Utlåtande: europeiska stadgan om minoritetsspråk

04.09.2017 kl. 11:28
Svenska Finlands folktings utlåtande om utkast till Finlands femte periodiska rapport om genomförandet av europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Utrikesministeriet, Helsingfors, 31.8.2017

Hänvisning: Begäran om utlåtande 31.7.2017 HEL7M0589-9     

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting tackar för möjligheten att ge ett utlåtande om utkast till Finlands femte periodiska rapport om genomförandet av europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. I enlighet med Folktingets lagstadgade uppgift som en organisation som främjar det svenska språket och kulturen och som företräder den svenskspråkiga befolkningen i Finland, koncentreras detta utlåtande på den europeiska stadgans tillämpning vad gäller det svenska språket. 

Del I 

Kapitel 1

12-16. Enligt de uppgifter Folktinget fått har landskapet Åland och ålänningarna upplevt att kontakterna och kommunikationen med myndigheterna på svenska försvårats. Folktinget uppfattar det som att ålänningarna upplever att detta inte endast berör en myndighet på riksnivå utan är ett allmänt förekommande fenomen. Ålänningarna upplever givetvis detta som mycket problematiskt och oroväckande.

Kapitel 5

80. Europarådets ministerkommitté har den 15 mars 2017 gett en resolution (CM/ResCMN(2017)1) om genomförandet i Finland av ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. Enligt en av resolutionens rekommendationer för omedelbara åtgärder bör strävandena att anta och genomföra nationalspråksstrategin bli effektivare för att garantera att kunskaperna i svenskan, svenskans synlighet och närvaro bevaras inom utbildningen, förvaltningen, bland arbetskraften och allmänt bland befolkningen.  
Folktinget konstaterar att arbetet med att anta nationalspråksstrategins handlingsplan framskridit långsamt och att frågan verkar ha varit förhållandevis underprioriterad. Med tanke på de utmaningar som det svenska språket och den svenskspråkiga befolkningen står inför, bland en hårdnad politisk debatt och försämrat språkklimat, förutsätter Folktinget att arbetet med att verkställa den nyligen antagna handlingsplanen nu prioriteras högt. 

Kapitel 9

162. Enligt vår uppfattning är det ovanligt, åtminstone i huvudstadsregionen och Egentliga Finland, att myndigheterna bemödar sig om att kontrollera kundens eget språk. Det här leder i praktiken till att myndigheterna oftast använder finska i kommunikationen också med svenskspråkiga personer. Då den första myndighetskontakten endast sker på finska leder det vanligen till att kommunikationen genomgående sker på finska. 

163. Folktinget har också nåtts av många klagomål gällande servicen på svenska ifråga om hälsovårds- och läkartjänster. Ett vanligt förekommande fenomen är att patienten ombeds byta språk, alternativt endast får vård på finska, framförallt i huvudstadsregionen och Egentliga Finland. Patienter som har svenska som modersmål upplever därför ofta kommunikationssvårigheter och är osäkra på om läkaren verkligen förstått vad patienten sagt, vilket kan ha en avgörande betydelse vid ett läkarbesök. Också när det är ett barn som besöker läkare kan språkförbistringar uppstå.  I vissa situationer förväntas föräldrarna tolka kommunikationen mellan barn och läkare, alternativt finns en tolk med som nödvändigtvis inte har tillräckliga kunskaper ifråga om den medicinska terminologin för att kunna garantera barnet en fullgod service hos läkaren.

Del II 

Artikel 7 

209. Enligt rapporten är sex av de föreslagna landskapen tvåspråkiga. Folktinget ber ministeriet notera att antalet tvåspråkiga landskap enligt förslaget är fem.

214. (även 175) Folktinget önskar understryka att de viktiga landskapsinterna dokumenten, närmast landskapets servicestrategi (14 §) och landskapets servicelöfte (15 §), har en avgörande betydelse för hur de språkliga rättigheterna tryggas i praktiken. Med tanke på dokumentens centrala betydelse för tillgången till svenskspråkig service är det problematiskt att man varken har uppmärksammat de språkliga rättigheterna i bestämmelserna eller i deras motiveringar. I utkastet till rapporten har man inte beaktat detta.

Landskapet bör i servicestrategin och servicelöftet förklara på vilket sätt de språkliga rättigheterna kommer att tillgodoses. Landskapet bör tydligt redogöra för hur det ska säkerställa jämlikheten mellan den svensk- och finskspråkiga befolkningen i praktiken. Språkliga aspekter av valfrihet, upphandlingsförfarande, närservice, digitala tjänster, klienthandlingar, information och kommunikation, språkkunskapskrav för personalen och strategier för en fungerande vårdkedja på svenska är exempel på faktorer som är avgörande för en välfungerande social- och hälsovård för den språkliga minoriteten i landskapet. Här bör landskapet också redogöra för hur det ska garantera en obruten vårdkedja på svenska i samarbetet med andra aktörer såsom FPA och privata bolag. 

215. Landskapsreformen innebär att det inrättas en ny regional förvaltningsnivå med 18 landskap i landet. 
Den procentuella andelen svenskspråkiga sjunker inom de tvåspråkiga landskapen i jämförelse med andelen i kommunerna. En direkt konsekvens av reformen blir därför att den svenskspråkiga befolkningens möjligheter att delta i beslutsfattandet inom landskapen begränsas. Till följd av detta får de svenskspråkiga kraftigt reducerade möjligheter att påverka beslut som gäller dem själva.

Detta sakförhållande har beaktats i lagförslaget, så att landskapsstyrelsen inom de tvåspråkiga landskapen ska inrätta ett påverkansorgan för den språkliga minoriteten. Men organet har enligt Folktingets mening inte en tillräckligt stark ställning för att den språkliga minoritetens rätt till inflytande ska anses vara tryggat i enlighet med grundlagens 14 § (rösträtt och rätt till inflytande) och 17 § (landets finsk- och svenskspråkiga befolknings samhälleliga behov ska tillgodoses enligt lika grunder).

Riksdagens grundlagsutskott har i juni 2017 konstaterat att påverkansorganets ställning bör stärkas, så att det nya organet är jämförbart med en nämnd (GrUU 26/2017 rd). Folktinget framhåller att man i stället för ett påverkansorgan bör tillsätta en regelrätt nämnd, som innehar offentlig makt och faktiska möjligheter att påverka beslutsfattandet i respektive landskap. 

Rapporten bör kompletteras med detta ställningstagande.

217. Bildningsväsendet är ett av de största uppgiftsområdena som kvarstår i kommunerna när landskapsreformen träder i kraft. 

I en tvåspråkig kommun ska den grundläggande utbildningen ordnas på jämlik basis för den finskspråkiga respektive svenskspråkiga språkgruppen. Enligt kommunallagen ska det för undervisningsförvaltningen tillsättas ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt organ med särskilda sektioner för vardera språkgruppen i enlighet med kommunallagen. Ledamöterna i organen eller sektionerna väljs bland personer som hör till respektive språkgrupp.

Folktinget understryker det viktiga i att de organ som kommunen tillsätter för de båda språkgrupperna är likställda förvaltningsmässigt sett och att organen har motsvarande befogenheter och resurser. Folktinget har emellertid noterat att alla tvåspråkiga kommuner inte har följt de grundläggande principerna för hur undervisningsförvaltningen ska organiseras under årens lopp. 

Folktinget ser det som viktigt att Europarådets expertkommitté följer med hur undervisningsförvaltningen ordnas i kommunerna framöver.

220. Enligt rapporten gäller skyldigheten att skriva möteskallelser och protokoll på finska och svenska i kommuner där den språkliga minoritetens antal eller andel är stor. 
Folktinget ber ministeriet notera att denna språkliga skyldighet gäller samtliga tvåspråkiga kommuner.

Enligt § 27 i språklagen ska en myndighet vara i kontakt med en tvåspråkig kommun på kommunens två språk. Detta fungerar inte tillfredsställande idag. Enligt uppgifter som Folktinget fått tar de statliga myndigheterna åtminstone i vissa fall kontakt med de tvåspråkiga kommunerna endast på ett språk, finska, även om majoritetsspråket i kommunen är svenska. De tvåspråkiga kommunerna får specifikt begära att de önskar få informationen också på svenska.
 
Folktinget har kontaktats av personer bosatta i kommuner i bland annat Egentliga Finland, där översättningen av framförallt protokollen dröjer väldigt länge. Detta gör att man upplever att det är svårare för de svenskspråkiga att aktivt ta del av den kommunala politiken. I vissa fall har också till exempel byggnadsordningar endast funnits tillgängliga på svenska, och de har översatts först efter att man varit i kontakt med kommunen, vilket lett till att den egentliga tiden att kommentera byggnadsordningen redan gått ut och kommunen har fått öppna sitt beslut på nytt.

222. I rapporten hänvisas till regeringens förslag om en omstrukturering av tingsrättsnätverket i RP 670/2016 rd. Folktinget ber ministeriet notera att propositionens nummer är RP 270/2016 rd.  

225. Folktinget gjorde en utredning gällande tingsrätterna och tingsrättsreformen år 2016. I denna utredning märktes en oro för hur tingsrätterna skulle kunna garantera den svenska servicen i framtiden, om till exempel tingsrätten i Raseborg försvann. I samband med intervjun lyfte alla de intervjuade personerna, det vill säga lagmän från tingsrätterna, åklagare, och personal vid rättshjälpsbyrån upp avsaknaden av kanslipersonal och specialåklagare med tillräckligt goda kunskaper i svenska. Enligt de personer som intervjuades skulle en tingsrättsreform inte främja kunskaperna i svenska hos kanslipersonalen eller specialåklagarna, utan tillgången till svenskspråkig personal skulle försvåras. 

228. Enligt rapporten har man fäst uppmärksamhet vid bland annat språkliga rättigheter vid beredningen av tingsrättsreformen. 

Detta motsvarar inte Folktingets uppfattning. Enligt lagförslaget kommer så mycket som tre av åtta tvåspråkiga tingsrätter i landet att läggas ner. Den här reduceringen av tingsrätternas antal riktar sig kraftigt mot de genuint tvåspråkiga tingsrätterna. Västra Nylands tingsrätt (i Raseborg) och Östra Nylands tingsrätt (i Borgå) kommer att sammanslås med tingsrätterna i Esbo respektive Vanda. Tingsrätterna i Raseborg och Borgå verkar inom starkt tvåspråkiga områden, vilket garanterar tillgången till bland annat kanslipersonal som kan svenska. Till följd av reformen kommer de svenskspråkiga rättstjänsterna att försvagas i betydande utsträckning på sikt.

Vidare sammanslås tingsrätterna i Österbotten (i Vasa) och Mellersta Österbotten (i Karleby). Österbottens tingsrätt är i nuläget den enda tingsrätten på fastlandet med svenska som majoritetsspråk inom domkretsen. Den nya domkretsen har finskspråkig majoritet, vilket innebär att domstolens arbetsspråk blir finska. Österbottens tingsrätt är vidare den enda tingsrätten på fastlandet där tingsnotarier kan utföra sin domstolspraktik på svenska. Det här har en central betydelse med tanke på den uppenbara bristen på svenskkunniga domare och annan domstolspersonal i landet.

Folktinget har i flera utlåtanden uppmärksammat Justitieministeriet på förslagets negativa konsekvenser för tillgången till rättstjänster på svenska.

Folktinget framhåller att den planerade omstruktureringen av tingsrättsnätverket försvagar svenska språkets ställning inom rättsväsendet och försämrar tillgången till svenskspråkiga rättstjänster på ett oacceptabelt sätt. 

Folktinget ber ministeriet skriva in detta ställningstagande i rapporten.

263. Enligt Folktingets uppfattning är det ovanligt att myndigheterna inhämtar information från befolkningsdatasystemet gällande en persons modersmål. Även om det står i språklagen att det är myndighetens sak att uppfylla språklagens villkor, är det väldigt vanligt förekommande att en person inte får service på svenska hos en myndighet, om personen inte specifikt begär det.

267. Kommentar: Varför görs endast stickprov i de kommuner där svenskan är majoritetsspråk? I de kommuner där finskan är majoritetsspråk finns det all orsak att göra motsvarande stickprov gällande den svenska servicen.

293. I Finland ska en nyanländ enligt lag kunna integreras på svenska eller finska. Faktum är dock idag att många kommuner inte informerar den nyanlände om att den nyanlände har rätt att integreras på svenska. Dels anses det i vissa kommuner som en för stor kostnad, dels brukar kommunerna hänvisa till att efterfrågan på svenska som integrationsspråk är liten. Samtidigt är det ändå ett faktum att kommunerna underlåter att informera om integration på svenska, vilket givetvis innebär att efterfrågan på svensk integration är mindre. 

I och med landskapsreformen kommer integrationsprocessen att förändras och i framtiden långt skötas av landskapet. Hur landskapen ska kunna garantera integration på svenska är inte helt entydigt, inte minst när integrationstjänsterna i framtiden ska skötas som en tillväxttjänst. Lönsamheten för den svenska integrationen är givetvis mindre, eftersom de som väljer att integreras på svenska är färre. Detta får ändå inte hota möjligheten till integration på svenska. Informationen om möjligheten till att integreras på svenska bör också i framtiden ges snabbare, gärna redan i samband med den rådgivning, vägledning och basinformation om Finland som ges den nyanlände. 

295. Folktinget anser att det är viktigt att man ser på integration på svenska som en möjlighet, inte ett problem. Önskar personen till exempel bo i Svenskfinland eller på Åland, eller flytta till något av de övriga nordiska länderna har personen mer nytta av svenskan än finskan. Om en person väljer att integreras på svenska bör personen också givetvis ges en realistisk möjlighet att också läsa finska.

Del III

Artikel 8 

336. Enligt lagen om småbarnspedagogik ska en familj ha rätt att välja om barnet får svensk- eller finskspråkig dagvårdsplats. Folktinget har dock nåtts av anmälningar från föräldrar om fall där lagen inte uppfylls. I tvåspråkiga kommuner där finska är klart majoritetsspråk är de svenska dagvårdsplatserna ofta få och i vissa fall är kommunerna ovilliga att samarbeta i frågan eftersom detta skulle innebära större utgifter för kommunerna. I liknande situationer förekommer det att barn hänvisas till finskspråkig dagvård, eftersom det finns mer platser på den finska sidan än den svenska. Folktinget anser att det är ett problem att lagstiftningen gällande småbarnsfostran inte innehåller språkkrav för personalen. 

341. (även 67) En proposition gällande regionala språkförsök är högaktuell. Enligt förslaget ska temporära regionala försök möjliggöras genom att utvidga språkurvalet utan obligatoriska studier i det andra inhemska språket. Språkförsöket skulle begränsas till en viss tid, 1.8.2018 – 31.12.2023, och beröra högst 2200 elever. 

Folktinget anser att språkförsöket är problematiskt av många anledningar. De språkliga rättigheterna, möjligheten att tillgodose dem samt rätten att lära sig landets båda nationalspråk, svenska och finska är garanterade i grundlagen. Staten bör värna om att stärka de båda nationalspråken, inte gå in för ett språkförsök som försvagar dem. Propositionen står i strid med Nationalspråksstrategin som säger att språk inte skall ställas mot varandra och att ingen skall fråntas rätten att lära sig de båda nationalspråken. 

Enligt lagen om grundläggande utbildning är det andra inhemska språket ett för alla gemensamt ämne. Folktinget anser att den obligatoriska undervisningen i svenska och finska bör kvarstå i grundskolans läroplan i alla skolor. Istället för att slopa studierna i det andra inhemska språket bör undervisningen i de båda nationalspråken reformeras. 

344. Folktinget poängterar att det redan nu är utmanande att få service på svenska hos myndigheter. Det är därför viktigt att det finns tillräckligt många som har kunskaper i svenska och som kan upprätthålla de språkliga servicestrukturerna så att de grundlagsenliga rättigheterna uppfylls. 

Det finns en uppenbar risk för att språkförsöket skulle leda social snedvridning och ytterligare vidgad klyfta mellan språkgrupperna. De elever som deltar i språkförsöket blir i en sämre position gällande framtida yrkesval, arbetsliv och samarbete inom Norden. 

Språkförsöket är inte ett jämlikt projekt som beaktar de båda språkgrupperna på lika villkor.

Folktinget anser att rapporten bör kompletteras med ett omdöme om förslagets konsekvenser för de språkliga rättigheterna. 

346. I lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet har sommaren 2017 gjort en ändring vad beträffar gymnasiets särskilda utbildningsuppgift. 

Folktinget konstaterade i sitt utlåtande att det inte i lagpropositionen fanns något specifikt omnämnande om hur de svenskspråkiga lösningarna generellt sett skall tryggas i lagstiftningen. Folktinget anser att effekterna av lösningarna och strukturerna bör vara sådana att de tryggar även de språkliga rättigheterna. Av denna anledning ansåg Folktinget att en språklig koefficient bör införas i lagstiftningen. Finansieringsreformer tenderar påverka små enheter och därmed också de svenskspråkiga utbildningsenheterna. En språklig koefficient infördes inte i lagstiftningen.

