Folktinget har gett ett skriftligt ställningstagande till finansministeriet gällande förslaget till riksomfattande plan om tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner.
Ärende: Förslag till riksomfattande plan om tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner, VM109:00/2021
Hänv: Folktingets uppföljning av finansministeriets hörande 17.2.2022
Svenska Finlands folkting tackar för möjligheten att kommentera förslaget till riksomfattande plan om tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner. Folktingets representant höll ett anförande vid finansministeriets hörande 17.2.2022 och ombads lämna ett skriftligt ställningstagande som uppföljning av detta.
Förslaget till riksomfattande plan baseras på lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021). Lagen anger i 2 § att de grundläggande fri- och rättigheterna ska tillgodoses, vilket framhåller myndigheternas skyldighet att förverkliga språkliga rättigheter. I sitt betänkande understryker riksdagens förvaltningsutskott att man måste se till att det finns tillgång till högkvalitativa tjänster på båda nationalspråken och på samiska i den utsträckning som lagen kräver (FvUB 11/2021 rd).
Folktinget kommenterar i det följande förslaget till riksomfattande plan med avseende på förverkligandet av språkliga rättigheter.
Tillgången till svenskkunnig personal
Enligt förslaget ska de beslut som fattas om tillgången till service och placeringen av enheter och funktioner innebära att likabehandling, språkliga rättigheter och övriga grundläggande rättigheter förverkligas (s. 20). De språkliga rättigheterna tryggas bland annat genom att man försäkrar sig om att det finns tillgång till språkkunnig personal och genom distanslösningar (s. 21).
Enligt språklagen (423/2003) ska individens språkliga rättigheter förverkligas hos myndigheter utan att någon särskilt behöver begära det (2 §). Var och en har rätt att använda finska eller svenska i kontakter med statliga myndigheter (10 §). Myndigheterna ska i sin verksamhet på eget initiativ se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken (23 §).
Folktinget konstaterar att tillgången till svenskkunnig personal har en avgörande betydelse för att myndigheterna ska kunna tillgodose svenskspråkiga personers rätt till service på sitt eget språk. Inom statsförvaltningen finns det dock en uppenbar brist på personal som kan svenska.
Endast 3,8 procent av statens tjänsteinnehavare hade svenska som modersmål år 2017. Detta framgår av den nya nationalspråksstrategin, som godkändes som statsrådets principbeslut i december 2021 (statsrådets publikationer 2021:87, s. 26 och 99).
Nya forskningsresultat visar vilka erfarenheter svenskspråkiga personer har av statliga tjänster på svenska. Enligt forskningsrapporten Språkbarometern 2020 hade de svenskspråkiga svarandena genomgående fått sämre service på sitt språk än de finskspråkiga svarandena. Många svenskspråkiga svarade att brister i personalens språkkunskaper är ett stort problem (justitieministeriets publikationer 2021:3, s. 84).
Folktinget understryker att behovet av svenskkunnig personal bör ges hög prioritet när myndigheterna överför sina kundserviceenheter till statsförvaltningens gemensamma kundserviceenheter fram till år 2030. Förslaget om distanslösningar i syfte att trygga språkliga rättigheter kan vara ett sätt att underlätta tillgången till språkkunnig personal, men Folktinget framhåller vikten av att myndigheterna granskar förutsättningarna för hur de ska kunna säkerställa lagstadgade språkliga rättigheter på längre sikt och från ett helhetsperspektiv.
Folktinget hänvisar till att den nya nationalspråksstrategin innehåller åtgärder i syfte att aktivera användningen av svenska inom den offentliga förvaltningen. Eftersom ministerierna ansvarar för att förverkliga åtgärderna föreslår Folktinget att finansministeriet fäster särskild vikt vid nationalspråksstrategin i den fortsatta beredningen.
Placeringen av enheter och funktioner
I förslaget konstateras att tillgången till kompetent personal är en väsentlig faktor när de statliga myndigheterna väljer placeringsorter för sina verksamhetsställen (s. 17). De beslut som fattas om placeringen av enheter och funktioner ska innebära att likabehandling, språkliga rättigheter och övriga grundläggande rättigheter förverkligas (s. 20).
Enligt 122 § i grundlagen ska en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas när förvaltningen organiseras, så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis betonat att en övergripande bedömning av de språkliga konsekvenserna är ett måste, särskilt när de administrativa omläggningarna påverkar språkgruppernas faktiska möjligheter att få tjänster på sitt eget språk (bl.a. GrUB 1/2010 rd).
Grundlagens 122 § och riktlinjerna i grundlagsutskottets betänkande styr det beslutsfattande, som har anknytning till placeringen av statliga myndigheter och tillgången till tjänster. Det är följaktligen viktigt att den konsekvensbedömning, som ska föregå beslutsfattandet i enlighet med lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner, omfattar en grundlig bedömning av språkliga konsekvenser.
Med hänvisning till detta framhåller Folktinget vikten av att statliga myndigheter i beredningen av beslut om att inrätta eller lägga ned en enhet, fäster särskild vikt vid språkförhållandena på placeringsorten. Detta är en viktig bedömningsgrund med tanke på myndigheternas språkliga skyldigheter och möjligheterna att rekrytera personal som kan svenska.
Vidare konstaterar Folktinget att skyldigheten att sköta statens uppgifter på ett resultatrikt sätt även omfattar säkerställandet av språkliga rättigheter. Däremot får en strävan efter ekonomisk effektivitet inte ge utrymme för sådana sparåtgärder, exempelvis nedläggning av enheter, som påverkar förverkligandet av språkliga rättigheter.
Digitaliseringen av offentliga tjänster
Enligt förslaget kommer statsförvaltningens tjänster att ordnas via flera kanaler, i första hand genom digitala tjänster som kompletteras av besök och service per telefon. Det konstateras vidare att digitaliseringen inte får förhindra tillgången till tjänster via andra kanaler. Olika befolkningsgruppers behov måste beaktas i servicen. (s. 21)
Justitiekanslern har konstaterat att en allt viktigare strukturell förutsättning för att de språkliga rättigheterna ska kunna tillgodoses i framtiden är att båda nationalspråken beaktas i samband med digitala tjänster: ”De digitala tjänsterna ska kunna användas av den finsk- och svenskspråkiga befolkningen på lika villkor” (Justitiekanslerns i statsrådet berättelse för år 2018, s. 14).
Enligt språklagen ska tvåspråkiga myndigheter använda både finska och svenska i all information som riktas till allmänheten (32 §). Väsentlig information ska ges samtidigt på båda språken. Språklagen gäller all informationsverksamhet, oberoende av vilket medium eller vilken informationskanal som används. Justitieministeriet har gett en rekommendation med praktiska anvisningar om tillämpningen av språklagstiftningen i webbtjänster (OM 7/58/2015).
Folktinget konstaterar att digitaliseringens växande betydelse framhäver vikten av att de språkliga rättigheterna tryggas i systemlösningarna. Det är även väsentligt att den digitala informationen uppdateras samtidigt på båda språken. Eftersom språklagen gäller all informationsverksamhet ska behovet av information på finska och svenska också tillgodoses i sociala medier, i chattjänster och motsvarande. Det är dessutom viktigt att myndigheterna använder ett klart och lättförståeligt språk i dessa tjänster.
Vidare konstaterar Folktinget att en viktig principiell utgångspunkt är att enskilda personer själva har rätt att välja om de vill använda digitala tjänster eller besöka ett verksamhetsställe. Eftersom alla inte har möjlighet eller förmåga att använda digitala tjänster är det här en jämlikhetsfråga, som har en direkt betydelse för enskilda personers rättsskydd.
Landskapet Åland
Förslaget innehåller inte information om vilka konsekvenser den riksomfattande planen får för landskapet Åland.
Folktinget föreslår att ministeriet i sin fortsatta beredning kompletterar förslaget med vilka konsekvenser den riksomfattande planen får för landskapet Åland.
Helsingfors den 26 februari 2022
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Christina Gestrin
folktingssekreterare
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden