Folktignet har gett ett utlåtande till social- och hälsovårdsministeriet om slutrapporten av arbetsgruppen för en reform av socialvårdslagstiftningen.

Ärende:  Utlåtande om slutrapporten av arbetsgruppen för en reform av socialvårdslagstiftningen (Rapporter och promemorior 2012:26).

Hänvisning: Social- och hälsovårdsministeriets begäran om utlåtande   STM037:00/2009, 15.11.2012.

UTLÅTANDE

Svenska Finlands folkting är en lagstadgad intressebevakarorganisation för det svenska språket och den svenskspråkiga befolkningen i Finland.

Folktinget har fått begäran att ge utlåtande om arbetsgruppens slutrapport för en reform av socialvårdslagstiftningen. Folktinget fokuserar i sitt utlåtande på de aspekter av lagberedningen som berör de språkliga rättigheterna och den svenskspråkiga servicen.

Allmänt
Myndigheterna idag försummar ofta att följa de förpliktelser språklagen och socialvårdslagstiftningen ställer på klientens rätt till vård på svenska. De språkliga rättigheterna inom socialvården tillgodoses inte tillräckligt väl. Detta har man starkt påtalat både i Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen (2006 och 2009) och i internationella expertbedömningar, såsom Europarådets expertkommittés rapport om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (2012). Till Folktingets egen språkskyddsverksamhet har det också kommit in många anmälningar om att de språkliga rättigheterna inte tillgodoses i socialvården.

Betydelsen av de grundläggande språkliga rättigheterna accentueras inom socialvården. De klienter som socialvårdslagen berör är ofta i en svår livssituation och har inte nödvändigtvis förmåga att påtala sina rättigheter och behov. Rätten och behovet av att få använda sitt eget språk blir särskilt viktigt i en sådan situation. Vi ser det därför som angeläget och viktigt att vissa språkliga förpliktelser förtydligas, för att bättre garantera att myndigheterna både i all planering och i utförandet uppfyller språkförpliktelserna.
Folktinget anser att det är mycket bra att arbetsgruppen i sin slutrapport föreslår en utförlig paragraf om socialvårdens språk, men efterlyser vissa kompletteringar.

49 § Socialvårdens språk

I paragraf 49 § om socialvårdens språk hänvisar man till andra väsentliga lagar som innehåller bestämmelser om klientens språkliga rättigheter, vilket är positivt.   

Eftersom det ibland råder viss okunskap om de språkliga skyldigheter som myndigheter och bolag som utför offentliga uppgifter har, anser Folktinget att en hänvisning till lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) borde läggas till 49 § 1 mom. På så sätt förtydligas myndighetens skyldighet att genom utbildning och andra personalpolitiska åtgärder se till att personalen har tillräckliga språkkunskaper för att kunna tillgodose språklagstiftningens bestämmelser i sin verksamhet.

I 49 § 4 mom. föreslår arbetsgruppen en bestämmelse om att personalen i situationer då den inte behärskar klientens språk ska ”sörja för att klienten … ges möjlighet att bilda en tillräckligt klar uppfattning om innehållet i och betydelsen av åtgärderna i anslutning till omhändertagandet av ärendet samt förutsättningar för att kunna sköta sitt ärende”.

Folktinget anser att det är viktigt att bestämmelsen finns med i förslaget med tanke på personer med syn-, hörsel- eller talskada, eller personer som har annat modersmål än nationalspråken. Vi är emellertid oroade över att bestämmelsen i praktiken kan misstolkas till att innefatta även klienter som pratar finska eller svenska, i de fall som personalen inte behärskar det nationalspråk som klienten har rätt att använda.

Folktinget föreslår därför följande tillägg till detaljmotiveringarna till 49 § 4 mom.: ”Socialvård för klienter vars språk är finska eller svenska ska ges i enlighet med paragrafens 1 mom. Det föreslagna 4 mom. ska inte användas som ett alternativ till 1 mom., om personalen inte behärskar det nationalspråk klienten har rätt att använda.” Motsvarande hänvisning kunde göras också till paragrafens 3 mom. om samernas språkliga rättigheter.

37 § Klientplan och
52 § Registrering av klientuppgifter

För att de språkliga rättigheterna ska kunna tillgodoses i praktiken förutsätts att vårdpersonalen vet vilket språk klienten önskar använda. Klientens språk bör därför tydligt antecknas i klienthandlingarna vid första kontakt med kommunens socialvårdsväsende (52 §). En allsidig servicehelhet på klientens språk, finska eller svenska, förutsätter också att klientens språk tydligt framgår ur klientplanen (37 §). Detta bör framgå ur detaljmotiveringarna till ifrågavarande paragrafer. När det gäller registrering av klientuppgifter bör klientens språk även behandlas i beredningen av elektronisk hantering av klientuppgifter.

53 § Utveckling av yrkeskompetensen och arbetshandledning

Slutligen betonar Folktinget betydelsen av att socialvårdspersonalen har faktisk möjlighet till språkutbildning. För att underlätta den brist som råder på språkkunnig personal, är språkkurser under arbetstid en nödvändighet för att personalen ska motiveras till att fördjupa sina språkkunskaper. Personalens språkutbildning bör nämnas i 53 §.

Vänligen,

Svenska Finlands folkting

Christina Gestrin  
Folktingsordförande  

Markus Österlund
Folktingssekreterare

Johanna Lindholm
Språkskyddssekreterare