I enlighet med sitt lagstadgade uppdrag tar Folktinget främst ställning till de frågor som berör de språkliga rättigheterna. Folktinget motsätter sig ett språkförsök med motiveringar som följer nedan.
RP 114/2017 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ett försök som gäller det andra inhemska språket i den grundläggande utbildningen
Riksdagens kulturutskott har bett Svenska Finlands folkting (senare Folktinget) lämna ett skriftligt yttrande gällande regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ett försök som gäller det andra inhemska språket inom den grundläggande utbildningen. Försöket är en del av regeringens spetsprojekt för kompetens och utbildning. Enligt spetsprojektet ska språkundervisningen utökas och göras mångsidigare.
I enlighet med sitt lagstadgade uppdrag tar Folktinget främst ställning till de frågor som berör de språkliga rättigheterna.
Folktinget motsätter sig ett språkförsök med motiveringar som följer nedan.
Propositionen möjliggör regionala försök med att utvidga språkutbudet utan obligatoriska studier i det andra nationalspråket.
Propositionen står i strid med nationalspråksstrategin som godkänts av statsrådet 2012. Nationalspråksstrategin säger att språk inte skall ställas mot varandra. Målet med nationalspråksstrategin är att ”skapa ett samhälle som inte fråntar någon rätten och möjligheten att lära sig landets båda nationalspråk och därmed göra det möjligt för alla att fullvärdigt bekanta sig med såväl den finskspråkiga som den svenskspråkiga kulturen.” (Nationalspråksstrategin 2012, s. 35).
Folktinget anser att staten bör värna om och stärka våra två nationalspråk, svenska och finska, inte försvaga dem genom att gå in för försök som gäller det andra inhemska språket i den grundläggande utbildningen. Finland som ett tvåspråkigt land bär sitt ansvar för att båda språken förblir livskraftiga och används i vårt land också i framtiden.
Folktinget betonar att undervisningen av de båda nationalspråken bör ingå i grundskolans och andra stadiets läroplaner och kvarstå som ett för alla elever gemensamt ämne.
Grundlagsutskottet påpekar att den föreslagna lagstiftningen inte odelat står i samklang med utskottets tidigare ställningstaganden.
I grundlagsutskottets tidigare ställningstaganden har försökslagstiftning som leder till en viss olikhet i sig ansetts som acceptabel med avseende på jämlikheten, om det finns ett godtagbart mål med försöket. Ett sådant mål har i grundlagsutskottets tidigare praxis de facto haft en koppling till avsikten att på lång sikt förbättra verkställandet av grundrättigheterna.
Syftet med propositionen är inte att på lång sikt främja Finlands två nationalspråk och verkställandet av de språkliga och kulturella rättigheterna. Folktingets bedömning är att propositionen på lång sikt kommer att försämra svenskans ställning och verkställandet av den svenskspråkiga befolkningens rättigheter.
Folktinget anser att de regionala försök som propositionen möjliggör inte utgör en sådan grund som legitimerar en avvikelse från 6 och 17 § i grundlagen.
I propositionen konstateras att försöket inte har konsekvenser för de språkliga rättigheterna eftersom försöket är begränsat med avseende på tid, åldersgrupp och geografi.
Statsrådet har i sin berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen (2013) konstaterat att alla finländares grundläggande språkliga rättigheter inte uppfylls. De finskspråkiga kan lita på att deras språkliga rättigheter för det mesta förverkligas och att de kan uttrycka sig på sitt eget språk. De svenskspråkiga kan däremot inte lita på att deras språkliga rättigheter förverkligas, de har inte heller lika ofta möjlighet att använda sitt eget språk hos myndigheter (Nationalspråksstrategin 2012, s. 17).
Riksdagens grundlagsutskott har i sina betänkanden gällande statsrådets språkberättelse lyft fram vikten av språkkunskaper samt ansett det vara viktigt att undersöka om undervisningen i nationalspråken är tillräcklig. Grundlagsutskottet har påmint om behovet av långsiktiga insatser för att säkerställa att myndigheterna i fortsättningen skall klara av att erbjuda tjänster och service på svenska.
För att det språkliga rättigheterna skall tillgodoses på det sätt som avses i grundlagen poängterar Folktinget att det bör finnas tillräckligt många språkkunniga personer som upprätthåller strukturer och service på svenska och finska.
Folktinget framhåller att studier i det andra inhemska språket är en del av ett helhetssystem för att garantera att grundlagsrättigheterna förverkligas. Denna helhet innebär att alla avlägger studier i det andra inhemska språket även på andra och tredje stadiet. Den proposition som nu föreligger rubbar denna helhet som bygger upp kunskaperna i landets två nationalspråk.
Folktinget påpekar, att propositionen har konsekvenser för de elever som deltar i försöket. Elever som deltar i försöket blir utan möjlighet att lära sig svenska/finska även på andra stadiet eftersom de på begäran ska befrias från kravet att det andra inhemska språket ska ingå i den lärokurs som avses i gymnasielagen eller i en yrkesinriktad grundexamen som avses i lagen om grundläggande yrkesutbildning.
Propositionen stipulerar att i försöket kan delta endast de elever i åk 5 eller 6 som inte ännu inlett studierna i det andra inhemska språket förrän försöket inleds. Vidare sägs att både finsk- och svenskspråkiga utbildningsanordnare kan ansöka om försökstillstånd.
Propositionen gäller de båda nationalspråksgrupperna. De svenskspråkiga eleverna inleder i regel sina studier i det andra inhemska språket i årskurs 3 eller tidigare. I praktiken gäller försöket enbart elever i den finskspråkiga skolan och därmed finskspråkiga utbildningsanordnare. Folktinget betonar att försöket inte är ett jämlikt projekt mellan de två språkgrupperna.
Propositionen slår fast att försöket har konsekvenser för de elever som deltar i försöket och att det är svårt att undvika en situation där personer utan kunskaper i svenska i något skede av livet hamnar i en sämre ställning än andra på grund av avsaknaden av kunskaper i det andra inhemska språket. Vidare konstateras att eleven/studeranden i senare studier på andra stadiet eller på högskolestadiet skall förvärva kunskaper i svenska på eget ansvar och eventuellt även på egen bekostnad. Vidare sägs att avsaknaden av kunskaper i det andra inhemska språket kan göra det svårare för dem som deltar i försöket att få en tjänst/arbete, särskilt om de söker sig till yrken där kunskaper i båda språken krävs.
Folktinget poängterar att försöket får bestående, livslånga konsekvenser för dem som deltar i försöket. Elever som deltar i försöket riskerar bli diskriminerade på arbetsmarknaden. Därmed kan inte försöket anses vara ett jämlikt projekt ur individens synvinkel.
Folktinget lyfter fram att försöket gäller det andra inhemska språket, det vill säga undervisningen i både svenska och finska. Folktinget påpekar att texten i propositionen därför bör vara kongruent med denna utgångspunkt. Folktinget konstaterar att texten på sida 17 ”..svårt att undvika en situation där personer utan kunskaper i svenska i något skede av livet..” och texten på sida 10 ”..sker förvärvandet av kunskaper i svenska på elevens..” korrigeras till att motsvara andemeningen i propositionen så att texten kompletteras med orden ”och finska”. Ordalydelsen blir på sida 17: ”..svårt att undvika en situation där personer utan kunskaper i svenska och finska i något skede av livet..” och på sida 10 ”..sker förvärvandet av kunskaper i svenska och finska på elevens..”.
I regeringspropositionen konstateras att valfriheten medför risker för sociala, könsmässiga och regionala snedvridningar.
Folktinget hänvisar till aktuell forskning (Åsa Palviainen 2011) som påvisat att det finns en risk att det främst skulle vara välutbildade unga, företrädesvis flickor, som skulle ha kunskaper i svenska medan individer med grundskoleutbildning eller yrkesutbildning skulle ha valt bort svenskan.
Folktinget poängterar att försöket med stor sannolikhet ytterligare kommer att bidra till att vidga klyftan mellan de två språkgrupperna eftersom de elever som deltar i försöket inte ens får elementära kunskaper i det andra inhemska språket.
Folktinget lyfter också fram den regionala (o)jämlikheten. Alla elever bör garanteras samma möjligheter att studera svenska. Den regionala rörligheten bland den yngre generationen är stor. Man kan inte utgå ifrån att de unga även som vuxna kommer att stanna kvar i den kommun/region där de gått i skola. För dessa unga blir det svårare att söka sig till ett arbetsliv inom stat och kommun eller jobba någon annanstans i Finland. Folktinget anser att språkförsöket försätter de unga i en ojämlik ställning och framtidsutsikterna för de elever som deltar i försöket kan försämras.
I propositionen konstateras att Utbildningsanordnaren skall säkerställa att eleven och dennes vårdnadshavare med tanke på vidare studier och utnämningar till tjänster är medvetna om kraven på språkkunskaper i gällande lagstiftning. I propositionen noteras vidare att Utbildningsstyrelsen kan utfärda bestämmelser om hur man bör säkerställa utbildningsanordnarens skyldighet att garantera elevernas och deras vårdnadshavares kunskapsbas i frågan om valets eventuella följder.
Folktinget understryker att de elever som valt att inte studera det andra inhemska språket försätts i en sämre position när det gäller framtida yrkesval och arbetsliv med tanke på behörighets-/språkkrav för statliga och kommunala tjänster samt då det gäller möjligheter till nordiskt samarbete och möjlighet att arbeta i ett annat nordiskt land.
Propositionen lägger ett stort ansvar på utbildningsanordnare och vårdnadshavare. Elever, men också vårdnadshavare som å elevens vägnar skall fatta beslut om elevens deltagande i ett eventuellt försök, måste få tillräckligt med information om försöket och konsekvenserna av att delta i försöket.
Folktinget konstaterar att propositionen bör betona att Utbildningsstyrelsen ska ge närmare anvisningar om hur man säkerställer att eleverna och deras vårdnadshavare har den kunskap och information om eventuella följder, t.ex. krav på språkkunskaper i gällande lagstiftning, som ett deltagande i försöket får, innan de fattar beslut om deltagande. På så sätt säkerställer staten att alla elever får en likadan kunskapsbas samt likalydande information och därmed en jämlik utgångspunkt att utgå i från då beslut om deltagande i försök fattas.
Efter att elev och vårdnadshavare valt att gå med i försöket är de bundna till valet enligt regeringspropositionen. Utgångspunkten är att deltagande i försöket är bestående.
Folktinget påpekar att det sannolikt blir aktuellt med situationer då elever måste dra sig ur försöket. För dylika situationer efterlyser Folktinget tydliga anvisningar om hur en elev i en sådan situation kan komplettera de kunskaper som gått förlorade i och med deltagande i försöket.
Propositionen säger att högskolestuderande som deltagit i försöket kommer att beviljas befrielse från studierna i det andra inhemska språket i den omfattning som behövs och att bestämmelserna om befrielse vid behov kan preciseras senare. Vidare sägs att undervisnings- och kulturministeriet när det gäller högskolestudier kan bevilja understöd för att trygga möjligheterna att studera det andra inhemska språket.
Folktinget anser att högskolestuderande inte skall beviljas befrielse från studierna i det andra inhemska språket.
Folktinget anser att det, innan ett försök som handlar om landets nationalspråk inleds, bör finnas tydliga och genomskinliga bestämmelser, anvisningar och villkor kring olika förfaranden och premisser för beviljande av understöd för studier i det andra inhemska språket för högskolestuderande, så att alla kan behandlas lika.
Lagen avses träda i kraft senast den 1.8.2018. För att undervisning med försökstillstånd ska kunna inledas 1.8.2018 bör ansökningsförfarandet för tillstånden eventuellt inledas redan innan lagen träder i kraft.
Folktinget förhåller sig kritiskt till att processen med att ansöka om försökstillstånd skulle öppnas innan en eventuell lag har stadfästs.
Den åländska och den nordiska dimensionen
Enligt självstyrelselagen är Åland enspråkigt svenskt och ämbetsspråket är svenska. Myndighetstexter finns inte översatta till svenska och i möten med statliga myndigheter är ålänningarna tvungna att använda tolk eftersom ansvariga tjänstemän inom förvaltningsapparaten saknar kunskaper i svenska. Folktinget anser att Finland som är ett tvåspråkigt land har ansvar för att sköta det självstyrda Åland på svenska. Ålands sak är hela Finlands sak.
I det nordiska samarbetet fungerar språket som en förenande faktor. Finland hör till Norden, och skandinaviska språken, däribland svenskan, är en sammanhållande faktor. Folktinget framhåller att nyttan av kunskaper i svenska är större än någonsin i det alltmer integrerade ekonomiska samarbetet mellan Finland och de övriga nordiska länderna. Kunskaper i svenska språket är en klar fördel med tanke på den nordiska arbetsmarknaden.
Frivillighet ingen garanti för språkinlärning
Folktinget vill avslutningsvis framhålla, att erfarenhet och statistik visar att valfrihet inte gynnat språkinlärningen i Finland. Språkundervisningen har inte heller utökats eller blivit mera mångsidig.
Sammanfattning:
• Folktingets bedömning är att propositionen på lång sikt kommer att försämra svenskans ställning och verkställandet av den svenskspråkiga befolkningens rättigheter. Folktinget anser att de regionala försök som propositionen möjliggör inte utgör en sådan grund som legitimerar en avvikelse från 6 och 17 § i grundlagen.
• Att experimentera med våra nationalspråk är oroväckande. Undervisningen i de båda nationalspråken bör ingå i grundskolans läroplan samt i gymnasiet och i yrkesutbildningen samt kvarstå som ett för alla gemensamt ämne
• Studier i det andra inhemska språket är en del av ett helhetssystem för att garantera att våra grundlagsrättigheter (tillgodose språkliga rättigheter, rätt att lära sig landets nationalspråk) förverkligas. Den proposition som nu föreligger rubbar denna helhet som bygger upp kunskaperna i landets två nationalspråk. Det finns en risk för att alla medborgares grundlagsenliga rättigheter inte kan garanteras
• Försöket omfattar båda språkgrupperna. I praktiken gäller försöket enbart de finskspråkiga skolorna eftersom de svenskspråkiga eleverna inleder sina studier i det andra inhemska språket senast i åk 3. Projektet är inte ett jämlikt projekt mellan de båda språkgrupperna
• Försöket får livslånga konsekvenser för dem som deltar i försöket. Elever som deltar i försöket löper risk för att i framtiden bli diskriminerade på arbetsmarknaden p.g.a. språkkrav i offentliga tjänster och serviceyrken
• Försöket omfattar båda språkgrupperna och därför bör texten i propositionen vara kongruent med denna utgångspunkt. Texten bör ändras till att omfatta båda språken d.v.s. svenska och finska, inte enbart svenska
• Försöket medför risker för sociala, könsmässiga och regionala snedvridningar
• Utbildningsstyrelsen bör ge anvisningar om hur man säkerställer att eleverna och deras vårdnadshavare har tillräcklig kunskap om försöket och dess följder samt krav på språkkunskaper i gällande lagstiftning innan de fattar beslut om deltagande i försöket
• Utbildningsstyrelsen bör, för ett försök som handlar om landets nationalspråk, utarbeta tydliga bestämmelser, anvisningar och villkor kring olika förfaranden – då en elev måste dra sig ur försöket, bestämmelser om befrielse från studier i det andra inhemska språket, beviljande av understöd för att förvärva kunskaper i det andra inhemska språket etc.
• Tillräckligt många bör ha kunskaper i svenska så att de som arbetar hos olika myndigheter kan betjäna alla sina kunder även på svenska
• Nyttan av kunskaper i svenska är större än någonsin i det alltmer integrerade ekonomiska samarbetet mellan Finland och de övriga nordiska länderna. Kunskaper i svenska ger fördelar på den nordiska arbetsmarknaden
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Thomas Blomqvist
ordförande
Camilla Grundström
biträdande folktingssekreterare