347. Ett av regeringen Sipiläs spetsprojekt är att reformera yrkesutbildningen på andra stadiet. Yrkesutbildningsreformen godkändes i juni 2017. 

Verkligheten för den svenskspråkiga yrkesutbildningen ser i grunden annorlunda ut än för den finskspråkiga yrkesutbildningen. Den svenskspråkiga minoritetsbefolkningen är geografiskt utspridd, volymerna är små och de regionala behoven ser olika ut. En direkt följd är att antalet sökande till svenskspråkiga yrkesutbildningar är färre jämfört med motsvarande situation inom den finskspråkiga yrkesutbildningen. Undervisningsgrupperna blir mindre och därmed mera kostnadskrävande. 

Den nya finansieringsmodellen riskerar resultera i att anordnarnätverket på svenska blir glesare, att tillgängligheten på yrkesutbildning blir sämre, att utbildningsutbudet blir smalare och att utbildningsinriktningar och -program riskerar bli indragna. Folktinget lyfte i sitt utlåtande fram att det svenskspråkiga anordnarnätverket bör tryggas även i framtiden.
Eftersom svenskan är jämställd med finskan i grundlagen anser Folktinget att även verksamhetsförutsättningarna på svenska bör tryggas i lag. Folktinget har därför framhållit att basfinansieringen av svenskspråkig yrkesutbildning bör vara högre.

350. De ekonomiska nedskärningarna inom universitetsutbildningen har under de senaste åren varit stora. Åtstramningarna fortsätter de närmaste åren och får långtgående konsekvenser. Minskningen av finansieringen får följder för hur universiteten kan upprätthålla en högkvalitativ standard på undervisningen, servicen till brukarna och för hur universiteten klarar sig i den internationella konkurrensen. På fältet finns en stor oro över att inbesparingarna på sikt kommer att drabba kvaliteten på högskoleutbildningen och forskningen. Det har redan framkommit att det finns utmaningar med att dels upprätthålla en kvalitativt god verksamhet/service dels garantera att studenternas språkliga rättigheter följs. Huruvida det är möjligt att bevara den nuvarande bredden av utbildningsmöjligheter som högskolorna erbjuder på svenska är ännu oklart. 

Folktinget anser att den svenskspråkiga undervisningen bäst tryggas genom att svenskspråkiga enheter kvarstår, där undervisnings- och arbetsspråket är svenska.

Artikel 9

363. Folktinget hänvisar till forskningsresultatet, som visar att svenskspråkiga personers rätt enligt grundlagen att få polistjänster på sitt språk inte uppfylls på ett tillfredsställande sätt. Enligt forskningsrapporten Språkbarometern 2004-2016 ger svenskspråkiga personer polisens service på svenska vitsordet 7,38 (skala 1-10), medan motsvarande vitsord av finskspråkiga personer är 9,05. (Justitieministeriets publikation 52/2016). 

Folktinget har nåtts av upprepade anmälningar gällande polisens service på svenska. Bland annat har polisen i samband med att en kvinna försökte anmäla sin sambo som försvunnen konstaterat att ”Suomessa puhutaan suomea” när kvinnan försökte tala svenska med polisen. Polisen har också i ett annat sammanhang vägrat tala svenska med en minderårig person och konstaterat att de endast ger service på finska eller engelska. Det förekommer också fall där boten endast ges eller sänds den bötfällda på finska, trots att personens modersmål är svenska.

Artikel 10

374. Under det gångna året har Folktinget nåtts av upprepade klagomål gällande ministeriernas översättningar. Till exempel olika kvalitetsrekommendationer, som organisationer och allmänheten fått ta ställning till, överhuvudtaget inte översatts till svenska före Folktinget påmint ministeriet om att också finlandssvenskarna har rätt att ta del av informationen på sitt eget modersmål. Avsaknaden av informationen på svenska har motiverats med brådska. Ibland leder också en fördröjd översättning till att svenskspråkiga har en kortare tid att ta ställning till den frågan ministeriet önskar få ett utlåtande om.

376. Riksdagens grundlagsutskott har tagit ställning till behovet av språkliga konsekvensutredningar vid beredningen av administrativa reformer. Enligt grundlagsutskottet är en övergripande bedömning av de språkliga konsekvenserna ett måste, särskilt när de administrativa omläggningarna påverkar språkgruppernas faktiska möjligheter att få tjänster på sitt eget språk (GrUB 1/2010 rd).

Skyldigheten att bedöma språkliga konsekvenser av administrativa reformer gäller både den offentliga förvaltningen och rättsväsendet. Folktinget ber ministeriet komplettera inledningen till punkt 376 med grundlagsutskottets ställningstagande och tillägget om rättsväsendet.

378. Folktinget har genomgående i sin verksamhet framhållit det viktiga i att språkliga konsekvenser av olika lagförslag och förvaltningsreformer granskas. När en sådan konsekvensbedömning utförs redan i början av reformprocessen har beredningen reella möjligheter att urskilja och välja de alternativ som främjar förverkligandet av språkliga rättigheter och skyldigheter enligt grundlagen. 

Grundlagsutskottets ställningstagande och Justitieministeriets anvisningar utgör den formella utgångspunkten för bedömningar av språkliga konsekvenser. Men trots det saknas en språklig konsekvensanalys mycket ofta i författningsförslagen. Ett aktuellt exempel (augusti 2017) är ett propositionsutkast om en reform av åklagarväsendet i Finland. Inte heller i regeringens proposition om omstruktureringen av tingsrättsnätverket (222-229) har förslagets negativa konsekvenser för de språkliga rättigheterna beaktats i författningsförslaget.

Folktinget konstaterar att tendensen att lämna språkliga konsekvenser obeaktade i författningsberedningen leder till att myndigheternas och domstolarnas förutsättningar att säkerställa svenskspråkiga personers språkliga rättigheter och rättsskydd försvagas. Detta undergräver lagstiftningens kvalitet och är oacceptabelt med avseende på de grundläggande rättigheterna enligt grundlagen. 

Folktinget ber ministeriet skriva in Folktingets ställningstagande under punkt 378.

379. Arbets- och näringsbyråerna (TE-byrå) är idag en del av närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhet. Folktinget nås ofta av klagomål gällande TE-byråernas svenska service, framförallt gällande huvudstadsregionens TE-byrå. TE-byråernas svenska service i huvudstadsregionen måste enligt de uppgifter vi fått ses som ytterst bristfällig och intresset för att ge svensk service vid TE-byrån som litet.

381-382. Den valda lösningen, som innebär att Vasa centralsjukhus beläget i Österbottens landskap inte kan erbjuda omfattande jour dygnet runt, har fått stark kritik på flera punkter. Det förslag som ingick i den ursprungliga regeringspropositionen (RP 224/2016) kritiserades av flera grundlagsexperter då det ansågs kränka individens rätt till vård på det egna modersmålet. Den förändring som gjordes under riksdagsbehandlingen, enligt vilken Seinäjokis centralsjukhus ska erbjuda viss akutsjukvård på svenska, granskades aldrig av grundlagsutskottet. Reformen föranledde ett medborgarinitiativ vilket för närvarande behandlas i riksdagen.

Enligt Folktinget är det mycket osannolikt att den valda lösningen skulle kunna trygga rätten till vård på det egna språket. Det måste ses som väldigt utmanande att skapa en välfungerande tvåspråkig vård i en finskspråkig organisation belägen i en finskspråkig region. Alternativet att ge Österbottens landskap rätt att tillhandahålla fulljour dygnet runt hade heller inte i någon större grad undergrävt reformen som helhet. Mot bakgrund av detta ser Folktinget att regeringen klart prioriterat administrativa och ekonomiska ändamålsenlighetsaspekter framom rätten till sjukvård på eget språk. Detta står i strid med vedertagen tolkning av Finlands grundlag. 

Rapporten bör kompletteras med detta ställningstagande. 

Folktinget ser det som viktigt att Europarådets expertkommitté följer med hur de språkliga rättigheterna förverkligas som en följd av reformen. 

383. Folktinget har förutsatt att man beaktar republikens presidents uttalande i samband med stadfästandet av ändringen av hälso- och sjukvårdslagen. Folktinget har inte åtminstone i skrivande stund kännedom om hur president Niinistös uttalande kommer att beaktas. 

384. Äldreomsorgen bör ordnas så att klienten får service på det språk klienten önskat, antingen svenska eller finska. Folktinget kontaktas dock ofta av anhöriga som konstaterat att äldreomsorgen i kommunen i praktiken inte fungerar klientens. Hembesöken som görs hos den äldre kan ofta ske på finska och också direkta undersökningar, så som till exempel minnestester, kan gå på finska vilket kan ge felaktiga resultat.

