Folktingets ställningtagande kring färdplan

De språkliga rättigheterna har en stark förankring i grundlagen. Var och en har rätt att enligt eget val använda finska eller svenska i kontakter med en statlig myndighet eller ett tvåspråkigt landskap. Landskapet ska på eget initiativ se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses utan att en enskild person särskilt behöver be om det. De språkliga rättigheterna ska i vissa fall tillgodoses också hos enspråkiga landskap. Av de 18 kommande landskapen är fem tvåspråkiga. Dessa är Egentliga Finland, Kymmenedalen, Mellersta Österbotten, Nyland och Österbotten.

 

Folktinget hänvisar till detta och understryker det viktiga i att ministeriet fäster särskilt avseende vid språkliga rättigheter och skyldigheter i färdplanen. Folktinget lyfter upp vissa synpunkter i det följande.   

 

Landskapens interna dokument och landskapens samarbetsavtal bör innehålla tydliga skrivningar gällande språk som utgångspunkt för landskapens språkliga organisering. Av dessa har bland annat landskapets servicestrategi och servicelöfte en avgörande betydelse för hur de språkliga rättigheterna tryggas i praktiken.

 

Folktinget framhåller det viktiga i att ett tvåspråkigt landskap definierar på vilket sätt de språkliga rättigheterna kommer att tillgodoses i servicestrategin och servicelöftet. Landskapet bör tydligt redogöra för hur det ska säkerställa jämlikheten mellan den finsk- och svenskspråkiga befolkningen i praktiken. Språkliga aspekter av valfrihet, upphandlingsförfarande, närservice, digitala tjänster, klienthandlingar, information och kommunikation, behörighetskrav gällande språk för personalen och strategier är exempel på faktorer som är avgörande för en välfungerande servicekedja för den språkliga minoriteten i landskapet.

 

En viktig åtgärd är att resurser för bland annat språktillägg och språkutbildning beaktas i budgeten.

 

Enligt förslaget tillsätts ett påverkansorgan för den språkliga minoriteten i tvåspråkiga landskap. Avsikten med påverkansorganet är att kompensera den språkliga minoritetens försämrade möjligheter att delta och påverka på sitt eget språk i en större organisation.

 

Folktinget hänvisar till grundlagsutskottets ställningstagande om att påverkansorganets ställning bör förstärkas och understryker det viktiga i att påverkansorganet får en reell och stark ställning oberoende av formell juridisk status.

 

Folktinget ser det som väsentligt att påverkansorganet har en likvärdig ställning och likvärdiga uppgifter i de tvåspråkiga landskapen. En grundförutsättning är att organets ordförande är medlem i landskapsstyrelsen och sekreteraren är anställd inom landskapets administration. När det gäller organets uppgifter understryker Folktinget att organets ställningstaganden och förslag bör behandlas av landskapsstyrelsen, vilket följaktligen också gäller organets årliga berättelse om hur tjänsterna på minoritetsspråket har genomförts i landskapet.

 

Erfarenhet visar att det ofta är en utmaning att producera fungerande social- och hälsovårdstjänster på två språk. Detta beror bland annat på att tillgången till vårdpersonal med kunskaper i svenska är begränsad. Det krävs en tydlig strategi och ett målmedvetet genomförande för att lyckas. Folktinget rekommenderar att de tvåspråkiga landskapen inrättar en egen tjänst som anordnarchef för de svenska social- och hälsovårdstjänsterna.

 

Anordnarchefen för den svenska social- och hälsovården ansvarar för att landskapet har välfungerande svenska vårdkedjor både inom hälsovården och inom socialvården. Anordnarchefen kartlägger de befintliga resurserna och drar upp riktlinjer för hur den språkliga servicen kan utvecklas inom landskapet. Påverkansorganet för den språkliga minoriteten bör ha både insyn i och inflytande över beslutsfattandet beträffande landskapets social- och hälsovård.

 

Enligt förslaget har landskapet organiseringsansvar för tillväxttjänsterna inom sitt område. Landskapet konkurrensutsätter produktionen av tjänsterna och kunden får välja mellan olika serviceproducenter.

 

De språkliga rättigheterna enligt grundlagen måste beaktas när offentliga förvaltningsuppgifter, såsom landskapets tillväxttjänster, överförs från myndigheterna till serviceproducenter. Man måste försäkra sig om att en överföring av tillväxttjänsterna inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheter, såsom de språkliga rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning.

 

Folktinget konstaterar att de tvåspråkiga landskapen har skyldighet att se till att finsk- och svenskspråkiga personer har tillgång till tillväxttjänster på både finska och svenska, så att också valfriheten förverkligas. Landskapen ska upphandla tjänster på finska respektive svenska och försäkra sig om att producenterna av tillväxttjänster har faktiska förutsättningar att tillhandahålla tjänster på båda språken. Tillgången till språkkunnig personal är här en nyckelfaktor.

 

Digitaliseringen av offentliga tjänster är ett genomgående tema i landskapsreformen.  Enligt förslaget kommer man att rikta betydande satsningar på att utveckla digitaliseringen av landskapens verksamhet.

 

Folktinget konstaterar att det är otvetydigt att de digitala tjänsterna ska likställas med traditionella myndighetstjänster med avseende på språkliga rättigheter. Finsk- och svenskspråkiga personer har följaktligen rätt till digitala tjänster och all väsentlig information om dessa på sitt eget språk.

 

När de digitala tjänsterna utvecklas måste det finnas en klar planering för hur rätten till eget språk ska säkerställas i de digitala lösningarna. Tvåspråkigheten måste vägas in redan från början för att de digitala tjänsterna ska kunna svara mot enskilda kunders rättigheter och behov. Utöver det här är det viktigt att finsk- och svenskspråkiga personer som saknar digital erfarenhet får tillgång till alternativ service på sitt eget språk. 

 

Folktinget förutsätter därför att alla elektroniska tjänster som ingår i de statliga myndigheternas samt de tvåspråkiga landskapens tjänster planeras och verkställs så att de fungerar fullständigt på både finska och svenska.

 

När en tvåspråkig myndighet ger en offentlig förvaltningsuppgift i uppdrag till en privat aktör, är myndigheten skyldig att försäkra sig om att den privata aktören ger sådan språklig service som förutsätts i språklagens bestämmelser om myndigheter. För att så ska ske är det av avgörande betydelse att den upphandlande myndigheten förmår formulera anbudsförfrågan rätt. Detta förutsätter både kunskaper i språklagstiftning samt insikter om hur man framgångsrikt ordnar tvåspråkig service. Vid större upphandlingar inom tvåspråkiga landskap bör påverkansorganet för den språkliga minoriteten höras.

 

Landskapen kommer att få över 20 lagstadgade uppgifter, där bland annat förtroendemanna- och övrig förvaltning förutsätter översättar- och även tolkfunktioner. Det kommer därmed att finnas betydande och kontinuerliga behov av dessa tjänster. För att hantera behoven är det nödvändigt att landskapen uppgör en översättnings- och tolkningsstrategi som på ett hållbart och långsiktigt sätt tillgodoser den språkliga minoriteten med information på det egna modersmålet i enlighet med språklagstiftningen. 

 

Folktinget framhåller det väsentliga i att invandrare i ett tvåspråkigt landskap har möjlighet att välja svenskspråkig integrationsutbildning. När tjänsterna samordnas ska landskapet se till att det finns ett tillräckligt utbud av social- och hälsovårdstjänster samt tillväxttjänster på svenska, så att också rätten till valfrihet förverkligas. Samtidigt bör tvåspråkiga landskap och kommuner aktivt informera invandraren om landets tvåspråkighet och om möjligheten att integreras på svenska. Invandrarens rätt att integreras på svenska bör följaktligen säkerställas både i integrationsutbildningen och i samordningen av integrationsfrämjande tjänster.    

 

 

Helsingfors den 17 november 2017

 

SVENSKA FINLANDS FOLKTING

 

Markus Österlund
folktingssekreterare

 

Kristina Beijar

sakkunnig i förvaltningsärenden

 

Erik Munsterhjelm

sakkunnig inom social- och hälsovård