Folktinget har gett ett utlåtande till riksdagens förvaltningsutskott om förslaget till ny kommunallag. Utskottet behandlar förslaget som bäst och bad Folktinget om ett skriftligt utlåtande
Riksdagens förvaltningsutskott
Hänv. Begäran om utlåtande inför förvaltningsutskottets möte 21.1.2015
Ärende: Regeringens proposition med förslag till kommunallag RP 268/2014 rd
Svenska Finlands folkting har tagit del av regeringens proposition med förslag till kommunallag och ger sitt ställningstagande i det följande.
Allmänt
Behovet av en totalreform av kommunallagen har sin bakgrund i samhällsutvecklingen och i de nya strukturer inom kommunförvaltningen som har tillkommit sedan den nuvarande kommunallagen trädde i kraft. Lagförslaget har genomgått en grundlig beredning, och en parlamentarisk uppföljningsgrupp har följt upp förslagen.
Folktinget ser det som problematiskt att det inte fanns exaktare riktlinjer för social- och hälsovårdens organisering, när remissinstanserna tog ställning till regeringens lagutkast. Båda lagarna har en väsentlig betydelse för de språkliga rättigheterna och skyldigheterna enligt grundlagen, och det borde ha funnits en klar koordinering av lagberedningen vid ministerierna till denna del.
Folktinget konstaterar däremot med tillfredsställelse att de språkliga rättigheterna och skyldigheterna beaktas i större omfattning i den aktuella propositionen än i regeringens lagutkast. Folktinget har för egen del riktat en skrivelse till justitiekanslern i statsrådet (14.11.2014), där vi lyfter fram behovet av språkbestämmelser i lagstiftningen, bl.a. med hänvisning till den aktuella beredningen av kommunallagen.
Behov av språkbestämmelser i lagstiftningen
Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska de bestämmelser som är väsentliga för tillgodoseendet av grundläggande fri- och rättigheter utfärdas genom lag. Det här gäller också språkliga rättigheter, och tryggandet av dessa får således inte vara beroende av kommunens interna beslut (professor Kaarlo Tuori, utlåtande till Folktinget 13.2.2013).
Språkbestämmelsernas betydelse i lagstiftningen lyfts även fram i förarbetena till språklagen (RP 92/2002 rd). Enligt regeringens proposition finns det behov av språkbestämmelser i de lagar som reglerar olika förvaltningsområden. Motiveringen till detta är att tjänstemän och andra anställda lättare finner de språkbestämmelser som uttryckligen gäller dem, vilket främjar en effektiv tillämpning av lagen.
Utöver detta ställer omformningen av kommunstrukturen samt social- och hälsovårdsstrukturen det allmänna inför nya utmaningar, när det gäller uppgiften att trygga de språkliga rättigheterna i praktiken. Eftersom den nya kommunallagen sannolikt bereds med ett framtidsperspektiv på flera årtionden är det väsentligt att de språkliga rättigheterna tryggas genom tydliga förpliktelser i kommunallagen.
Förslaget till ny kommunallag
Folktinget hänvisar till att lagstiftarens syfte i 17, 22 och 122 § i grundlagen ska preciseras i kommunallagen och kommenterar vissa av de föreslagna paragraferna i det följande.
22 § Möjligheter att delta och påverka
Enligt 1 mom. har kommuninvånarna och övriga som utnyttjar kommunens tjänster rätt att delta i och påverka kommunens verksamhet. Kommunens fullmäktige ska se till att det finns mångsidiga och effektiva möjligheter att delta.
Enligt grundlagen har den enskilde rätt att ta del i och påverka samhällets och livsmiljöns utveckling, och det allmänna har skyldighet att främja denna rättighet. Vidare ska envars rätt att använda sitt eget språk, finska eller svenska, hos myndigheter tryggas genom lag. Det allmänna ska tillgodose den finsk- och svenskspråkiga befolkningens kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.
Av den föreslagna paragrafen framgår emellertid inte de språkliga rättigheternas betydelse när det gäller enskilda kommuninvånares möjligheter till medinflytande i den kommunala verksamheten. Eftersom de finsk- och svenskspråkiga invånarnas påverkningsmöjligheter har ett nära samband med kommunindelningen, så är det också befogat att konstatera att den kommunala indelningen inte får försvåra språkgruppernas möjligheter till inflytande, exempelvis möjligheten att påverka beslut som rör dem själva och deras livsmiljö.
Grundlagsutskottet lyfter fram denna omständighet i sitt ställningstagande om reformen av statens regionförvaltning (GrUU 21/2009 rd). Enligt utskottet ”finns det en risk för att möjligheterna för dem som hör till en språklig minoritet att få tillgång till tjänster på sitt eget språk, liksom också deras möjligheter till medinflytande i den regionala förvaltningen över lag, ställs på spel, inte minst om den språkliga minoriteten blir en mycket liten grupp i periferin”.
Folktinget ber därför förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande att den föreslagna lagtexten i 22 § kompletteras med följande tillägg:
att kommuninvånarna och övriga som använder en tvåspråkig kommuns tjänster har likvärdig rätt att delta i och påverka kommunens verksamhet på sitt eget språk, finska eller svenska.
att fullmäktige ska försäkra sig om att det finns faktiska möjligheter att delta i och påverka verksamheten på finska och svenska.
30 § Kommunens organ
I 4 mom. ingår motsvarande bestämmelse som i gällande lag: att det för undervisningsförvaltningen i en tvåspråkig kommun ska tillsättas ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt organ med särskilda sektioner för vardera språkgruppen. Ledamöterna i organen eller sektionerna ska väljas bland personer som hör till respektive språkgrupp.
Folktinget ser det som viktigt att organiseringen av undervisningsförvaltningen för vardera språkgruppen sker på samma organisatoriska nivå och med motsvarande resurser och befogenheter. Detta bekräftas genom goda erfarenheter från bland annat Esbo stad, som har en bildningsnämnd för vardera språkgruppen. Vi hänvisar vidare till att forskare vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet rekommenderar en modell med två nämnder, en för den finska bildningsverksamheten och en för den svenska (utredningen Bildningsförvaltningen och skolan, SSKH Notat, 2/2014, s. 65).
Utöver detta har Folktinget fått kännedom om att det saknas en entydig definition av formuleringen ”personer som hör till respektive språkgrupp”. Det uppstod oklarheter kring denna formulering inom Helsingfors utbildningsnämnd så sent som i december 2014. Folktinget ser det därför som angeläget att förvaltningsutskottet klarlägger denna fråga.
Folktinget anser vidare att det bör införas bestämmelser om undervisningsförvaltningen i en enspråkig kommun i lagförslaget: om en enspråkig kommun svarar för en skola med undervisning på det andra nationalspråket ska det finnas ett förtroendeorgan för språkgruppen, t.ex. en skoldirektion, med uppgift att handlägga och följa upp ärenden i anslutning till undervisningen.
Folktinget omfattar den föreslagna lagtexten i 30 § 4 mom. om undervisningsförvaltningen i en tvåspråkig kommun och ber förvaltningsutskottet fästa avseende vid följande ståndpunkter:
att de organ som kommunen tillsätter för den finskspråkiga respektive svenskspråkiga språkgruppen är förvaltningsmässigt likställda och har motsvarande resurser och befogenheter.
att formuleringen ”personer som hör till respektive språkgrupp” förtydligas innan kommunallagen antas, detta i syfte att undvika oklarheter i utnämningsförfarandet när en kommun utser medlemmar till ett kommunalt organ.
Folktinget ber därtill förvaltningsutskottet beakta behovet av ett nytt moment gällande undervisningsförvaltningen i en enspråkig kommun i sitt betänkande:
om en enspråkig kommun svarar för en skola med undervisning på det andra nationalspråket ska det finnas ett förtroendeorgan för språkgruppen med uppgift att handlägga och följa upp ärenden i anslutning till undervisningen.
37 § Kommunstrategi
Enligt 1 mom. ska kommunen ha en lagstadgad kommunstrategi, i vilken fullmäktige beslutar om de långsiktiga målen för kommunens verksamhet och ekonomi.