393. Enligt uppgift sker uppbåden i Nyland ofta på finska, trots att de borde vara tvåspråkiga.    

398-399. Räddningsinstitutet i Kuopio ansvarar för att det utbildas ett tillräckligt antal svenskkunniga jourhavande vid nödcentralerna för landets behov. 

Folktinget har uppmärksammat Inrikesministeriet på det uppenbara behovet av svenskkunniga jourhavande vid nödcentralerna ett flertal gånger under årens lopp. Folktinget har också lyft fram problematiken i ett utlåtande till riksdagens förvaltningsutskott i mars 2015. För att komma tillrätta med situationen har Folktinget bland annat framhållit det viktiga i att ministeriet utlokaliserar utbildningen på svenska till de tvåspråkiga områdena i landet. 

I forskningsrapporten Språkbarometern 2004-2016 uttrycker svenskspråkiga personer stor oro över bristen på kunskaper i svenska vid nödcentralerna (Justitieministeriets publikation 52/2016).

Svenskspråkiga personer ger nödcentralernas service på svenska vitsordet 7,03, medan motsvarande vitsord av finskspråkiga personer är 9,19. Resultatet visar att svenskspråkiga personers rätt enligt grundlagen att få nödcentralstjänster på sitt språk inte uppfylls på ett tillfredsställande sätt. 

Inrikesministeriet har i början av år 2017 låtit utreda möjligheten att ordna svenskspråkig utbildning för jourhavande i Vasa. Staden ligger i landskapet Österbotten, där befolkningsmajoritetens språk är svenska. Utbildningen kommer troligen att inledas hösten 2018, men Folktinget hade inte ännu i augusti 2017 fått en slutgiltig bekräftelse på detta. 

Folktinget hänvisar till den stora bristen på jourhavande som kan svenska och vilka konsekvenser detta får för den svenskspråkiga befolkningens rätt till nödcentralstjänster på sitt eget språk. Folktinget ser detta som en synnerligen angelägen fråga och ber Europarådets expertkommitté följa med hur ministeriet säkerställer behovet av utbildning för jourhavande på svenska.

Folktinget kontaktas ofta av personer som ombetts tala finska i sin kontakt med nödcentralen. Ibland har personer blivit vidarekopplade när de sagt att de inte talar finska, om situationen inte varit akut, vilket fördröjt processen. I ett fall lovade nödcentralen ringa upp på nytt för att kunna ge svensk service, men det visade sig när de ringde upp på nytt att ingen kunde en såpass god svenska vid nödcentralen att de kunde betjäna på svenska.

402. Felaktiga, eller bristfälliga, översättningar av nödmeddelanden är inte ovanliga. I vissa fall är nödmeddelandena såpass bristfälligt översatta att de som kontaktat oss gällande nödmeddelandenas bristfällighet fått gissa sig till vad nödmeddelandet egentligen innebär.

408. Anmälningar gällande skyltning rör ofta kollektivtrafiken och dessa skyltar är ofta antingen felaktigt översatta, eller finns inte på svenska.

Artikel 11

411. Rapporten bör uppdateras så att den beaktar reformen av Rundradions televisionsprogramutbud 2017. I och med reformen sammanslås kanalerna Yle Teema och Yle Fem. Folktinget har pekat på att tillgången till public service på svenska är en grundförutsättning för att upprätthålla och utveckla en levande svenskspråkig identitet i Finland. Yle Fem måste också i fortsättningen vara en självständig enhet som kan fatta egna beslut om innehåll och sändningstider.

415. (även 193) Folktinget anser att momentet Understödjande av tidningspressen i statsbudgeten måste höjas för att garantera en likvärdig behandling av landets nationalspråk. Folktinget finner det beklagligt att förslaget 2017 följer den linje som har gällt de senaste åren och att stödet till nyhetstjänster på svenska i dag är lägre än 2013.

Artikel 13 

419. Om offentliga förvaltningsuppgifter överförts till ett privat bolag ska också det privata bolaget uppfylla språklagen i den mån som det utför offentliga förvaltningsuppgifter. Så sker tyvärr inte alltid, ofta glöms det svenska språket bort i samband med privatiseringen. Detta kan märkas till exempel genom att skyltning eller allmän information på svenska saknas.

Högaktningsfullt,
Svenska Finlands folkting

Markus Österlund            
Folktingssekreterare            

Erik Munsterhjelm
Sakkunnig