Folktinget föreslog att följande synpunkter om tillgodoseendet av de grundläggande språkliga rättigheterna beaktas i handlingsplanen:

Rättsstaten utgår från att trygga tillgodoseendet av de grundläggande rättigheter till vilka de språkliga rättigheterna hör. Enligt Finlands grundlag är nationalspråken finska och svenska likvärdiga språk. Det allmänna ska se till att de grundläggande rättigheterna tillgodoses genom lag. I ekonomiskt strama tider är det särskilt viktigt att språkkonsekvensutredningar görs och att både grundlagen och språklagstiftningen respekteras.

Det finns en diskrepans mellan lag och verklighet, när det gäller förverkligandet av den svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter. Detta gäller både statliga, regionala och lokala myndigheters service. Folktinget har noterat att myndigheternas kunskaper om språklagen har försvagats. Oroväckande är också att kunskaperna i svenska har sjunkit sedan svenska språket blev frivilligt i studentexamen år 2005. Enligt en utredning som justitieministeriet gjorde år 2023 är endast 3,7% av de statligt anställda svenskspråkiga.

Enligt språklagen ska tjänsterna ordnas så att service på det egna språket fås utan att kunden särskilt behöver kräva den. Privatpersoner avstår lätt från sina språkliga rättigheter om de upplever att myndigheten inte vill ge dem service på deras eget språk. Det här i sin tur leder till att de språkliga rättigheterna inte tillgodoses, och därigenom nödvändigtvis inte heller de övriga rättigheterna, såsom en rättvis rättegång, social- och hälsovård på svenska och god förvaltning.

Utöver språklagen finns bestämmelser om språkliga rättigheter i en del av speciallagstiftningen. Praxis har varit att språkbestämmelser endast ingår i speciallagstiftning i de fall då servicen har en mycket stor betydelse. Folktinget föreslår att en språkbestämmelse tas med i lagstiftningen om digitala tjänster för att uppmärksamma att språkliga rättigheter tryggas i offentliga digitala tjänster.

Folktinget anser att det finns ett behov av att införa en skyldighet att ta i bruk metoder för språkplanering i lagstiftning om myndigheters verksamhet. Genom att kombinera den svenskspråkiga kunden med den svenskkunniga personalen är det möjligt upprätthålla svenskspråkiga servicekedjor. Genom att myndigheten uppgör kunskapsprofiler på personalen och utvecklar AI-verktyg där språket ingår som en faktor, finns det goda möjligheter att tillgodose svenskspråkiga personers grundläggande språkliga rättigheter.