Det allmänna, dvs. staten och kommunerna, har en uttrycklig skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses även på lång sikt. Statsrådet har i sin berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen år 2009 föreslagit att myndigheterna ska inkludera förverkligandet av språkliga rättigheter i styrdokument, långtidsplanering och beslut eller i separata språkplaner.
Folktinget understryker med hänvisning till detta att kommunens lagstadgade skyldighet att tillgodose de språkliga rättigheterna tydligt bör framgå av de långsiktiga målen för kommunens verksamhet och ekonomi. Vi anser att ett förtydligande av paragrafen har en särskilt stor betydelse i utformningen av ägarpolitiken, eftersom de språkliga rättigheterna också ska tillgodoses vid bolagiserad kommunal verksamhet. Det här har i praktiken skett på ett bristfälligt sätt.
Med hänvisning till detta ber Folktinget förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande att 37 § 1 mom. bör kompletteras med en ny punkt 8, som beaktas i kommunstrategin:
8) säkerställandet av de språkliga rättigheterna inom samtliga delområden av en tvåspråkig kommuns verksamhet, samt inom sådan verksamhet som en enspråkig kommun enligt lag är skyldig att ordna på det andra nationalspråket.
56 § Grundavtal för samkommuner
I 56 § ingår en förteckning över vad kommunerna åtminstone ska bestämma om i grundavtalet.
Folktinget konstaterar att en samkommun är tvåspråkig om kommuner med olika språk eller minst en tvåspråkig kommun hör till samkommunen. Till följd av detta tillämpas på samkommunen det som gäller för tvåspråkiga kommuner med stöd av kommunallagen, språklagen och övrig lagstiftning.
Eftersom avtalet utgör grunden för samkommunens verksamhet framhåller Folktinget att samkommunens språk och sådana bestämmelser som behövs för att säkerställa den finsk- och svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter bör ingå i grundavtalet.
Exempel på dessa är följande:
att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter tillgodoses enligt lika grunder i samkommunens förvaltning och verksamhet samt i informationen till allmänheten
att förvaltningen organiseras så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningen har likvärdiga möjligheter att delta i och påverka beredningen av ärenden på sitt eget språk
att ledamöterna har rätt att använda finska eller svenska i samkommunens organ med stöd av språklagen
att språket i de representativa organens möteshandlingar fastställs med stöd av språklagen
att den lagstiftning och de särskilda beslut om behörighetsvillkor angående språk som gäller för tjänsteinnehavare och annan personal anges.
Folktinget hänvisar till detta och ber förvaltningsutskottet skriva in i sitt betänkande:
att 56 § kompletteras med ett nytt moment om att grundavtalet ska innehålla bestämmelser gällande en tvåspråkig samkommuns skyldighet att säkerställa den finsk- och svenskspråkiga befolkningens lagstadgade språkliga rättigheter.
90 § Förvaltningsstadga
Enligt detaljmotiven till 90 § ska alla ärenden som det ska finnas bestämmelser om i en instruktion samlas i kommunens förvaltningsstadga.
Folktinget har under lagberedningsprocessen understrukit det viktiga i att en tvåspråkig kommuns förvaltningsstadga innehåller bestämmelser om hur tvåspråkigheten beaktas i serviceverksamheten och framhållit betydelsen av att dessa bestämmelser överförs till den nya kommunallagen. Detta lagrum saknades emellertid i regeringens lagutkast.
Folktinget konstaterar därför med tillfredsställelse att 90 § har kompletterats med ett 2 mom. om språkliga skyldigheter: förvaltningsstadgan ska innehålla de bestämmelser som behövs för att de språkliga rättigheterna ska tillgodoses i kommunens förvaltning med stöd av språklagen och annanstans i lag. Folktinget framhåller den centrala betydelsen av denna bestämmelse och omfattar den föreslagna lagtexten.
Helsingfors den 21 januari 2015
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Christina Gestrin ordförande
Mats Brandt
ordförande
Folktingets förvaltningsutskott
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden