Riksdagens social- och hälsovårdsutskott

StV@eduskunta.fi

Ärende:             RP 99/2025 rd Regeringens proposition till riksdagen om statsbudgeten för 2026

Hänvisning:     Riksdagens social- och hälsovårdsutskotts begäran att lämna ett skriftligt sakkunnigyttrande till utskottets möte 14.10.2025 kl. 10.00

SAKKUNNIGYTTRANDE

Svenska Finlands folkting (Folktinget) tackar för begäran om att lämna ett skriftligt sakkunnigyttrande. Folktinget är en lagstadgad organisation (lag om Svenska Finlands folkting 1331/2003) som bevakar och främjar Finlands svenskspråkiga befolknings rättigheter. I enlighet med sitt lagstadgade uppdrag tar Folktinget ställning endast till aspekter som berör den svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter.

Tryggandet av social- och hälsovårdstjänster på svenska

Det finns idag betydande utmaningar med att säkerställa tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster, särskilt på orter där svenska är minoritetsspråk. Utmaningarna härstammar från en kombination av brister i tillgången på svenskkunnig vårdpersonal, otillräcklig planering och organisering av tjänster på svenska samt den ansträngda ekonomiska situationen i välfärdsområdena.

Regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering innehåller många skrivningar där det svenska språket framhålls och att de språkliga rättigheterna ska tillgodoses. Folktinget noterar dock att budgetpropositionen inte innehåller tillräckliga satsningar för att säkerställa tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster i de tvåspråkiga välfärdsområdena givet det ansträngda ekonomiska läget. Anslaget 33.60.36 för betalning av statsunderstöd till ett tidsbegränsat utvecklingsprojekt som gäller tjänster på svenska i Östra Nylands och Västra Nylands välfärdsområden är en bra satsning, men inte en tillräcklig åtgärd för att komma till rätta med de underliggande problemen och strukturella utmaningarna avseende bristerna i tillgången till tjänster på svenska.

De ekonomiska utmaningarna i välfärdsområdena har en betydande negativ inverkan på tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster i de tvåspråkiga områdena. Sedan social- och hälsovårdsreformen trädde i kraft år 2023 har det framkommit att svenskspråkiga vårdenheter i allt större utsträckning centraliseras och slås ihop med finskspråkiga enheter, vilket i slutändan riskerar att ytterligare försämra tillhandahållandet av svenskspråkiga tjänster. Särskilt tjänster på svenska påverkas i hög grad av nedskärningar och inbesparingsåtgärder, eftersom strukturerna redan är mycket sårbara och ofta kräver att välfärdsområdena köper tjänster från andra områden för att kunna tillgodose de språkliga rättigheterna. På grund av inbesparingsåtgärder minskar dock köpta tjänster kraftigt. Detta påverkar till exempel i stor utsträckning tillgången till specialomsorgstjänster på svenska, vilka är beroende av att välfärdsområdena samarbetar över välfärdsområdesgränserna.

Denna utveckling förutsätter att välfärdsområdena noggrant planerar sin verksamhet och hur tjänsterna ska tillhandahållas på svenska, men tyvärr råder det fortfarande en betydande kunskapsbrist om skyldigheterna enligt språklagstiftningen. I spartider ges ofta de språkliga rättigheterna en underordnad betydelse, och det hänvisas ofta till att det är viktigare att kunderna överhuvudtaget får vård. Det hänvisas även ofta till att det helt enkelt inte finns resurser, varken svenskkunnig personal eller ekonomiska medel, för att åtgärda det. Folktingets uppfattning är att de flesta tvåspråkiga vårdanordnare inte uppfyller förpliktelserna enligt språklagstiftningen.

