Den tysk-dansk-frisiska gränsregionen

Folktinget är engagerad i två europeiska nätverk som jobbar för språkliga minoriteter och språkliga rättigheter. Det ena heter Network to Promote Linguistic Diversity (NPLD) och det andra heter Federal Union of European Nationalities (FUEN). Det sistnämnda hade sin kongress i september i Husum i distriktet Nordfriesland i Tyskland, nära den danska gränsen. Området är språkligt och historiskt mycket intressant. Mångfalden av språk som talas i detta relativt lilla område är unik – ibland används de till och med i samma mening. Förutom tyska och danska talas även frisiska, lågtyska, sønderjyska och sinte romani i Nordfriesland.

Den tysk-danska gränsen var under en lång tid hårt omstridd och under århundradenas lopp har gränsens sträckning ändrats flera gånger. Fram till det tysk-danska kriget markerade floden Ejdern gränsen mellan det danska hertigdömet Schleswig i norr och tyska Holstein i söder. I och med freden i Wien 1864 tillföll hela Slesvig, som sträckte sig nästan ända till Kolding i norr, Preussen.

Några år senare gick Preussen, efter franska påtryckningar, med på en folkomröstning om en eventuell annektering till Danmark. Detta genomfördes dock först av de allierade efter första världskriget. I folkomröstningen 1920 röstade befolkningen norr om den nuvarande gränsen för att tillhöra Danmark och befolkningen söder om den för att tillhöra Tyskland. Detta var också födelsen för den tyska minoriteten i norra Schleswig och den danska minoriteten i södra Schleswig.

I Tyskland är regionen uppdelad i distrikten Nordfriesland, Schleswig-Flensburg och den norra delen av Rendsburg-Eckernförde. Därutöver finns den självständiga staden Flensburg med centrum för den danska minoriteten.  Den frisiska folkgruppen har sitt centrum i Bredstedt med Frisiska rådet och Nordfriisk Instituut. Andra välkända platser i Nordfriesland är distriktshuvudstaden Husum, Tönning, Niebüll och Friedrichstadt.

Friserna är vid sidan av danskarna, sorberna, sinterna och romerna den fjärde officiellt erkända nationella minoriteten i Förbundsrepubliken Tyskland. Nordfrisernas bosättningsområde ligger på Schleswig-Holsteins västkust i distriktet Nordfriesland och på ön Helgoland. Sedan 1990 har den frisiska folkgruppen skyddats och främjats i enlighet med artikel 5 i delstatens konstitution. Det frisiska språket är det viktigaste kännetecknet för nordfriserna. Det talas aktivt av cirka 10 000 personer.

Nordfrisiska är emellertid inte bara ett språk utan också en symbol för den nordfrisiska identiteten och det nordfrisiska kulturarvet. Det spelar en viktig roll för att upprätthålla de unika kulturella traditionerna, folkloren och historien hos det nordfrisiska folket.

Många statliga skolor inom det nordfrisiska språkområdet samt vissa skolor för den danska minoriteten i Nordfriesland erbjuder undervisning i frisiska. Den största delen av undervisningen sker i grundskolorna. I regel kan elever i tredje och fjärde årskursen delta på frivillig basis. Det finns endast ett mycket begränsat utbud till gymnasieelever. I ”Realschulen” (mellanstadieskolorna) inom det frisiska språkområdet har det hittills inte förekommit några frisiska lektioner alls, och i ”Gymnasien” (högstadieskolorna) endast för de äldre klasserna. Endast på Risem Schölj (Risumskolan) i Risum sker all undervisning på frisiska; här är det obligatoriskt att delta i undervisningen på frisiska. Sedan nittiotalet har frisiska också införts i många ”Kindergärten” (förskolor).

Frisiska som studieämne erbjuds vid Flensburgs universitet och vid Kiels universitet.

Ansträngningar görs för att bevara och revitalisera det nordfrisiska språket. Språkrevitaliseringsprogram, utbildningsinitiativ och kulturella aktiviteter syftar till att främja användningen av nordfrisiska bland yngre generationer och öka medvetenheten om dess kulturella betydelse.

Den danska minoriteten i Sydslesvig, den norra delen av Schleswig-Holstein som gränsar till Danmark består idag av cirka 50 000 personer med en mer eller mindre tydlig dansk identitet, I staden Flensburg och området däromkring har den danskspråkiga minoriteten en synlig ställning. Man har egna skolor, kulturinrättningar, äldreboenden, bibliotek och kyrkor.

Under FUEN:s kongress hade jag möjlighet att besöka en dansk grundskola, Risum Skole /Risem Schölj. Skolan är en av 45 danska skolor i Sydslesvig och upprätthålls av Dansk Skoleförening och är alltså den enda skolan som också har obligatorisk undervisning på frisiska. Undervisningsspråket i skolan varierar beroende på elevernas kunskaper och på lärarens eget språk, men en vanlig skoldag ges undervisning på danska, frisiska och tyska. Det finns inte stipulerat i vilken mån ett språk ska användas utan det är väldigt flexibelt. Skolan jobbar aktivt med den internationella dimensionen och minoritetsspråk och kultur är ett viktigt tema för skolan.

Text: Anna Jungner-Nordgren