Folktinget har gett ett utlåtande till justitieministeriet och tar ställning till utredningen i enlighet med sin lagstadgade uppgift att främja svenska språkets ställning i landet
Enligt regeringens berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2017 bör det utredas om befolkningsdatasystemet kan ändras så att det blir möjligt att anteckna flera språk för en person. Också Europarådets ministerkommitté har rekommenderat att Finland ska göra det lättare att anmäla multiidentitet och tillhörighet till flera språkgemenskaper i befolkningsdatasystemet.
Utgångspunkt
Språkliga rättigheter hör till individens grundläggande rättigheter. Enligt grundlagen har var och en rätt att hos domstolar och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, finska eller svenska, och få behövliga dokument på detta språk. De språkliga rättigheterna preciseras i språklagen. Statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter ska självmant se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses i praktiken. Rätten att använda finska eller svenska gäller oberoende av medborgarskap.
Befolkningsdatasystemets uppgift om modersmål används som underlag bland annat när tvåspråkiga kommuner planerar småbarnspedagogik och grundläggande utbildning för vardera språkgruppen samt annan samhällsservice på finska och svenska. En myndighet kan också ta reda på en enskild persons uppgift om modersmål i befolkningsdatasystemet, om man inte från tidigare känner till vilket språk personen i fråga önskar använda. Detta har betydelse när myndigheterna ska försäkra sig om att de sänder beslut på rätt språk till finsk- och svenskspråkiga personer.
Enligt Statistikcentralens undersökning år 2012 uppgav 99,7 procent av de svarande att uppgiften om modersmål i befolkningsdatasystemet är korrekt (Kvalitetsbeskrivning Befolkningsstruktur 2018). Utifrån detta kan det konstateras att uppgiften om modersmål i befolkningsdatasystemet är ett tillförlitligt verktyg i myndigheternas verksamhet.
Folktinget lämnar sina synpunkter gällande alternativen A och B i utredningen.
Alternativ A: Flera modersmål antecknas och ett kontaktspråk väljs
– Konsekvenser för språkgrupperna
Enligt alternativ A kan en person uppge flera modersmål. Dessutom väljs finska eller svenska alltid som kontaktspråk. Folktinget hänvisar i det följande till vissa grundläggande principer när det gäller en persons rätt att enligt eget val använda finska eller svenska.
Lagstiftningen känner inte till tvåspråkighet på individnivå. I praktiken kan en person ändå vara så tvåspråkig att han eller hon enligt högsta domstolens tolkning inte kan nekas rätt att använda antingen finska eller svenska enligt situation och val. Hos statliga myndigheter är rätten att använda finska eller svenska inte begränsad till det egna språket, och det står fritt för var och en att oberoende av registrerat språk välja att använda någotdera språket (Paulina Tallroth, JM, Språkråd 4/2008).
Rätten att välja språk har framför allt motiverats med att en tvåspråkig person inte registreras som tvåspråkig, utan ska uppge antingen finska eller svenska som sitt modersmål (språklagskommitténs betänkande 2001:3, s. 152). Var och en har rätt att uppge och ändra uppgiften om modersmål i befolkningsdatasystemet, och en myndighet har inte rätt att ifrågasätta personens eget val gällande språkuppgiften.
Folktinget kommenterar också den synpunkt som framförs i samband med alternativ A om att möjligheten att uppge flera språk som modersmål ger information om en persons språkliga identitet. Begreppet språklig identitet definieras inte i utredningen.
Folktinget framhåller att frågan om hur en person upplever sin språkliga identitet är viktig. Den språkliga identiteten utgör emellertid en mera komplex helhet än registrering av ett eller flera modersmål. Användningen av detta begrepp kan därför leda till olika tolkningar. Även om en persons språkkunskaper och språkanvändning är en del av den språkliga identiteten, så är individens egen upplevelse av sin språkliga identitet avgörande för hur den ska definieras. Folktinget konstaterar att befolkningsdatasystemets uppgift om modersmål uttryckligen är ett verktyg för myndigheterna, inte ett sätt att definiera en persons språkliga identitet.
Med hänvisning till detta konstaterar Folktinget att befolkningsdatasystemet ger rum för smidighet med avseende på individens rätt att välja och ändra modersmål, finska eller svenska. Det modersmål som har uppgetts inverkar inte på en persons språkliga rättigheter. Modersmålet utgör inte heller ett hinder, ifall en person i vissa situationer och av olika skäl föredrar att använda det andra språket i kontakt med myndigheter. Enligt gällande lagstiftning gäller rätten att uppge kontaktspråk personer vars modersmål varken är finska eller svenska, och Folktinget ser det inte som motiverat att avvika från denna linje.
Alternativ A: Flera modersmål antecknas och ett kontaktspråk väljs
– Konsekvenser för myndigheterna
Alternativet att anteckna två språk, finska och svenska, som modersmål diskuterades i språklagskommittén, vars arbete resulterade i den nya språklagstiftningen år 2004.
Språklagskommitténs slutsats var att den officiella statistiken inte blir mera tillförlitlig om en person får registrera sig som tvåspråkig. I stället för att gränsdragningen mellan två språk delvis är oklar i nuläget innebär detta alternativ en lika otydlig gränsdragning mellan finskspråkiga, svenskspråkiga och tvåspråkiga personer (språklagskommitténs betänkande 2001:3, s. 151).
Av utredningen framkommer att detta alternativ skulle medföra betydande konsekvenser för myndigheterna, bland annat med avseende på kommunernas språk, statsandelssystemet, behovet av lagstiftningsändringar av teknisk karaktär och ändringar av de olika myndigheternas egna system.
Folktinget framhåller att registrering av två modersmål exempelvis kan leda till att en tvåspråkig kommun erbjuder småbarnspedagogik eller grundläggande utbildning på kommunens majoritetsspråk, vanligtvis finska, trots att föräldrarna har ansökt om en svenskspråkig dagvårds- eller skolplats. Även om detta vore ett undantagsförfarande, så kan det leda till en utveckling som med tiden får fastare former inom både kommunal och statlig verksamhet och utvidgas till att gälla också annan samhällsservice.
Enligt Folktingets bedömning främjar alternativ A med förslag om att registrera två modersmål i befolkningsdatasystemet inte tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna. Folktinget understöder därmed inte detta alternativ.
Alternativ B: Utöver modersmålet kan det antecknas ett annat hemspråk i systemet
– Konsekvenser för språkgrupperna och myndigheterna
Enligt alternativ B uppger en person ett modersmål, finska eller svenska, i befolkningsdatasystemet, vilket motsvarar nuläget. Det är dessutom möjligt att som hemspråk anteckna det andra språket samt eventuella övriga språk.
Folktinget konstaterar att ett förfarande där en person utöver modersmålet kan anteckna ett hemspråk inte ingår i gällande lagstiftning. Modersmålet har betydelse med avseende på myndigheternas språkliga skyldigheter, medan hemspråkets formella status är oklar. En förändring i enlighet med detta alternativ kan leda till en oklar gränsdragning gällande finska eller svenska som modersmål respektive hemspråk, vilket Folktinget ser som problematiskt.
Folktinget framhåller i enlighet med utredningen att det inte är motiverat att ändra det nuvarande systemet, om det leder till en försämring av hur språkgruppernas rättigheter beaktas.
Utöver detta hänvisar Folktinget särskilt till att Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning tillämpas i Finland från 25.5.2018. Information om en persons modersmål, kontaktspråk eller eventuellt hemspråk klassificeras som personuppgifter (artikel 4). En av dataskyddsförordningens principer är att endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för ett uttryckligt angivet ändamål ska samlas in (artiklarna 5–6).
Ifall alternativ B ändå går vidare till beredning understryker Folktinget det viktiga i att lagberedarna grundligt utreder huruvida en icke-nödvändig registrering av befolkningens hemspråk är förenlig med EU:s dataskyddsförordning.
Helsingfors den 8 april 2020
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Sandra Bergqvist
folktingsordförande
Markus Österlund
folktingssekreterare
Mats Brandt
ordförande
Folktingets förvaltningsutskott
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden