Utlåtande om utkastet till statsrådets förordning om minimiinformationsinnehållet

28.10.2022 kl. 09:37

Utlåtande om utkastet till statsrådets förordning om minimiinformationsinnehållet

[Frågorna utklippta från utlatande.fi]

Anser ni att förordningen gör det möjligt att samla in tillräcklig information?

Svenska Finlands folkting anser att det inte framgår huruvida infallsvinklar gällande nationalspråken och tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna har beaktats tillräckligt under beredningen av förordningen. För att kunna uppfylla syftet med förordningens bestämmelser om minimiinformationsinnehåll bör de tvåspråkiga välfärdsområdena ha uppgifter om såväl den finsk- som svenskspråkiga befolkningens behov av social- och hälsovård, tillgången till social- och hälsovårdstjänster på finska och svenska, samt kvalitén på servicen. Nationalspråken bör finnas med som en faktor när främjandet av välfärd och hälsa ska jämföras och följas upp både på regional och på nationell nivå. Folktinget framhåller därför att social- och hälsovårdsministeriet bör utreda och säkerställa att de tvåspråkiga välfärdsområdena genom denna förordning får den information som behövs för att kunna leda den tvåspråkiga social- och hälsovård som de ansvarar för att ordna.

Räcker den minimiinformation som tagits fram tillsammans med välfärdsområdena och som tillämpas i organiseringsuppgiften till för att bilda den informationshelhet som behövs?

I beredningsmaterialet behandlas inte att det i Finland finns två nationalspråk samt att sju av välfärdsområdena är tvåspråkiga, och därmed är skyldiga att erbjuda service på både finska och svenska (vilket även gäller Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen). Det framgår därmed inte heller vilka uppföljningsindikatorer som borde tillfalla de tvåspråkiga välfärdsområdena i syfte att säkerställa att de erhåller den information som behövs för att kunna leda den social- och hälsovård som de ansvarar för att ordna, på finska och svenska.

Enligt 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska social- och hälsovård i tvåspråkiga välfärdsområden ordnas på både finska och svenska så att kunderna blir betjänade på det språk de väljer, antingen finska eller svenska. Att erbjuda service både på finska och svenska hör med andra ord till de tvåspråkiga välfärdsområdenas lagstadgade skyldigheter.

I förordningens 2 § framgår att välfärdsområdet ska följa behovet av den social- och hälsovård som välfärdsområdet ordnar samt att invånarnas modersmål är en av de indikatorer som skall följas upp. I bakgrundsmaterialet framkommer vilken information som ska insamlas under respektive indikator. Det framgår dock att informationen som ska samlas in avseende invånarnas modersmål är mycket generell och ingen specifik uppföljning avseende nationalspråken görs. Folktinget anser att det inte står klart hur det tvåspråkiga välfärdsområdet i praktiken ska följa den svenskspråkiga befolkningens hälsa och välfärd på basis av insamlingen av informationen, eller hur informationen kommer att integreras och visa på vilka behov som finns avseende den svenskspråkiga befolkningen.

Folktinget önskar understryka vikten av en språklig indikator i uppföljningen av tillgången till social- och hälsovårdstjänster (3 §). Det är ett mycket stort problem att det i nuläget inte samlas in nationell eller regional statistik över tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster. Det går därmed inte att dra några slutsatser om den svenskspråkiga befolkningens tillgång till vård på sitt modersmål, till exempel hur långa väntetider det är för specifikt svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster. Detta innebär att tillgången till och kvaliteten på finskspråkiga och svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster inte får en likvärdig uppföljning.

Eftersom syftet med förordningen är att förenhetliga välfärdsområdenas lednings- och jämförelseinformation samt att föreskriva miniminivån på den information som välfärdsområdena behöver för att leda den social- och hälsovård som de ansvarar för, bör det tas fram specifika uppföljningsindikatorer avseende nationalspråken för de tvåspråkiga välfärdsområdena. För att få tillförlitliga och jämförbara data om de svenskspråkiga tjänsterna i de tvåspråkiga välfärdsområdena, och för att kunna redogöra för hur de riksomfattande målen har genomförts, bör det skapas system för insamling av dessa data. Informationsinsamlingen är en förutsättning för ledning genom information (även kallat kunskapsbaserat ledarskap) för utvärdering av den svenskspråkiga servicen, vilket i sin tur utgör grunden för att skapa och upprätthålla en högkvalitativ social- och hälsovård på svenska. Folktinget önskar här även framhålla att det i och med övergången från kommuner till välfärdsområden finns ett momentum att skapa nya system, som Folktinget hoppas att skulle tas tillvara på.

Är de första valda indikatorerna ändamålsenliga med tanke på arbetet med välfärdsberättelsen?

I förordningens paragrafer om minimiinformationsinnehållet i välfärdsområdets välfärdsberättelse och välfärdsplan framkommer ingen språklig indikator vid uppföljningen. Välfärdsberättelsen och välfärdsplanen utgör två viktiga verktyg för att välfärdsområdena ska kunna följa invånarnas levnadsförhållanden, hälsa och välfärd och de faktorer som påverkar dessa i varje område och inom varje befolkningsgrupp. För att de tvåspråkiga välfärdsområdena ska lyckas jämföra och följa upp främjandet av välfärd och hälsa både på regional och på nationell nivå, inom samtliga områden som välfärdsområdets lagstadgade organiseringsansvar omfattar, bör det tas in en språklig indikator i minimiinformationsinnehållet.