I arbetet för landets och regionernas utveckling borde utgångspunkten vara att två- och flerspråkighet inte är en kostnad, utan en strategisk tillgång. Flerspråkiga nationer och regioner har potential att vara mer framgångsrika än andra. Genom att kunna andra språk underlättas handeln, särskilt med de övriga nordiska länderna. Flerspråkigheten gör regionerna mer attraktiva för både nordiska och internationella företag och det ger fördelar på gränsöverskridande arbetsmarknader åt dem som kan flera språk. I en färsk kolumn med erfarenheter från Nordamerika pekar man på nyttan med en flytande tvåspråkighet: ett mer tvåspråkigt samhälle innebär en mer integrerad, produktiv och motståndskraftig ekonomi.

Jag skulle gärna använda ett kraftigt bildspråk om tvåspråkigheten i Finland, något i stil med: I Finland vilar tvåspråkigheten på en lång och stabil grund, liksom graniten. Och det vore till hälften sant. Vi har en lagstiftning som går långt tillbaka i tiden och som garanterar en språklig behandling på lika grunder. Lagstiftningen har utvecklats genom åren och till exempel i samband med grundlagsreformen skärpte man till individens rättigheter.

Samtidigt drar verkligheten i andra riktningar. I praktiken kan det vara stora skillnader mellan vad lagen förutsätter av myndigheterna och servicen som invånarna sist och slutligen får. Språklagstiftningen ger också ett visst utrymme för variation gällande den service som ges av staten, kommunerna eller välfärdsområdena. Språkvardagen kan variera beroende på var du bor och var du använder din service.

Språkbarometern ger oss regelbundet mångsidiga analyser av den språkliga servicen i landet. Den möjliggör också betraktelser kring förändringar över tid. Samtidigt görs det många olika utredningar och forskning vid högskolor och universitet samt i olika tankesmedjorna som Magma och Agenda. De här utredningarna är värdefull information som vi gemensamt borde analysera vidare. Vad är orsak och verkan till att tvåspråkigheten utvecklas i olika riktningar och vad kan vi göra åt det? Hur skräddarsyr vi politik som stöder tvåspråkigheten? Vilka punktinsatser behövs just nu? Och hur kunde vi tänka utanför den egna sandlådan?

För mej själv gäller det också att ständigt tänja på referensramen och tänka utanför det egna fögderiet. Enligt Språkbarometern 2024 visar resultaten att biblioteket konsekvent får högt betyg för sin språkservice oavsett språkgruppens ställning i kommunen. Om vi söker en plattform där vi vill lansera möten mellan språkgrupperna tycker jag att vi här har en fin kandidat.

I regionutvecklingssammanhang skulle jag själv gärna diskutera mera gränsregionernas potential och ur nya synvinklar hämta näring till diskussionen om tvåspråkigheten. I den österbottniska verkligheten samverkar vi bland annat med gränsregioner runtom i Europa och där minoritetsspråken är starka. I Kvarkenrådet samlas numera fem regioner och en miljon invånare i ett gränsöverskridande samarbete. I rådet är numera nio högskolor medlemmar. Det gränsöverskridande samarbetet i vardagen gör finskan mer närvarande i Sverige och svenskan mer närvarande i Finland.   

Tvåspråkigheten är en superkraft som borde tas fram ännu mera. Finland behöver nämligen den. Den krassa verkligheten visar också att Svenskfinland behöver sina superhjältar. Jag önskar det nya folktinget och folktingskansliet lycka till med den nystartade mandatperioden! 

Mats Brandt landskapsdirektör i Österbotten