Utlåtande om diskrimineringslagen

20.05.2014 kl. 14:45
Folktinget har gett ett utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till diskrimineringslag och vissa lagar som har samband med den.

Riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott                

Ärende: Svenska Finlands folktings utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till diskrimineringslag och vissa lagar som har samband med den (RP 19/2014)

Hänvisning: Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets hörande 16.5.2014

 

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting (Folktinget) har fått begäran att ge utlåtande om regeringens proposition om diskrimineringslagen. Folktingets lagstadgade uppgift är att arbeta för den svenskspråkiga befolkningens rättigheter och samhälleliga förhållanden, varmed Folktinget kommenterar utkastet främst ur den svenskspråkiga befolkningens synvinkel.

Förhållandet mellan diskrimineringslagen och språklagstiftningen

Tvåspråkiga myndigheter har en uttrycklig skyldighet att, på basis av språklagen och speciallagstiftningens språkbestämmelser, ge betjäning på finska och svenska. Underlåtenhet att tillgodose de språkliga rättigheterna kan i vissa fall utgöra diskriminering. Till exempel kan en tvåspråkig myndighet göra sig skyldig till direkt diskriminering om den underlåter att ge likställd service till den finsk- och svenskspråkiga befolkningen.

Riksdagens justitieombudsman (JO) har i flera beslut (se t.ex. dnr 212/4/08, 1538/4/04 och 2216/2/10) ansett att underlåtenhet att ge likvärdig service på svenska och finska bryter mot grundlagens och likabehandlingslagens diskrimineringsförbud.

Jämförbart är också diskrimineringsnämndens beslut 2012/243, i vilket nämnden fastslog att Sodankylä kommuns barndagvårdsarrangemang utgjorde etnisk diskriminering i enlighet med 6 § i likabehandlingslagen. Enligt nämnden var arrangemangen ”diskriminerande mot samiska barn, eftersom de samiskspråkiga och finskspråkiga barnens rätt till dagvård på eget modersmål inte uppfylldes enligt samma grunder.”. Motsvarande slutsats har diskrimineringsnämnden kommit fram till i sitt beslut dnr 2008-367/Pe-2. Liknande situationer kan med stor sannolikhet uppstå till exempel i en tvåspråkig kommun med en liten svensk- eller finskspråkig minoritet.

När förhållandet mellan diskrimineringslagen och myndigheternas språkliga skyldigheter inte nämns i propositionens detaljmotiveringar, kan det leda till att en tjänsteman eller privatperson inte inser att ojämlik service för den svensk- och finskspråkiga (eller samiska) befolkningen kan utgöra direkt diskriminering.

Både ur individens rättsskyddssynvinkel och ur lagtolkarens synvinkel är det viktigt att förtydliga förhållandet mellan diskrimineringslagen och språklagstiftningen, eftersom språklagstiftningen i sig varken innehåller sanktioner eller möjlighet till gottgörelse. Eftersom diskrimineringsombudsmannen inte har behörighet att övervaka hur myndigheter tillämpar språklagstiftningen, finns det en överhängande risk att diskriminering på grund av språk (finska och svenska) inte övervakas i tillräcklig utsträckning. Detta trots att underlåtenhet att tillämpa språklagstiftningen kan leda till otillåten särbehandling.

Folktinget föreslår därför att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet i sitt betänkande lyfter fram behovet av att i detaljmotiveringarna till 9 § i diskrimineringslagen förtydliga språklagstiftningens betydelse i förhållande till bestämmelsen om direkt diskriminering.

Flerfaldig diskriminering

Förslaget innehåller ingen bestämmelse om flerfaldig diskriminering. I situationer då diskriminering sker på grunder som regleras både i diskrimineringslagen och i lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor, vore det särskilt viktigt att reglera att det potentiella offret ska få skydd på basis av den diskrimineringsgrund som åtnjuter starkare skydd. Det samma gäller när diskrimineringsgrunderna berörs av olika legitima grunder för särbehandling (10-12 §).

Folktinget föreslår att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet i sitt betänkande förutsätter att flerfaldig diskriminering regleras i en bestämmelse i diskrimineringslagen.

Diskrimineringslagens namn

Slutligen förvånar sig Folktinget över det svenska namnet på lagen. Namnet diskrimineringslag betonar andra aspekter av lagens innehåll än vad det finska namnet yhdenvertaisuuslaki gör. Vi anser att betoningen bör ligga på lagens målsättning – likabehandling – inte på det lagstridiga beteendet diskriminering.

 

Helsingfors, 15.5.2014

 

Svenska Finlands folkting                   

Markus Österlund                               
Folktingssekreterare                            

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare