Folktinget har gett ett utlåtande gällande regeringens proposition med förslag till lag om kundens valfrihet inom social- och hälsovården och till vissa lagar som har samband med den.
Ärende: RP 16/2018 rd till riksdagens social- och hälsovårdsutskott
Allmänt
I nuläget tillgodoses inte invånarnas grundlagstryggade rätt till social- och hälsovård på svenska och finska enligt lika grunder. Bristerna har kontinuerligt lyfts fram i Statsrådets berättelser om tillämpningen av språklagstiftningen (2006, 2009, 2013 och 2017) och i internationella expertbedömningar, såsom Europarådets expertkommittés rapport om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (2012) och rapporten av Rådgivande kommittén till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (2016).
I beredningen av vård- och landskapsreformen är det därför viktigt att säkerställa att förverkligandet av de språkliga rättigheterna inte ytterligare försvagas. När det gäller förslaget om valfrihet inom social- och hälsovården är det viktigt att säkerställa att den språkliga servicen inte försämras då produktionen av social- och hälsovård delvis överförs från offentliga till privata aktörer.
40 § Språket för direktvalstjänster
Regeringens proposition
Enligt propositionen till landskapslag och lag om ordnande av social- och hälsovård är landskapet tvåspråkigt då det i landskapet finns tvåspråkiga kommuner eller enspråkiga kommuner med olika språk. Detta utgör jämfört med nuvarande kommunalt baserade system en geografisk utvidgning av vissa språkliga rättigheter. Vad gäller direktvalstjänster som produceras av privata aktörer, är skyldigheten att producera tjänster på båda språken enligt det föreslagna 40 § 1 mom. begränsade till tvåspråkiga kommuner, medan språket i de direktvalstjänster som produceras av affärsverkens tjänsteenheter ska utgå från den språkliga fördelningen i landskapet.
Dessutom har man i 40 § 2 mom. föreslagit ett förfarande, enligt vilket landskapet kan bevilja privata producenter dispens från skyldigheten att producera service på kommunens båda språk. Enligt momentet kan undantag beviljas om det på lika villkor finns tillgång till andra tjänsteenheter inom samma område så att kunden kan få tjänster på sitt eget språk och utnyttja sin valfrihet.
Folktingets kommentarer
Vård- och landskapsreformen flyttar över ansvaret för ordnandet av service från kommuner till landskapet. I det föreslagna 40 § 1 mom. har man ändå valt att låta de språkliga rättigheterna utgå från kommuntillhörighet när det gäller privata producenter av direktvalstjänster. Till denna del är bestämmelsen problematisk. Folktinget betonar att de rättsliga följderna av bestämmelsen bör utredas grundligt.
Dispensförfarandet i 2 mom. kan i praktiken utgöra en betydande begränsning av valfriheten för den svenskspråkiga befolkningen. Med tanke på tillgången till service är det avgörande hur man definierar termen ”område”. I detta skede finns ingen definition att tillgå, förutom att man i detaljmotiveringarna nämner bostadsområden som exempel. Folktinget anser att det, utöver kravet på existerande tjänsteenheter inom samma område, bör finnas preciserade godtagbara krav på när landskapet får bevilja dispens till en privat producent.
Bestämmelserna i 40 § 1 och 2 mom. är problematiska med tanke på ett jämlikt tillgodoseende av de språkliga rättigheterna. När det gäller 1 mom. bör de rättsliga följderna av den avvikande språkliga indelningen för privata producenter och landskapens affärsverk utredas.
När det gäller 2 mom. är det nödvändigt att vidareutveckla bestämmelserna om dispens så att de tvåspråkiga landskapen kan hitta en skälig och jämlik beslutspraxis. Till exempel kan det i de tvåspråkiga landskapen uppstå situationer där flera vårdproducenter anhåller om dispens, men dispens enbart kan beviljas till någon eller några. Det bör i dylika situationer finnas klara regler för hur man går till väga så att den språkliga minoritetens valfrihet inte urvattnas.
41 § Språket för tjänster som tillhandahålls mot kundsedel och enligt personlig budget
Regeringens proposition
Enligt regeringens förslag till 41 § ska landskapet så långt som möjligt se till att tjänster som tillhandahålls mot kundsedel och enligt en personlig budget finns tillgängliga inom landskapet på landskapets språk, så att kundens valfrihet förverkligas i fråga om dessa tjänster. Av detaljmotiveringarna till paragrafen framgår att om det inte finns någon lämplig tjänsteproducent för kunden att välja som kan producera tjänsten på kundens språk, har kunden alltid rätt att vägra ta emot en kundsedel eller en personlig budget. Affärsverket ska då producera tjänsten på något annat sätt så att kundens språkliga rättigheter tillgodoses. Affärsverket ska producera tjänsten som egen produktion eller t.ex. som en köpt tjänst och säkerställa att kundens språkliga rättigheter tillgodoses också i de köpta tjänsterna. Det är i sista hand landskapet som ansvarar för att kundens språkliga rättigheter tillgodoses.
Folktingets kommentarer
Folktinget konstaterar att regeringens proposition till denna del är svag och den medför i praktiken att de finsk- och svenskspråkiga invånarna ställs i en ojämlik position. I ett landskap med en procentuellt sett liten svenskspråkig befolkningsgrupp, är risken stor att det inte finns tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller personlig budget att tillgå på svenska, varmed kunden istället kan få svenskspråkig service endast av affärsverket. På så sätt begränsas den svenskspråkiga kundens valfrihet väsentligt i jämförelse med den finskspråkiga kunden.
I ett tvåspråkigt landskap bör utgångspunkten vara den att all service finns tillgänglig både på finska och svenska. Folktinget anser att de språkliga rättigheterna för kundsedel- och personlig budget-service bör motsvara de språkliga rättigheter som gäller för direktvalstjänster (40 §).
Folktinget anser att landskapet bör ges en skyldighet att säkerställa att tjänster som tillhandahålls mot kundsedel och enligt personlig budget i tillräcklig utsträckning finns tillgängliga inom landskapet på landskapets språk, så att kundens valfrihet, språkliga rättigheter och faktiska jämlikhet förverkligas i fråga om dessa tjänster.
Sammanfattningsvis
Sammanfattningsvis konstaterar Folktinget att det finns en väsentlig risk att förslaget till 40 § och 41 § leder till att den språkliga servicen i de tvåspråkiga landskapen försämras, eftersom de privata producenterna enligt bestämmelserna inte har lika omfattande språkliga skyldigheter som landskapens affärsverk. En försämring av den språkliga servicen som direkt följd av införande av valfrihet är inte i enlighet med rådande språklagstiftning och främjar heller inte jämlikheten mellan kunderna.
Helsingfors den 7 maj 2018
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Thomas Blomqvist
folktingsordförande
Markus Österlund
folktingssekreterare
Johanna Lindholm
sakkunnig i social- och hälsovårdsfrågor