Den 70:e årskongressen för Federationen för europeiska nationaliteter (FUEN) ordnades i Helsingfors 17–19.10.2026, med Folktinget som värd. FUEN är en paraplyorganisation för minoriteter och minoritetsspråksgrupper och samlar 100 organisationer från 38 europeiska länder. Folktinget är stödjande medlem i FUEN.

I kongressen deltog 180 deltagare från 25 länder och 40 minoritetsorganisationer var representerade. Sammanlagt fanns 37 språk representerade och dessa var: Tyska, kroatiska, slovenska, turkiska, grekiska, nordfrisiska, västfrisiska, saterfrisiska, albanska, makedonska, jeniska, romani, översorbiska, undersorbiska, danska, svenska, finska, estniska, litauiska, ryska, katalanska, spanska, ungerska, ukrainska, slovakiska, serbiska, tjeckiska, ladinska, nederländska, rumänska, polska, armaniska, bretonska, franska, rusynska, friuliska och engelska.

Helsingfors borgmästare Daniel Sazonov välkomnade deltagarna och lyfte fram Helsingfors som ett livfullt, internationellt och välfungerande tvåspråkigt samhälle. Han betonade svenskans starka ställning och möjligheten att få service på sitt modersmål. Samtidigt lyfte han fram stadens växande språkliga mångfald. I samband med att Helsingfors nyligen nådde 700 000 invånare uppmärksammades de närmare 160 språk som talas i staden. Sazonov underströk att mångfalden inte får försvaga finskans och svenskans ställning som officiella språk.

Folktingets ordförande Henrik Wickström välkomnade delegaterna och beskrev Finlands tvåspråkighet som en tillgång som måste värnas och utvecklas aktivt. Han efterlyste också ett Europa där regionala språk och minoritetsspråk erkänns som europeiska språk och kan användas fullt ut inom utbildning, offentlig service, hälso- och sjukvård och media.

FUEN:s ordförande Olivia Schubert välkomnade medlemsorganisationerna och betonade i sitt tal att minoriteters rättigheter är grundläggande för demokratin och inte får åsidosättas i svåra tider. Hon lyfte även behovet av digital inkludering och framhöll att inget europeiskt språk bör vara för litet för att ha en digital framtid.

Statssekreterare Mikaela Nylander talade om språkplanering inom utbildning och kultur i Finland. Hon lyfte fram de parallella utbildningsvägarna på finska och svenska från förskola till högre utbildning, men konstaterade samtidigt en oroande nedgång i språkundervisningen. Bland regeringens åtgärder nämnde hon fler veckotimmar i språk och litteratur i grundskolan samt förstärkta integrationsprogram inom det svenska utbildningssystemet.

Folktingssekreterare Christina Gestrin talade om det svenska språkets status och framtid i Finland. Hon betonade att grundlagen ger finska och svenska lika rättslig ställning och därmed rätt till offentliga tjänster, utbildning och hälso- och sjukvård på det egna språket. Samtidigt kvarstår utmaningen att omsätta rättigheterna i praktiken. Gestrin lyfte även fram Finlands språkliga mångfald som en strategisk tillgång och landets gemensamma språk och kulturarv med de nordiska grannländerna som en faktor som stärker regionalt säkerhetssamarbete.

Public service och minoritetsspråk

Den första paneldiskussionen behandlade hur public service-medier kan främja Europas språkliga mångfald i en tid av snabb digital omvandling. Diskussionen modererades av professor emeritus Tom Moring från Helsingfors universitet, som betonade mediernas betydelse för minoritetsspråk och för att synliggöra språkgemenskaper.

Marit af Björkesten, vd för YLE, framhöll behovet av att bygga broar mellan språkgemenskaper och lyfte möjligheten att nå en bredare publik genom exempelvis svenskspråkigt innehåll i finskspråkiga kanaler. AI kan stödja flerspråkig journalistik, men kulturell förståelse och redaktionellt ansvar kräver mänskligt engagemang.

Daniela Draštata Flock, chefredaktör vid Kroatiska radio- och tv-bolaget (HRT), betonade att minoritetsinnehåll måste vara relevant och engagerande även för en bredare publik. Hon efterlyste att minoritetsperspektiv integreras i det ordinarie programutbudet och att digitala plattformar används mer för att nå yngre. AI kan också göra arkiv mer tillgängliga, men redaktionella beslut bör förbli hos journalisterna.

Bogna Koreng, chefredaktör vid MDR i Tyskland, betonade vikten av att minoriteter får berätta sina egna historier. Med erfarenheter från den sorbiska radio- och tv-verksamheten lyfte hon fram ungdomars direkta deltagande i innehållsproduktionen samt digitala plattformars och AI:s potential att öka utbudet på sorbiska, särskilt för barn.

Stanisław Wolny, biträdande direktör för TVP3 Opole/Oppeln i Polen, framhöll att tv-bolag först behöver bygga relationer med unga genom digitala format för att kunna engagera dem i mer komplexa frågor. Han varnade samtidigt för AI-genererad desinformation och betonade den fortsatta betydelsen av mänsklig journalistik.

Panelen visade att minoritetsspråk behöver integreras i det bredare medielandskapet, snarare än begränsas till nischsändningar. Digitala verktyg, sociala medier och AI kan bidra till att nå unga, tillgängliggöra arkiv och hantera resursbegränsningar, men kan inte ersätta journalisternas etiska omdöme och kulturella förståelse. Stabilt och välfinansierat public service som ger minoriteter möjlighet att berätta sina egna historier är fortsatt viktigt för demokratisk sammanhållning och ömsesidig förståelse.

Språkplanering inom social- och hälso- och sjukvården

Den andra panelen, modererad av Peggy Heikkinen, seniorrådgivare vid Folktinget, behandlade språkplanering inom social- och hälso- och sjukvården. Representanter för de svenskspråkiga i Finland, den ungerska minoriteten i Rumänien och den katalansktalande gruppen delade sina erfarenheter.

Kia Leidenius, specialsakkunnig vid Västra Nylands välfärdsområde, betonade att språkplanering måste integreras på alla nivåer i hälso- och sjukvårdsförvaltningen. För att möta bristen på svenskkunnig personal krävs ledningens engagemang, samarbete mellan vårdområden och språkutbildning i de dagliga arbetsrutinerna.

Professor Csaba Dégi vid Babeș-Bolyai-universitetet i Rumänien betonade betydelsen av vård på modersmålet för utsatta patienter, särskilt personer med allvarliga sjukdomar som cancer. Han förespråkade att minoritetsgrupper involveras direkt i utformningen av vårdtjänsterna.

Albert Massana från Plataforma per la Llengua lyfte fram brister i genomförandet av rätten till katalanska inom hälso- och sjukvården. Han varnade för att personalbrist och otydliga språkkrav kan försvåra kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal. Han efterlyste stegvisa språkkrav för nyanställda och pekade på Andorras regelbundna språktester som en möjlig modell.

Diskussionen visade att rättsliga skydd inte räcker utan ett systematiskt och behovsanpassat genomförande. Språkbarriärer kan leda till feldiagnoser, oro och sämre vård, vilket gör språkligt stöd till en central del av vårdkvaliteten. Vårdgivare behöver därför säkerställa språktjänster, integrera språkutbildning i arbetet, ställa tydliga språkkrav vid rekrytering och utforma vårdkedjor i samarbete med minoritetsgrupper.

Geoblocking och studiebesök

Under den andra dagen diskuterades geoblocking med ett inledningsanförande av Astrid Thors, tidigare högkommissionär för nationella minoriteter vid OSSE. Hon varnade för den växande nationalismen och det ökande trycket på skyddet av minoriteter. Under den efterföljande paneldiskussionen diskuterades hur den europeiska lagstiftningen bättre skulle kunna tillgodose minoritetsgruppernas behov på den digitala inre marknaden. I diskussionen deltog bl.a. MEP Loránt Vincze (EPP). Han uppmanade FUEN och dess medlemsorganisationer att samla in konkreta exempel på geoblockering i europeiska minoritetsregioner. Han betonade att sådan dokumentation skulle utgöra underlag för diskussioner med Europeiska kommissionen inför den kommande översynen av geoblockeringsförordningen.

På eftermiddagen ordnades tre studiebesök för delegaterna. En grupp besökte Räddningsskolan i Helsingfors, en annan besökte YLE och den tredje grupp bekantade sig med Mattlidens skola.

Den sista dagen av FUEN-kongressen var vigd åt FUEN:s årsmöte.