Utlåtande om arbetskrafts- och företagsservicen

06.04.2018 kl. 09:32
Folktinget har gett ett utlåtande till arbets- och näringsministeriet gällande förslag till lagen om temporär organisering av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen.

Hänvisning: RP 20:00/2018 

Allmänt 

Ministeriets lagförslag om temporär organisering av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen baserar sig på att utlokalisera stora delar av tjänsterna som arbets- och näringsbyråerna erbjuder. Målet med omorganiseringen av tjänsterna är att skapa konkurrenskraft, främja kundens valfrihet, samt att förbereda sig inför den kommande landskapsreformen. 

Svenska Finlands folkting tar i enlighet med sitt lagstadgade uppdrag (1331/2003) ställning till ministeriets utkast till regeringsproposition 20:00/2018 med avseende på frågor som gäller språkliga rättigheter. Folktinget lämnar utlåtandet på eget initiativ, eftersom ministeriet inte har sänt en begäran om utlåtande.
Folktinget önskar inledningsvis kommentera det faktum att paragraferna till lagförslaget inte är tillgängliga på svenska, vilket inte är i enlighet med vår rådande språklagstiftning. 

Språklig konsekvensbedömning av lagförslaget

I samband med lagförslag som får språkligt omfattande konsekvenser är det enligt riksdagens grundlagsutskott ett måste att beakta språkgruppernas möjligheter att få tjänster på sitt eget språk (GrUB 1/2010 rd). Justitieministeriet har i sin tur gjort upp anvisningar gällande beredningen av författningar (46/2016). Enligt ministeriet bör en språkkonsekvensbedömning genomföras i ett så tidigt skede som möjligt av författningsberedningen, helst som en förhandsutredning. 

Om ett offentligt förvaltningsuppdrag överförs till en enskild har denna samma skyldigheter som myndigheterna i sitt uppdrag, detta i enlighet med 25 § i språklagen. Myndigheten är i sin tur via avtal, beslut eller annan åtgärd, skyldig att förvissa sig om att den enskilde i uppdraget ger en sådan språklig service som språklagen förutsätter. Folktinget anser därför att avsaknaden av språkkonsekvensbedömningar i samband med lagförslaget som problematisk. I samband med att offentliga förvaltningsuppgifter överförs från offentliga till privata aktörer är det enligt Folktingets uppfattning inte ovanligt att språklagen negligeras eller glöms bort. 

I lagförslaget konstateras det för tillfället i kapitel 3 av propositionen, där mål och centrala förslag lyfts upp, endast att serviceproducenten omfattas av bland annat förvaltningslagen och språklagen. Enligt Folktingets uppfattning föreligger en stor risk i att inte förtydliga vilka lagparagrafer som skulle omfatta en eventuell serviceproducent. Folktinget anser därför att det är av yttersta vikt att en framtida serviceproducents skyldigheter att följa lagen förtydligas redan i det aktuella lagförslaget för att garantera en fungerande tvåspråkig service också i framtiden. 

Folktinget ser mycket allvarligt på att språkkonsekvensbedömningar av lagförslaget saknas, trots grundlagsutskottets och justitieministeriets klara ställningstaganden i frågan. Folktinget önskar därför att en språkkonsekvensbedömning omgående genomförs i linje med justitieministeriets anvisningar. De framtida serviceproducenternas juridiska skyldigheter bör förtydligas redan i lagförslaget för att inte skapa oklarheter i ett senare skede. 

Den praktiska utformningen av tjänsterna 

Den servicehelhet som arbets- och näringsbyråerna representerar idag kommer att upplösas. Detta kan enligt Folktingets erfarenheter tyvärr ha ett direkt negativt inflytande på den språkliga servicen. Okunskap och omedvetenhet om språklagen är i dagens Finland inte ovanligt. Ju fler inblandade aktörer, ju mer urvattnade blir ofta språklagens villkor och kunskaperna om språklagen. Enligt den nya modellen kommer en kund i framtiden att behöva få service från fler serviceleverantörer än vad som är aktuellt idag. De framtida serviceleverantörerna kommer att omfattas av språklagen. Mer vikt måste därför sättas på de anställdas språkkunskaper, med utgångspunkt i våra två nationalspråk, för att kunna garantera en fullgod service på flera språk i framtiden. Redan i annonseringsskedet bör frågan om språkkunskaper lyftas upp, helt i enlighet med § 4 i lagen om språkkunskaper som krävs av offentligt anställda. 

Folktinget emottar varje år ett antal språkskyddsanmälningar gällande arbets- och näringsbyråernas service på svenska. De anmälningar som Folktinget tar emot berör främst servicen i huvudstadsregionen och omfattar allt från avsaknaden av olika blanketter på svenska, till att arbetssökande personer som är i kontakt med arbets- och näringsbyrån blir ombedda att tala finska i kontakten med arbets- och näringsbyrån. Till Folktingets kännedom har också kommit fall där arbetssökande intervjuats på finska, trots att deras eget språk är svenska.  Detta bryter redan nu direkt mot språklagens 10 och 23 §. Folktinget befarar att situationen kan förvärras ytterligare om arbets- och näringsbyråerna överför uppgifter på enskilda aktörer, om det inte redan i upphandlingsskedet framgår mycket tydligt vilka språkliga skyldigheter de enskilda aktörerna kommer att ha. Ett tvåspråkigt landskap kommer enligt vår lagstiftning att vara skyldig att erbjuda tvåspråkiga tjänster. Landskapet är därför förpliktigat att också i upphandlingen förvissa sig om serviceleverantörernas förmåga att ge en fullgod service på våra två nationalspråk. Att språklagen, och motsvarande lagstiftning, inte beaktas tillräckligt i upphandlingsskedet är i dagens läge inte ovanligt. I slutändan tenderar detta att förorsaka mer kostsamma och komplicerade lösningar än om grundlagen och språklagen redan i ett tidigt skede av upphandlingsprocessen skulle ha beaktats. 

Justitieministeriet har i sitt utlåtande ”Språket i upphandlingsannonsen eller anbudsförfrågan” också tagit ställning till språket i anbuden och betydelsen av föremålet för upphandlingen. Justitieministeriet hänvisar i sitt utlåtande bland annat till språklagens 25 §. Ministeriet konstaterar att när en tvåspråkig myndighet konkurrensutsätter sina tjänster ska det redan vid upphandlingsförfarandet säkerställas att servicen fungerar på finska och svenska också i framtiden. Frågan bör enligt justitieministeriet lyftas upp i anbudsförfrågan eller upphandlingsannonsen. En anbudsgivare är i sin tur skyldig, enligt 46 § i lagen om offentlig upphandling, att kunna påvisa att anbudsgivaren kan betjäna på våra två nationalspråk enligt de krav som ställts i anbudsförfrågan. 

Av yttersta vikt är att ett tillräckligt stort antal sakkunniga med kunskaper i svenska också i framtiden handleder de svenskspråkiga arbetssökandena. Detta omfattar också givetvis nyanlända som önskar integreras på svenska. Enligt 3 § i lagen om språkkunskaper hos de offentligt anställda är det myndighetens sak att förvissa sig om att den som anställs har sådana språkkunskaper som krävs. 

I de språkskyddsanmälningar som Folktinget emottar konstateras det med jämna mellanrum av myndigheterna att kraven på språkkunskaperna som utannonserats, helt i enlighet med rådande lagstiftning, ändå inte är tillräckliga för den anställda ska klara av att kommunicera på svenska.  Arbetsgivaren bör alltså redan inledningsvis förvissa sig om att kunskaperna i svenska är tillräckliga för att kunna garantera service på våra två nationalspråk, oavsett var i kedjan arbetstagaren placeras. Som ett exempel kan nämnas att ett allmänt förekommande fenomen är avsaknaden av svensk service i samband med myndigheternas telefontjänster. Om inte språkkunskaperna garanteras i samband med rekryteringen bör arbetsgivaren vara redo att erbjuda den nyanställda en tillräckligt omfattande språkundervisning för att den nyanställda ska kunna betjäna kunderna på våra två nationalspråk. 

Folktinget anser det vara av yttersta vikt att det redan i inledningsfasen av rekryteringsskedet läggs stor vikt vid de reella språkkunskaperna hos de potentiella arbetstagarna. I samband med upphandlingen bör betonas att de framtida serviceleverantörerna är skyldiga att tillhandahålla fullgod service på våra två nationalspråk. Den tvåspråkiga servicen måste kunna garanteras på alla nivåer inom tjänsterna som kommer att erbjudas i framtiden. 

Kundens rätt till valfrihet

Ett av de primära målen med lagförslaget är att kunderna har rätt att välja vems tjänster de önskar utnyttja. För mindre befolkningsgrupper, så som till exempel de svenskspråkiga finländarna, är risken stor att valfriheten automatiskt urvattnas eftersom det inte anses lika lönsamt att erbjuda service åt en minoritet som åt majoriteten i ett land. 

Lönsamhetsfrågan gällande valfriheten i mindre kommuner, där invånarna tenderar att bo mer utspritt, är också en fråga Folktinget önskar lyfta upp. Folktinget befarar att valfriheten på sikt endast kommer att kunna garanteras i större kommuner med ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för att en tillräcklig vinst ska kunna garanteras. Folktinget vill därför betona vikten av att också befolkningen på mindre orter har samma rätt till valfrihet. 

Tanken är att också integrationen i framtiden i en hög omfattning ska skötas via tillväxttjänster. Det har hittills förblivit obesvarat hur en nyanländ ska kunna ges en tillräckligt uttömmande information om vilken integrationsstig som skulle passa den nyanlände bäst, för att den nyanlände på basen av informationen ska kunna göra ett adekvat val. Dels är det inte omöjligt att en nyanländ person är svårt traumatiserad, dels är informationsmängden en nyanländ också i övrigt bör ta in så pass omfattande, att det kan vara omöjligt för en nyanländ att fatta ett förnuftigt beslut i ett så tidigt skede av sin integrationsstig. Integrationsstigen påverkar en nyanländs vardag och leverne i det nya landet resten av livet och bör göras så smidig och individanpassad som möjligt. 

Enligt lagen om främjande av integration (§ 11) bör en nyanländ ges en möjlighet att välja integrationsspråk, finska eller svenska. Trots detta kontaktas Folktinget med jämna mellanrum av nyanlända som antingen inte informerats om deras rätt att välja integrationsspråk, eller fall där kommunen inte önskar att den nyanlända väljer svenska som integrationsspråk. 

Folktinget konstaterar att valfriheten måste säkerställas också för de svenskspråkiga finländarna och för befolkningen på mindre och mer glest befolkade orter. Rätten att integreras på svenska bör också beaktas i ordnandet av tjänster, såväl som att informationen om möjligheten till svenskspråkig integration sprids i ett tillräckligt tidigt skede. I verkligheten är valfriheten begränsad och den arbetssökande eller nyanlända är skyldig att använda sig av de tjänster som erbjuds, vilket gör att det är av yttersta vikt att det erbjuds högklassiga tjänster oavsett modersmål eller integrationsspråk. 

Helsingfors den 5 april 2018

SVENSKA FINLANDS FOLKTING

Markus Österlund            
Folktingssekreterare            

Stephanie Lindberg
Språkskyddssekreterare