Det svenska i Finland

TVÅ NATIONALSPRÅK I FINLAND

Finland är ett tvåspråkigt land där finskan och svenskan har en jämbördig ställning. Vad grundar det sig på? Och varför är Finland enligt grundlagen ett land med två nationalspråk – finska och svenska?

Det är inte svårt att se de historiska orsakerna. Sedan 1100-talet till 1809 var Finland en del av Sveriges kungadöme – den östra rikshalvan. När Finland 1809 blev ett storfurstendöme i Ryssland fortsatte det svenska språket att spela en central roll i förvaltningen och utbildningen.

När Finland blev självständigt 1917 stadgades i grundlagen att Finland är ett land med två nationalspråk.

I Finland registreras varje medborgares modersmål. Det började man göra redan år 1880. Intressant är att antalet registrerade svenskspråkiga var ungefär lika många då som nu.

År 1880 var antalet svensktalande cirka 295 000 personer, medan vi i dag räknar med drygt 285 000 svenskregistrerade medborgare i Finland. Den procentuella skillnaden är ändå stor: år 1880 utgjorde de svensktalande 14 procent av landets invånare, nu är andelen bara 5,1 procent.

Som mest var de svenskregistrerade i Finland 350 000 personer. Det var kring år 1950. Den stora emigrationsvågen till Sverige under 1950- och 1960-talet kom ändå att ändra på demografin.

För närvarande bor finlandssvenskarna mest i regionerna längs kusten. Knappt hälften bor i miljöer där svenskan är starkt närvarande, men en växande del, klart över hälften, lever på orter där finskan dominerar.

De språkliga rättigheterna tryggas i grundlagen. Nationalspråken är likvärdiga och båda språkgrupperna har rätt till myndighetsservice på sitt eget språk. I praktiken är det långt ifrån självklart att kunna leva på svenska i Finland. Lagens bokstav är stark, men teori och praktik stämmer inte alltid överens.

Folktinget har en lagstadgad uppgift att följa med att den svenskspråkiga befolkningens rättigheter uppfylls. Det krävs lokala, regionala och nationella insatser för att skapa goda villkor för ett fortsatt tvåspråkigt samhälle.

En klar nedgång i allmänhetens kunskaper i svenska skedde då det tidigare obligatoriska provet i det andra inhemska språket blev frivilligt i studentexamen år 2005.

Statistiska prognoser indikerar att antalet svenskspråkiga kommer att minska bara något under de närmaste decennierna. En positiv faktor är trenden att flertalet tvåspråkiga familjer registrerar sina barn som svenskspråkiga.

En ny stark faktor som ändrar på språkförhållandena i Finland är att medborgargruppen som varken har finska eller svenska som modersmål växer snabbast. Det finns en risk för att svenskan försvagas till följd av engelskans dominans. Det här är något vårt tvåspråkiga samhälle på ett relevant sätt bör reagera på.

Oavsett snabba förändringar i demografin förblir det svenska språket en vital kraft i det finländska samhället – viktigt både för kulturlivet och identiteten.

Till följd av oron i omvärlden ökar betydelsen av den nordiska samhörigheten. Finlands närmaste referensgrupp är de övriga nordiska länderna, vilket understryker värdet av vår svenska språkkultur.

SKOLAN I NYCKELSTÄLLNING

Vilka är de faktorer som bidrar till att den svenska skolan i Finland är stark? Vilka alternativ erbjuds den svenska befolkningen i yrkesutbildningen och på universiteten?

Skolans betydelse för svenskans ställning i Finland kan inte överbetonas. Utan kvalitativ småbarnspedagogik och skola riskerar svenskans ställning som nationalspråk försvagas.

Skolan är i nyckelställning för att Finland ska vara en stark tvåspråkig nation även i framtiden.

Utbudet av svenska daghem och skolor är stort. I alla svenska och tvåspråkiga kommuner erbjuds småbarnspedagogik och grundläggande utbildning och gymnasier finns på de flesta av dessa orter.

Enligt Utbildningsstyrelsen fanns det i Finland år 2023 inte mindre än 203 svenska skolor som erbjuder grundläggande utbildning. Exempelvis i Helsingfors är antalet svenska grundskolor 14, i Esbo 10 och i Vasa 6. Den klara målsättningen är att skolvägen särskilt för de minsta eleverna inte ska bli för lång.

Tillgången till kvalitativa svenskspråkiga lärresurser och behöriga lärare och småbarnspedagoger är en central faktor.

I Finland finns inte – med undantag för den nordiska skolan i Helsingfors – tvåspråkiga skolor, utan skolan är antingen finsk eller svensk. På vissa orter har man dock gått in för gemensamma skolbyggnader.

Ungefär två tredjedelar av de tvåspråkiga familjerna registrerar sina barn som svenskspråkiga. Det bidrar till att den svenskspråkiga befolkningen i absoluta tal är relativt stabil också på medellång sikt.

På 1970-talet blev det vanligt att de tvåspråkiga familjerna valde den svenska skolan för sina barn och denna trend har hållit i sig sedan dess. Utifrån befintliga statistiska uppgifter finns inga tecken på att de svenska skolornas dragningskraft kommer att minska.

Familjerna är inte tvungna att välja skola utifrån barnets registrerade modersmål. Överinskrivningen av barn till svenska skolor beror i hög grad på ett betydande tillskott av barn som är finskregistrerade.

Alla elever i den finländska grundskolan får undervisning i det andra inhemska språket. De flesta svenskspråkiga elever läser finska från första klassen, medan finskspråkiga elever börjar läsa svenska oftast först på sjätte klassen.

Även språkbadsskolor där finska barn undervisas på svenska är populära i Finland.

Efterfrågan på språkbadsundervisning över­stiger utbudet i många kommuner.

Det är möjligt att gå hela utbildnings­stigen i Finland på svenska. I Nyland erbjuds yrkesutbildning främst i Prakticum och Axxell. Yrkesakademin i Österbotten (YA!) är svenska Österbottens största utbildare. Ytterligare kan nämnas att Optima är den enda svenskspråkiga specialyrkesläroanstalten i Finland.

De svenskspråkiga universiteten är Åbo Akademi och Svenska handelshögskolan Hanken. Utöver det finns det tre tvåspråkiga universitet i Finland med en del utbildningar på svenska. Dessa tre är Helsingfors universitet – inklusive Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, Aalto-universitetet och Konstuniversitetet.

Yrkeshögskolestudier på svenska kan bedrivas vid Arcada och Novia.

För viktiga samhällsfunktioner såsom polis, räddningsväsende och gränsbevakning erbjuds svensk yrkesutbildning.

Intresset för kurser och utbildning som ordnas av kommunernas medborgainstitut eller arbetarinstitut är också mycket stort bland finlandssvenskarna.

När man talar om utbildning på svenska ska man inte glömma att ungdomar har möjlighet att få militärutbildning på svenska vid Nylands brigad. Marinbrigaden i Dragsvik i Raseborg är en svensk institution.

REGIONER DÄR SVENSKA TALAS

Vad kan man då säga om utbredningen av tvåspråkigheten i Finland? Var bor de svenskspråkiga och var finns de starkaste tvåspråkiga miljöerna?

De flesta svensktalande medborgarna i Finland lever i kustregionerna. Det handlar om Nyland, Egentliga Finland och Österbotten. Därtill är Åland med sina drygt 30 000 invånare och 16 kommuner ett enspråkigt svenskt landskap.

Det största antalet svenskspråkiga bor i Nyland, som ju också är det mest tättbefolkade landskapet i Finland.

I Nyland finns bara två kommuner, Raseborg och Ingå, med svensk majoritet. Men också Borgå, Sibbo och Lovisa i öst, Hangö och Sjundeå i väst, samt Grankulla i huvudstadsregionen har en stark svensk- och tvåspråkig profil.

Utmärkande för de svenskspråkiga i Nyland är att de flesta lever sin vardag i kommuner med en finskspråkig majoritet. Exempelvis i huvudstadsregionen är antalet svenskspråkiga högst i landet – i Helsingfors är 36 945 och i Esbo 20 246 personer svenskspråkiga – men  den procentuella andelen av städernas befolkning är liten.

Det här skapar en markant skillnad till landskapet Österbotten där den procentuella andelen svenskspråkiga är stor. Omkring en tredjedel av alla svenskspråkiga bor i Österbotten och den svenska folkgruppen är i en knapp majoritet i landskapet.

I Vasa bor det största antalet svenskspråkiga österbottningar, 16 167 personer, trots att staden har en klar finsk majoritet. Landskapet domineras ändå av kommuner med överväldigande svensk majoritet. Av de medelstora städerna har Jakobstad (53,5 procent) svensk majoritet, medan de svenskspråkiga i Karleby (11,8 procent) är i minoritetsställning.

Österbotten som helhet utgör en fungerande svensk och tvåspråkig miljö. Svenskheten i landskapet har tagit starka intryck från Sverige, eftersom man i decennier aktivt har följt med det rikssvenska tv-utbudet.

Skärgården är en glesbygd med starka inslag av finlandssvensk befolkning. Exempelvis de åboländska skärgårdskommunerna Pargas och Kimitoön har svenskspråkig majoritet. I staden Åbo bor 5,4 procent svenskspråkiga eller 11 164 personer. Även om svenskan inte är så stark i staden, gör stabila svenska institutioner såsom Åbo Akademi att svenskan i Åbo blir synlig.

Det finns förstås också svensktalande finländare som inte bor inom det utpräglat tvåspråkiga kustområdet. Finskspråkiga städer såsom Uleåborg, Tammerfors, Lahtis, Björneborg och Kotka, med tvåspråkiga grannkommunen Pyttis, brukar ur ett finlandssvenskt perspektiv kallas för språköar. Där lever en svenskspråkig befolkning och i alla dessa städer finns en svensk skola.

Då Finland år 1917 deklarerade sig självständigt uppstod en konflikt mellan Finland och Sverige om till vilket land Åland skulle tillhöra. Nationernas Förbund bestämde att landskapet skulle tillhöra Finland, men Åland skulle garanteras en autonom status och Ålands språk skulle vara svenska.

Ålands landskapsregering och lagting ansvarar för lagstiftning och administration när det gäller utbildning, kultur, social- och hälsovård, kommunal förvaltning, posttjänster, radio och TV, samt frågor som är relaterade till affärsverksamhet och finansiering.

Den åländska regionala autonomin innefattar inte utrikes- och försvarspolitik, inte heller beskattning. Det här betyder att finska staten ansvarar för tullverksamheten och gränskontrollen på Åland. Det officiella språket i ölandskapet är svenska, vilket betyder att alla kontakter mellan myndigheterna på Åland och finska staten ska skötas på svenska.

En kommun är officiellt tvåspråkig då minoriteten uppgår till minst 8 procent eller 3000 personer.

ANTALET SVENSKSPRÅKIGA I OLIKA LANDSKAP 31.12.2024:

KULTUR OCH MEDIER

Fenomenet humorgruppen KAJ har gjort mycket för att sprida positiv kunskap om det finlandssvenska, inte enbart i Finland, utan också i Sverige, hela Norden och i övriga Europa. Bilden från Svenska dagen 2024 i Borgå.

Hur stark är den svenska kulturen i tvåspråkiga Finland? Kan vi lita på att finlandssvenska författare, teatrar, musiker och kulturfolk i gemen också i framtiden kan utöva sin konst på lika villkor?

Språket är förstås centralt för identiteten, men utan ett vitalt kulturutbud blir den svenska identiteten svag.

Grundbulten i Finlands tvåspråkiga samhälle är att Finlands svenskspråkiga befolkning har kulturautonomi på utbildningens och kulturens område. Varje barn i Finland har rätt till småbarnspedagogik och skola på sitt modersmål, antingen finska eller svenska. Detta gäller i hela landet.

Svensk kultur i Finland är rik och visar prov på stor mångfald både när det gäller litteratur, teater, musik, film och andra konstformer. Många av Finlands främsta författare, skådespelare och konstnärer arbetar och har arbetat på svenska.

Det finns ett klart behov att stärka användningen av svenska i samhällets offentliga rum. Modigt samarbete över språkgränsen motiverar finskspråkiga att i högre grad använda sina kunskaper i svenska.

Det svenska kulturutbudet erbjuds på professionell nivå, men även föreningsaktiviteten på gräsrotsnivå skapar många viktiga bidrag.

Svenska Teatern i Helsingfors har statusen som nationalscen på svenska. Starkt förankrade svenska regionteatrar är Wasa Teater i Vasa och Åbo Svenska Teater.

I Helsingforsregionen finns utöver Lilla Teatern, Viirus, flera andra svenska teatergrupper och ensembler. Unga Teatern med säte i Esbo, är landets äldsta barn- och ungdomsteater.

Sommarteatrarna runt om i Svenskfinland spelar en viktig roll för den folkliga identiteten. Likaså de ambitiöst arrangerade och lokalt förankrade musikfestspelen.

Viktiga årligt återkommande finlandssvenska evenemang är Kulturkarnevalen och Svenska veckan. Folktinget uppmärksammar Svenska dagen den 6 november stort. Dagen firas för att uppmärksamma svenskspråkigheten i Finland. Svenska dagen har firats sedan år 1908 och dagen är en officiell flaggdag.

Stafettkarnevalen arrangeras varje vår.

Stafettkarnevalen sammanför alla svenska skolor till en färgsprakande idrottsfest.

Vid sidan av den offentliga finansieringen har finlandssvenska fonder och stiftelser en viktig roll i att finansiellt stödja kultursektorn. Utan dessa insatser vore inte den svenska utbildningen och kulturen och det svenska massmedieutbudet vad det är i dag.

Det utkommer tio dagstidningar på svenska i Finland. Det finns få ställen i världen där man hittar en större dagstidningstäthet än i Svenskfinland. Landskapet Åland är unikt med sina två konkurrerande dagstidningar, Ålandstidningen och Nya Åland.

Hufvudstadsbladet är den största svenskspråkiga dagstidningen och HBL når totalt 157 600 läsare i veckan enligt den årliga nationella medie­undersökningen (KMT 2024). Vasabladet är näststörst. Tidningens tryckta och digitala versioner når totalt 71 600 läsare (KMT 2024) i veckan.

En betydande förändring i ägarstrukturen – vars konsekvenser ännu inte går att bedöma – skedde 2024 då rikssvenska Bonniers News gick in som majoritetsägare både i HBL-gruppens och VBL-gruppens tidningar.

Utöver dagstidningarna utkommer politiska tidningar på svenska, såsom Arbetarbladet och Ny Tid. Dessutom utkommer ett stort antal svenskspråkiga tidskrifter.

Inom det statliga public service-bolaget YLE finns en särskild svensk enhet. Enligt lagen om Rundradion ska den finsk- och svenskspråkiga befolkningen behandlas enligt lika grunder i programverksamheten.

Den svenska enheten har två radiokanaler, Yle Vega och Yle X3M. Yle X3M riktar sig till ungdomar och kanalen upprätthåller ett välbesökt nätforum för svenskspråkiga unga. Tidigare fanns en svenskspråkig tv-kanal, men numera delar Svenska Yle en tv-kanal med den finska filmkanalen Teema. Därutöver erbjuder den svenska appen Yle Arenan ett brett programsortiment.

Ett kulturutbud som väcker intresse och passioner i alla åldersgrupper är något av ett livsvillkor för svenskan som nationalspråk.

Förutom nationalspråken har de samiska språken, romani och det finlandssvenska och det finska teckenspråket en särställning. Det är skäl att notera att det finlandssvenska teckenspråket är ett eget språk som skiljer sig från det svenska teckenspråket i Sverige.

TOLERANS, ÖPPENHET OCH FRAMTID

Vilka är förändringarna som pågår i den språkliga verkligheten i Finland? Hur återspeglar sig förändringarna i Svenskfinland?

Aktuell statistik visar att fastän de svenskspråkigas antal något minskar, så är ingen dramatisk nedgång av den finlandssvenska befolkningen på gång.

Demografin är också på medellång sikt relativt stabil, åtminstone när man räknar i absoluta tal. I slutet av år 2024 var de svenskspråkigas antal i Finland 285 360 personer.

Enligt en statistisk framtidsprognos* minskar de svenskspråkigas antal till 281 789 år 2030 och 260 973 år 2050. Här har även migrationsfaktorn, som något ökar minskningen, beaktats.

Utan att beakta migrationsfaktorn stannar antalet vid 287 055 (2030) respektive 280 867 (2050).

Även om minskningstakten i absoluta tal är ganska långsam, så kan man inte bortse från faktumet att den svenskspråkiga befolkningens proportionella andel krymper på många orter – det gäller inte minst i större städer.

En väsentlig anledning till den procentuella nedgången är att antalet personer med andra modersmål än finska eller svenska ökar snabbt. Det handlar förstås om många olika språk, men här väljer vi att statistiskt betrakta dem som en grupp.

Denna trend är den mest omvälvande faktorn i befolkningsstrukturen både för Finland över lag, men också för Svenskfinland. Detta konstaterar professorn i demografi Jan Saarela i sin statistiska rapport om finlandssvenskarna som han publicerade år 2021 på uppdrag av Folktinget.

Huruvida en del av de nyanlända integreras på svenska är därför en viktig framtidsfråga för Svenskfinland.

Folktinget gör målmedvetna insatser för att lyfta fram den lagenliga möjligheten att gå hela integrationsprocessen på svenska och för att få kommunerna att i högre grad lyfta fram möjligheten att välja svenska som integrationsspråk.

I regeringsprogrammet 2023 har regeringen ställt som mål att 5 till 10 procent av invandrarna ska integreras på svenska.

Dagens obestridliga realitet är att de flesta invandrare väljer att integreras på majoritetsspråket finska. Invandrarfamiljer, särskilt i de större städerna i södra Finland, väljer nästan uteslutande finskspråkiga skolor för sina barn.

Ett beskrivande exempel kan tas från den grundläggande utbildningen (årskurs 1–9, år 2024) i Esbo. Andelen elever med annat modersmål än finska eller svenska i stadens finska skolor är 30 procent, medan motsvarande andel i de svenska skolorna i Esbo stannar vid 3,6 procent.

Det här är ett problem som inte får negligeras. Skolan ska förbereda för ett liv i ett mångkulturellt samhälle. Också eleverna i de svenska skolorna behöver vardagskontakter med barn från familjer med olika kulturbakgrund.

Integration på svenska måste bli ett starkare alternativ för de nyanlända, vilket kräver målmedvetna och långsiktiga åtgärder.

Här kan sporrande exempel tas från flera kommuner i Österbotten och på Åland där man har lyckats integrera invandrargrupper på svenska och dessa har hittat sin plats på arbetsmarknaden och i samhället.

* Finlandssvenskarna 2021 – en statistisk rapport, Jan Saarela, Folktinget.

Andelen invånare i Finland med annat modersmål än finska eller svenska:

ANTALET SVENSKSPRÅKIGA I FINLAND, PROCENTUELL ANDEL

SAMHÄLLSPÅVERKAN OCH POLITIK

Hur ska de svenskspråkiga se till att de finns med vid de bord där besluten fattas? Hur sköter de sin intressebevakning i samhället?

Enligt grundlagen ska landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings behov tillgodoses enligt lika grunder.

I praktiken beror det ändå på hur språket och finlandssvenskarna beaktas i det dagliga politiska beslutsfattandet.

Inflytande behövs både på nationell nivå, i kommunerna, i välfärdsområden och i organisationer.

I Finlands riksdag, som består av 200 riksdagsledamöter, är landets svenskspråkiga och tvåspråkiga befolkning representerad på olika sätt.

I den sittande riksdagen (2023–2027) har Svenska riksdagsgruppen tio mandat. I gruppen ingår nio ledamöter från SFP plus Ålands riksdagsledamot.

SFP har varit med i alla regeringar sedan 1979 – med undantag för valperioden 2015–2019 då partiet var i opposition.

Enligt aktuell valforskning har SFP en stabil ställning i Svenskfinland och stöds av omkring två tredjedelar av de finlandssvenska väljarna.

Också i andra riksdagsgrupper sitter svenskspråkiga riksdagsledamöter. Särskilt Socialdemokraterna (FSD) och Vänsterförbundet har aktiva svenska underavdelningar. Ser man bakåt i historien kan man säga att det politiska landskapet i Svenskfinland länge bestod av SFP, kompletterat av den politiska vänstern.

Även Samlingspartiet och De gröna har höjt sin svenska profil, och så gott som alla politiska partier har åtminstone någon svensk verksamhet.

Folktinget har en betydande tvärpolitisk roll att koordinera bevakningen av frågor av vikt för den svenskspråkiga befolkningen. I Folktingets arbete deltar alla riksdagspartier som har svensk verksamhet.

I substans handlar de svenska frågorna bland annat om tillgången till social- och hälsovård på modersmålet, en kvalitativ utbildning, domstolsbehandlingar på svenska och språkkunnighet vid myndigheterna.

Under varje valperiod avger justitieministeriet en språkberättelse – en uppföljningsrapport – som riksdagen behandlar. National­språksstrategin från år 2021 är ett väsentligt stöddokument i arbetet för ett tvåspråkigt Finland.

Utmärkande för Svenskfinland är ett starkt och livligt föreningsliv. Generellt är det så att föreningar för tradition, hembygd och kulturyttringar kopplade till språk har en stor betydelse för en minoritet. Svenskfinland är här inget undantag.

Idrottsföreningarna och sångkörerna är viktiga för den lokala sammanhållningen.

Även de svenska arbetar- och medborgar­instituten är viktiga forum för finlandssvenskarnas vardag. Ungdoms- och kvinnoorganisationerna har sin givna position.

Landets svenska kyrkostift, Borgå stift, är en förenande länk. I jämförelse med de finska stiften ligger församlingsengagemanget på svenskt håll på en något aktivare nivå.

Den språkliga situationen i Finland, med två nationalspråk, är inte på något sätt unik. Språklig diversitet är ett av de centrala värdena i Europa. Europeiska unionen har 24 officiella språk, men utöver de officiella språken talar omkring 40 miljoner européer ett regionalt eller lokalt språk.

Förutom Finland har flera europeiska länder – till exempel Belgien, Luxemburg och Schweiz – två eller flera nationella eller officiella språk. På nationell nivå studerar medborgarna i allmänhet ett annat officiellt språk. I Schweiz undervisas eleverna, beroende på kanton, på ett huvudspråk – tyska, franska, italienska eller rätoromanska- och ett annat nationellt språk. Det finns också flera EU-länder, exempelvis Spanien, där vissa regioner har ett annat officiellt språk utöver spanska och där det är obligatoriskt att lära sig båda språken i dessa regioner.

Språk- och minoritetspolitik inom EU definieras som en nationell angelägenhet. Därför finns det enbart begränsat med EU-lagstiftning på detta område. Likväl stipulerar Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att EU bör ”respektera kulturell, religiös och språklig diversitet”, vilket betyder att även EU har skyldigheter på detta område.

Redaktör: Henrik Stenbäck

Foton: Niklas Gerkman, Anna Jungner-Nordgren, Petter Karlberg, Johan Lindholm, Aja Lund, Richard Nordgren, Karl Vilhjálmsson.