Statsmakten har det yttersta ansvaret för att trygga rätten till tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster i 19 § samt de språkliga rättigheterna i 17 § i grundlagen, vilket kan innebära att särlösningar för den svenskspråkiga befolkningen krävs. Vården måste organiseras och tillhandahållas så att de språkliga rättigheterna tillgodoses även om det innebär anpassade lösningar eller ytterligare kostnader. Språkkonsekvensbedömningar bör införas som en obligatorisk del av beslutsprocessen inför större beslut om service och verksamhet i välfärdsområdena. Den pågående samhällsutvecklingen, där de språkliga rättigheterna allt oftare förbises i en tid med stora ekonomiska utmaningar, kräver att regeringen påbörjar konkreta åtgärder för att säkerställa fortsatt tillgång till svenskspråkig service i framtiden.

I nuläget allokeras inte den statliga finansieringen på ett sätt som garanterar likvärdig tillgång till social- och hälsovård på finska och svenska. Statsbudgeten bör därför kompletteras med riktade satsningar och öronmärkt finansiering för att trygga en fungerande service på svenska. Resurserna som riktas till de satsningar som föreslås i propositionen och som gäller områden med betydande brister i tillgången till svenskspråkiga tjänster — till exempel terapigarantin för barn och unga samt mentalvårdstjänster med låg tröskel — bör fördelas så att båda språkgruppernas rätt till service tryggas.

Understöd för främjande av hälsa och social välfärd

Budgetpropositionen innehåller en nedskärning på 35,5 miljoner euro i understöden till social- och hälsovårdsorganisationer. För främjandet av hälsa och social välfärd på svenska har organisationerna en särskild betydelse som komplement inom de områden där den offentliga sektorn inte klarar av att tillhandahålla tjänster på svenska. Svenskspråkiga organisationer är ibland den enda instansen som tillhandahåller en viss typ av service på svenska. Ofta köper välfärdsområden tjänster av organisationer för att de annars inte kan tillhandahålla vissa tjänster på svenska. Organisationerna besitter ofta också en särskild kunskap om de svenska målgruppernas specialbehov och spelar därmed en mycket viktig roll som en del av helheten för främjandet av hälsa och välfärd på svenska. Samtidigt har det svenskspråkiga organisationsfältet ofta en mer sårbar ställning än det finskspråkiga, på grund av mindre befolkningsunderlag och resurser.

Nedskärningarna i understödet till social- och hälsovårdsorganisationerna medför att många svensk- eller tvåspråkiga organisationer tvingas dra in verksamhet. På grund av tredje sektorns särskilda roll i tillhandahållandet av tjänster på svenska finns en risk att nedskärningarna slår oproportionerligt hårt mot den samlade tillgången på svenskspråkiga tjänster. Folktinget har bland annat uppmärksammats på situationer där viss verksamhet som riskerar att läggas ned är den enda i sitt slag på svenska i Finland och att motsvarande verksamhet inte finns att tillgå på svenska varken vid någon annan organisation eller inom den privata sektorn. Situationen återspeglar ett strukturellt problem som bottnar i den svenskspråkiga vårdens sårbara ställning, där språkgruppernas likabehandling och jämlika rätt till vård och service inte har beaktats i nedskärningsbesluten.

Organisationernas roll i främjandet av hälsa och social välfärd på svenska har med andra ord en viktig särställning. I förlängningen är det även organisationernas verksamhet som ibland överhuvudtaget möjliggör att de språkliga rättigheterna tillgodoses. Nedskärningarna riskerar därmed att direkt försämra tillgången till service på svenska och stegvis försvaga tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna. Varje åtgärd för att bibehålla fungerande service på svenska får därmed ett stort skyddsvärde. Detta motiverar att regeringen vidtar särskilda åtgärder för att säkerställa befintlig fungerande service på svenska.

Som ett led i att trygga den svenskspråkiga befolkningens tillgång till service på sitt eget språk är det därför av mycket stor betydelse att de svenskspråkiga organisationerna ges förutsättningar att fortsätta sina verksamheter. Särdragen för det svenskspråkiga organisationsfältet bör beaktas i beredningen av budgetpropositionen och i de föreslagna nedskärningarna.

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin                                                     Christine Kotzev

Folktingssekreterare                                             Specialsakkunnig, jurist