndigheten säkerställa att anbudsgivarna är kvalificerade att utföra den upphandlade tjänsten i enlighet med språklagstiftningens krav.

Folktinget föreslår ett tillägg i detaljmotiveringarna till 86 § som klargör att den upphandlande enheten bör ställa krav på anbudssökandenas kvalifikationer att svara för den upphandlande myndighetens skyldigheter i enlighet med språklagstiftningen.

 

Beskrivning av föremålet för upphandlingen

Enligt den föreslagna 71 § ska de egenskaper som krävs av tjänster fastställas i upphandlingsdokumenten. I detaljmotiveringarna till bestämmelsen konstateras att till exempel tillgänglighet och funktionshindrades behov är sådana krav som bör tas i beaktande.

För att kunna kräva att serviceproducenten ger service på båda nationalspråken, bör den upphandlande enheten uttryckligen beskriva att tjänsten ska utföras på båda språken, antingen i upphandlingsannonsen eller i anbudsförfrågan. Om detta inte framgår av upphandlingsdokumenten, är det högst troligt att serviceproducenten inte heller erbjuder tjänster på båda språken.

Folktinget föreslår att det i detaljmotiveringarna också nämns att det eller de språk som tjänsten ska utföras på bör beskrivas i upphandlingsdokumenten.

 

Komplettering av detaljmotiveringarna till 2 § och de allmänna motiveringarna

I detaljmotiveringarna till 2 § 2 mom. i upphandlingslagen konstaterar arbetsgruppen att den servicenivå som 25 § i språklagen förutsätter måste säkerställas när offentliga förvaltningsuppgifter ges till andra än myndigheter. Vidare konstaterar arbetsgruppen att språklagen innehåller bestämmelser om individens språkliga rättigheter (10 §) och myndigheternas skyldighet att betjäna på båda nationalspråken och självmant tillgodose de språkliga rättigheterna (23 §).

Folktinget välkomnar att dessa bestämmelser nämns i detaljmotiveringarna, men vill samtidigt påpeka att andra relevanta bestämmelser saknas.

För det första är det nödvändigt att till detaljmotiveringarna till 2 § 2 mom. lägga till den tredje meningen i 25 § i språklagen. Enligt den ska myndigheten försäkra sig om att den privata aktören ger sådan språklig service som språklagen förutsätter också när myndigheten ger den privata aktören en annan uppgift än en offentlig förvaltningsuppgift, om detta är nödvändigt för att upprätthålla den servicenivå som lagen förutsätter.

För det andra bör de bestämmelser i språklagen som berör uppgörandet av upphandlingsdokumenten redogöras för. Dessa bestämmelser är främst 11 § och 23 § i språklagen. Juridiska personer har rätt att använda sitt protokollsspråk, finska eller svenska, i kontakt med myndigheterna (11 §). När en tvåspråkig myndighet tar kontakt med juridiska personer ska myndigheten använda deras eget språk (23 § 3 mom.).

Såsom ovan konstateras, medför dessa bestämmelser att en juridisk person, som är registrerad som svenskspråkig, har rätt att lämna anbud på svenska till en tvåspråkig myndighet. En tvåspråkig myndighet bör också publicera anbudsförfrågningar och -annonser, på både finska och svenska.

För att klargöra hur språklagens bestämmelser påverkar upphandlingsförfarandet och utförandet av de upphandlade tjänsterna bör detta behandlas som en helhet i 2 kap. i de allmänna motiveringarna.

Bestämmelserna som reglerar klientens rätt till social- och hälsovård på eget språk bör också redogöras för i samma kapitel (40 § i socialvårdslagen (710/1982), 6 § i hälso- och sjukvårdslagen, 4 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och 3 § i lagen om patientens ställning och rättigheter).

 

Bedömning av de språkliga konsekvenserna

Av betänkandet framgår att bedömningen av de samhälleliga konsekvenserna kompletteras i den fortsatta beredningen. Folktinget betonar att de språkliga konsekvenserna bör behandlas i samband med övriga samhälleliga konsekvenser. 

I grundlagsbedömningen bör även redogöras för 17 § 2 mom. i grundlagen om de språkliga rättigheterna.

 

Förslag till lag om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster

Det som Folktinget här har framfört gällande förslaget till lag om offentlig upphandling och koncession bör även beaktas i tillämpliga delar i förslaget till lag om upphandling inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster.

 

Helsingfors, 29.6.2015

 

Svenska Finlands folkting

                                         
Thomas Blomqvist                                                   
Folktingsordförande                                                 

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare