Inrikesministeriet måste garantera att nödcentralerna fungerar på både finska och svenska enligt de nödställdas behov när nödcentralsreformen genomförs, framhåller Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson. Det är nödvändigt att ministeriet låter göra en grundlig bedömning av vilka språkliga konsekvenser reformen får, konstaterar Henriksson vidare.
Inrikesministeriet vill minska antalet nödcentraler från 15 till sex år 2015. Ministeriet föreslår nya nödcentralsområden med 650.000-700.000 invånare och planerar samtidigt att utveckla verksamheten. Enligt ministeriet garanteras den svenska servicen inom en nätverksbaserad verksamhet med nytt datasystem, så att nödsamtalen styrs till jourhavande som kan svenska.
– Utbildningen för jourhavande är en viktig hörnsten ur svenskspråkig synvinkel, säger Henriksson. Räddningsinstitutet i Kuopio ordnar utbildning för jourhavande, men motsvarande utbildning saknas på svenskt håll.
– Det måste finnas tillräckligt med språkkunnig personal som kan ta emot nödsamtal och ge handledning under dygnets alla timmar. Lokalkännedom och dialekter kommer att vara viktiga faktorer inom nödcentralsverksamheten också i framtiden. Datatekniken i sig kan inte trygga nödcentralernas service på svenska.
– De språkliga förhållandena och skärgårdens särförhållanden förutsätter att nödcentraler placeras i Vasa och Åbo, betonar Anna-Maja Henriksson.Inrikesministeriet borde dessutom se över möjligheten att bevara Lojo nödcentral inom Nylands nödcentralsområde.
Anna-Maja Henriksson understryker ännu att statsrådets beslut om områdesindelningen och inrikesministerns beslut om placeringsorterna måste överensstämma med grundlagens bestämmelser. Det är därför viktigt att Inrikesministeriet följer god förvaltningssed och låter göra en grundlig bedömning av språkliga konsekvenser innan besluten fattas.
Mera information:
Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson, tfn: 050-512 2377