Folktinget har gett ett utlåtande till riksdagens social- och hälsopolitiska utskott i ärende RP 31/2013 rd (regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen).

Ärende:  Svenska Finlands folktings utlåtande i ärende RP 31/2013 rd (regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen)
Hänvisning: Utskottets begäran om skriftligt utlåtande 15.5.2013

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting har fått begäran att ge utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen. Folktinget fokuserar i sitt utlåtande på de aspekter av regeringens proposition som berör de språkliga rättigheterna i social- och hälsovården.

Allmänt

Folktinget hänvisar inledningsvis till att lagstiftningen ska utgöra en stabil grund för kommunernas verksamhet, så att de kan fullfölja sina språkliga skyldigheter enligt grundlagen också på lång sikt. De normer som reglerar språkliga rättigheter och skyldigheter ska trygga kommuninvånarnas likställda rätt till service och medinflytande på finska och svenska, oberoende av om invånarna hör till den språkliga minoriteten eller majoriteten i kommunen.

De grundläggande språkliga rättigheterna har en särställning bland faktorer som påverkar ett beslut om en administrativ indelning. Synpunkter som baseras på administrativ ändamålsenlighet och ekonomiska argument kan däremot inte ges samma vikt vid bedömningen (OKV/1370/1/2009). Skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna förutsätter att man väljer den områdesindelning som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna, om det finns alternativa områdesindelningar (GrUU 21/2009 rd).

Folktinget konstaterar att samarbete mellan kommuner kan vara nödvändigt, i synnerhet för att säkerställa språkliga rättigheter inom exempelvis social- och hälsovården och andra stadiets utbildning. Folktinget framhåller också det viktiga i att de förvaltningslösningar som regeringen bereder säkerställer språkgruppernas möjlighet att påverka och utforma servicen för respektive språkgrupp.

Folktinget hänvisar till sitt utlåtande som 8.5.2013 gavs till riksdagens grundlagsutskott i samma ärende. I utlåtandet har Folktinget tagit ställning till vissa utgångspunkter för kommunreformen och till lagförslag som ingår i regeringens proposition. Utlåtandet finns som bilaga. Folktinget hänvisar också till grundlagsexperten, professor Kaarlo Tuoris utlåtande som han gav till Folktinget 13.2.2013 gällande Finansministeriets utkast till strukturlag och ändringar i språklagen. Utlåtandet finns som bilaga.

Förslag till kommunstrukturlag i ljuset av servicereformen inom social- och hälsovården

Regeringens samordningsgrupp för kommunreformen och omstruktureringen av social- och hälsovården har 8.5.2013 föreslagit riktlinjer för utformningen av servicestrukturen för social- och hälsovården för det nya kommunfältet. Samordningsgruppen fastställde att ansvaret för att ordna social- och hälsovård bestäms enligt befolkningsunderlaget i kommunerna, men konstaterar också att man i enskilda fall kan avvika från kriterierna gällande befolkningsunderlag, om säkerställandet av språkliga rättigheter så kräver.

Folktinget hänvisar här till att de språkliga rättigheterna har en särställning bland de faktorer som påverkar ett beslut om en administrativ indelning, och de ska därför ges företräde framför övriga kriterier i beslutsfattandet. Sådana kriterier är, förutom befolkningsunderlag, även samhällsstruktur, funktionell region och pendlingsregion. Skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna förutsätter att man väljer den områdesindelning som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna, om det finns alternativa områdesindelningar (GrUU 21/2009 rd).

Samordningsgruppen konstaterade vidare att social- och hälsovårdstjänster kan ordnas av social- och hälsovårdsområden, som i huvudsak fungerar enligt principen om ansvarskommun.

Folktinget understöder kommunernas möjlighet att vid behov bilda social- och hälsovårdsområden, men betonar vikten av att de grundläggande språkliga rättigheterna iakttas när social- och hälsovårdsområden bildas.
Statsrådets, riksdagens grundlagsutskotts och professor Tuoris ställningstaganden bekräftar de grundläggande språkliga rättigheternas betydelse.

I nationalspråksstrategin konstaterar statsrådet att man, när strukturer reformeras, alltid ska ”se till att effekterna av lösningarna och strukturerna är sådana som tryggar de språkliga rättigheterna och den livskraftiga tvåspråkigheten” och att man ska ”leta efter sådana lösningar som på bästa sätt tryggar rättigheterna för den mindre gruppen” (Nationalspråksstrategi, Principbeslut av statsrådet, s. 40-41).

Enligt grundlagsutskottet ska det i lagstiftningen beaktas att ändringar i kommunindelningen inte får påverka kommunens språkliga ställning eller försämra språkgruppernas möjligheter att klara sig på sitt eget språk (GrUB 10/1998 rd). Utskottet utgår entydigt från att språkgruppernas faktiska möjligheter att klara sig på sitt eget språk inte får försämras. Grundlagsutskottet anser också att skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna förutsätter att man väljer den områdesindelning som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna, om det finns alternativa områdesindelningar (GrUU 21/2009 rd).

Professor Tuori konstaterar i sitt utlåtande att grundlagsutskottets utlåtandepraxis om grundläggande språkliga rättigheter gäller också när social- och hälsovårdsområden bildas. Servicestrukturreformen får således inte påverka kommunens språkliga ställning och inte heller leda till att språkgruppernas faktiska möjligheter att klara sig på eget språk försämras.

Professor Tuori konstaterar också följande om bildandet av social- och hälsovårdsområden.
– Om ett social- och hälsovårdsområde ansvarar för primärvården och socialvården i stället för en kommun, är det nödvändigt att garantera att invånarnas reella möjlighet att få service på svenska och finska inte försvagas. 
– Om social- och hälsovårdsområdet organiseras i form av en samkommun ska de språkliga rättigheterna inom specialsjukvården garanteras, så att de är av samma eller bättre nivå än inom nuvarande samkommuner för sjukvårdsdistrikt.
– Om social- och hälsovårdsområdet organiseras med ansvarskommunmodellen krävs det särskild reglering på lagnivå för att tillgodose de språkliga rättigheterna i modellen.

Folktinget understryker det viktiga i att komplettera och utveckla de bestämmelser om grunderna för principen om ansvarskommun som idag finns i kommunallagen. Ansvarskommunens språkliga skyldigheter är inte reglerade i lag, vilket är bekymmersamt. Till exempel kan det föreslagna ansvarskommunssamarbetet leda till en betydande förändring i språkförhållandena i vissa kommuner, vilket i sin tur kan försvaga invånarnas tillgång till social- och hälsovård på svenska. Ansvarskommunmodellens språkliga status bör därför bestämmas på ett sätt som garanterar de grundläggande språkliga rättigheterna.

Folktinget ber riksdagens social- och hälsopolitiska utskott fästa uppmärksamhet vid dessa ståndpunkter i sitt utlåtande.

Vänligen,

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin  
Folktingsordförande  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare