Grundlagen och vardagen
Inför självständighetsdagen påminner minister Christoffer Taxell oss om att grundlagen med de rättigheter den definierar inte endast är en högtidlig deklaration utan gäller medborgarnas vardag.
Så här inför och under självständighetsdagen ser vi att medier, högtidliga fester och kanske också privata diskussioner ägnar uppmärksamhet åt grunderna för vårt finländska samhälle. Enligt grundlagen bygger det på demokrati (”Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen”) och rättsstatsprincipen. (”All utövning av offentlig makt skall bygga på lag”).
Att komma ihåg grunderna för vårt statsskick är viktigt. Det är så inte bara för att kunna se upp för att den politiska makten någon gång, liksom i ett stort land i väster, genom att tänja på eller t o m missbruka sina befogenheter försöker angripa till exempel domstolarnas oberoende eller universitetens och forskningens frihet, tryggade i lag.
Men samtidigt som det är bra att understryka grundlagen som bas för vårt samhällssystem är det nämligen viktigt att komma ihåg att ytterst definierar den nationens konstitution så att den ”skall trygga människovärdets okränkbarhet och den enskilda människans frihet och rättigheter samt främja rättvisa i samhället”.
Utgångspunkten är alltså den enskilda människan. Det gäller också den i grundlagen tryggade rätten för var och en att använda sitt eget språk. Samtidigt är det viktigt att minnas och i praktiken för beslutsfattare och myndigheter att visa att det inte bara är en vacker fras. Medierna har de senaste åren i samband med hur den stora reformen av social- och hälsovården genomförs fört fram fall där medborgare i praktiken inte fått vård på eget språk.
Mitt engagemang i samhälleliga frågor sker numera primärt just genom att följa med medierna. Med intresse noterade jag nyheter om att Egentliga Finlands Välfärdsområde, Varha, i sitt förslag till ny strategi byter ut begreppet tvåspråkighet mot ordet likvärdig. Icke helt överraskande har det väckt oro för svenskans ställning. Jag vill inte rådge Varha beträffande formuleringarna i strategin, men märker att jag inte heller behöver göra när det gäller själva saken. I en intervju säger nämligen Karin Simola, direktör för välfärdsområdets tvåspråkiga verksamhet, att man måste komma ihåg grundlagen, språklagen och välfärdsområdeslagen. Det finns, säger Simola i intervjun, tiotals lagar som bekräftar att man har rätt till vård på sitt eget språk.
Förutom att hon i sak har fullständigt rätt gladde mig hennes direkta hänvisning till grundlagen. Så är det, grundlagen är basen – och tryggheten, kunde kanske någon säga.
Men om Karin Simola alltså har insett att det är så verkar det ha undgått landets ledande tidning. I en stort uppslagen artikel i slutet av november frågar man om ”språkpolitik” går före patientbehoven när Jakobstad fått hålla sin nattdejour. Argumentet om patienternas behov av vård på sitt eget språk ges inte värde! Men också så här inför Självständighetsdagen är det alltså bra att påminna om att grundlagen med de rättigheter den definierar inte endast är en högtidlig deklaration utan gäller medborgarnas vardag!
Christoffer Taxell
Minister
Mottagare av Folktingets förtjänstmedalj i guld år 2019
