Skrivelse angående nödcentralsreformen

12.02.2010 kl. 16:30
Folktinget har i dag träffat räddningsöverdirektör Pentti Partanen på Inrikesministeriet med anledning av den aktuella nödcentralsreformen. Folktingets representanter diskuterade behovet av utbildning på svenska för jourhavande och underströk att det behövs utbildning på tvåspråkiga orter i Finland.

Räddningsöverdirektör
Pentti Partanen
Inrikesministeriet


Bäste Pentti Partanen

Svenska Finlands folkting vänder sig till er med anledning av den aktuella nödcentralsreformen. Eftersom inrikesminister Anne Holmlund står i beråd att fatta beslut om de nya nödcentralernas placeringsorter inom kort önskar vi framföra vår syn på frågor som är angelägna ur svenskspråkig synvinkel. Frågorna gäller behovet av utbildning på svenska för jourhavande för att säkra tillgången till svenskkunnig yrkesutbildad personal och de kommande placeringsorterna för nödcentralerna. Dessa frågor diskuteras i det följande.

Utbildning på svenska. Folktinget konstaterar att utbildning på svenska för jourhavande saknas helt i nuläget. Utbildningen ordnas vid Räddningsinstitutet i Kuopio, vilket innebär att både utbildningen och utbildningsorten är finskspråkiga. Detta leder i praktiken till att det är ytterst svårt att få svenskkunniga sökande till utbildningen. Detta innebär i sin tur att det i framtiden kan råda en akut brist på yrkeskunniga jourhavande som kan svenska. Om så är fallet kommer Nödcentralsverket inte att klara sin lagstadgade skyldighet att hantera nödsamtal på svenska, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för enskilda nödställda personer. Det händer redan i nuläget att nödställda får hjälp av jourhavande som inte har tillräckligt goda kunskaper i svenska. Ett aktuellt exempel på detta lyftes fram i tv-programmet Spotlight i FST5 den 10 februari 2010.

Folktinget hänvisar till att statsrådet i sin redogörelse om nödcentralsreformen 2007 konstaterar att Räddningsinstitutets placering i Kuopio är ett problem med tanke på att nya jourhavande som kan svenska behövs vid nödcentralerna i västra och södra Finland. Enligt statsrådet bör man därför utreda möjligheten att ordna svenskspråkig utbildning för jourhavande vid nödcentraler, exempelvis i samarbete med en svenskspråkig yrkeshögskola. Också riksdagens förvaltningsutskott konstaterar i sitt betänkande om statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen 2007 (3/2008 rd) att det behövs utbildning för att tillgodose behovet av nödcentralsservice på svenska.

Språkkunnig personal. Enligt Inrikesministeriet garanteras den svenska servicen inom en nätverksbaserad verksamhet med nytt datasystem, så att nödsamtalen styrs till jourhavande som kan svenska. Enligt ministeriet klarar 40 procent av personalen vid landets nödcentraler av att ge service på svenska i dagsläget.

Folktinget ifrågasätter starkt uppfattningen om att 40 procent av personalen klarar av att ge service på svenska, eftersom det råder en stor brist på svenskkunnig personal inom de flesta tvåspråkiga nödcentralskretsar i dagsläget. Vi understryker ännu att de nya nödcentralerna måste se till att det finns svenskkunniga jourhavande som kan ta emot nödsamtal och ge handledning under dygnets alla timmar. Detta innebär att ett tillräckligt antal jourhavande bör finnas vid nödcentralerna, så att det inte på grund av sjukdom, semestrar, anhopning av nödsamtal eller liknande uppstår situationer där svenskspråkiga nödställda inte kan få hjälp på sitt eget språk eller där de uppmanas byta språk. Det kan ännu nämnas att det i Finland utöver landskapet Åland finns tiotusentals svenskspråkiga personer som inte klarar sig på finska.

Folktinget konstaterar att en nätverksbaserad verksamhet med nytt datasystem sannolikt förbättrar de tekniska möjligheterna att styra nödsamtalen, men att datatekniken i sig inte kan säkerställa nödcentralernas service på svenska. Ett datasystem kan inte heller ersätta personalens kunskap inklusive språkkunskap, erfarenheter och bedömningsförmåga. De jourhavande vid nödcentralerna är ansvariga för den språkliga servicen, och Inrikesministeriet samt Nödcentralsverket bör därför se till att det finns tillräckligt med svenskkunnig yrkesutbildad personal för att nödcentralerna i alla situationer ska kunna fungera enligt de nödställdas behov.

Nödcentralernas placeringsorter. De språkliga förhållandena och skärgårdens särförhållanden är faktorer som bör tillmätas särskild betydelse i besluten om nödcentralernas placeringsorter. Tillgången till språkkunnig personal förutsätter att nödcentralerna placeras på tvåspråkiga orter. Folktinget betonar att lokalkännedom och dialekter kommer att vara viktiga faktorer inom nödcentralsverksamheten också i framtiden. Alla nödsamtal kan inte lokaliseras i dagsläget. Man bör inte heller förbise betydelsen av att en del av de jourhavande inom regionerna i nuläget förstår lokala dialekter på finska och svenska, en förmåga som inte kan utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt ifall nödsamtalen inte längre tas emot av nödcentraler på regional nivå. Folktinget understryker därför det viktiga i att nödsamtalen i första hand styrs till nödcentralen på ifrågavarande område.

Folktinget hänvisar till detta och understryker att de språkliga förhållandena och skärgårdens särförhållanden förutsätter att nödcentraler placeras i Vasa och i Åbo. Vi uppmanar dessutom Inrikesministeriet att se över möjligheten att bevara Lojo nödcentral inom Nylands nödcentralskrets. Eftersom nödcentralen i Kervo finns på en enspråkigt finsk ort torde rekryteringen av svenskkunnig yrkesutbildad personal till nödcentralen bli ytterst svår bl.a. på grund av pendlingsavståndet till västra Nyland. Också invånarantalet på 1,5 miljoner inom Nylands nödcentralskrets visar på att det borde vara möjligt att placera två nödcentraler inom nödcentralskretsen.

Folktinget understryker slutligen det viktiga i att inrikesministerns beslut om placeringsorter för nödcentralerna överensstämmer med grundlagens bestämmelser. Vi hänvisar till principerna för god förvaltning och förutsätter att Inrikesministeriet låter göra en grundlig bedömning av språkliga konsekvenser innan besluten om nödcentralernas placeringsorter fattas.

Helsingfors den 12 februari 2010

 

Anna-Maja Henriksson 
riksdagsledamot 
ordförande för Svenska Finlands folkting

Thomas Blomqvist
ledamot av Svenska Finlands folkting
riksdagsledamot
ordförande för Finlands svenska brand- och räddningsförbund

 

Mats Nylund 
riksdagsledamot 
ledamot av Svenska Finlands folkting

Kristina Beijar 
sakkunnig i förvaltningsärenden
Svenska FInlands folkting