Cookie-inställningar

Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse och personlig service. Genom att samtycka till användningen av cookies kan vi utveckla en ännu bättre tjänst och tillhandahålla innehåll som är intressant för dig. Du har kontroll över dina cookiepreferenser och kan ändra dem när som helst. Läs mer om våra cookies.

Skip to content

Folktingets utlåtande om de framtida riktlinjerna för STEA-understöden som inlämnats via tjänsten utlåtande.fi 31.1.2025.

  1. I rapporten föreslås att understödsverksamheten förnyas enligt två alternativa modeller.

•     A – Att bygga en balanserad framtid (rapportens stycke 4.1)

•    B – Anpassning till förändring (rapportens stycke 4.2)

Vilken av modellerna lämpar sig enligt er bättre som utgångspunkt för förnyelsen?

Val:

                          A – En balanserad framtid, motivering:

                          B – Anpassning till förändring, motivering:

x                        Inte någon av de ovan nämnda, motivering:

Svenska Finlands folkting (Folktinget) är en lagstadgad organisation (lag om Svenska Finlands folkting 1331/2003) som bevakar och främjar Finlands svenskspråkiga befolknings rättigheter. I enlighet med sitt lagstadgade uppdrag tar Folktinget ställning endast till aspekter som berör den svenskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter.

Modellerna beskrivs inte tillräckligt ingående, särskilt inte alternativ B. I rapporten finns över huvud taget inte ett språkligt perspektiv som utgår från nationalspråken, vilket Folktinget anser att är djupt oroväckande och ett allvarligt förbiseende. Utredaren berör alltså inte alls det faktum att det i Finland finns två nationalspråk och att det således finns social- och hälsoorganisationer som tillhandahåller service för specifikt den svenskspråkiga befolkningen. Därmed berörs inte heller de särdrag som finns avseende social- och hälsovården på svenska och vad det innebär för de svenskspråkiga organisationernas verksamhet, eller en konsekvensbedömning av förslagens inverkan på de språkliga rättigheterna. Det är följaktligen mycket svårt att dra några konkreta slutsatser om de föreslagna alternativen i förhållande till de svenskspråkiga organisationerna, och vilka effekter alternativen skulle ha för den svenskspråkiga befolkningen. Folktinget kan därför inte stöda varken alternativ A eller B i deras nuvarande form.

Då en process inleds för att utveckla social- och hälsoorganisationernas allmännyttiga verksamhet måste även den svenskspråkiga befolkningens behov beaktas. Det bör säkerställas att den finsk- och den svenskspråkiga befolkningen har likvärdig tillgång till verksamhet och stöd från den tredje sektorn. Enligt 6 § i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av språk, och enligt 17 § ska det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. I 8 § diskrimineringslagen föreskrivs ett förbud mot diskriminering och enligt 5 § har myndigheterna en skyldighet att främja likabehandling. Enligt 3 § i lagen om finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården ska den verksamhet som understöds stödja människors likställdhet och jämlikhet samt tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna.

Social- och hälsoorganisationerna har en särskild betydelse som komplement inom de områden där den offentliga sektorn inte klarar av att tillhandahålla tjänster på svenska. Organisationerna spelar därmed en mycket viktig roll som en del av helheten av främjandet av hälsa och välfärd på svenska. Samtidigt har det svenskspråkiga organisationsfältet ofta en mer sårbar ställning än det finskspråkiga, på grund av mindre befolkningsunderlag och resurser.

För att de svenskspråkiga organisationernas verksamhet och deras målgrupps behov ska kunna tryggas i framtiden måste särdragen beaktas i den fortsatta beredningen. Det bör även göras en konsekvensbedömning av förslagens inverkan på de svenskspråkiga organisationerna och i förlängningen den svenskspråkiga befolkningen.

2. I understödsmodellen Balanserad framtid i utredarens rapport skulle understöd riktas till fem teman som är kopplade till centrala utmaningar i samhället. STEA-understöd skulle i fortsättningen riktas till verksamhet i anslutning till dessa teman. De fem temana i rapporten är kopplade till centrala utmaningar i det finländska samhället, som förändringen i åldersstrukturen och folksjukdomar. Teman som presenteras i stycke 4.1 är:

•    Öka barns och barnfamiljers välbefinnande

•    Stödja äldre personens funktionsförmåga

•    Främja psykisk hälsa

•    Minska ensamhet och stärka delaktighet

•    Främja folkhälsan och förebygga folksjukdomar

Är de temana som föreslagits motiverade ur er organisations synvinkel?

Enligt alternativ A ska en betydande del av understöden riktas till verksamhet enligt särskilt definierade teman och de mål som hänför sig till dem.

Att gå in för en temabaserad inriktning av understöd och begränsa det till fem temahelheter är problematiskt, eftersom det sänder en signal om att mindre befolkningsgrupper med specifika stödbehov inte prioriteras. Det är till exempel mycket oroväckande att funktionshinderorganisationer inte nämns över huvud taget i rapporten. Detta väcker i sin tur många frågor om alternativ A:s tillämpningsområde och hur det ska omsättas i praktiken. Rapporten svarar inte heller på hur organisationer med verksamhet utanför temahelheterna påverkas.

Folktinget är bekymrat över att man i utredningen verkar eftersträva större helheter av organisationsverksamhet i framtiden. Överlag är det svenskspråkiga organisationsfältet mindre än det finskspråkiga och förslaget med större, likformade helheter och temabaserat fokus är därför svårt att rakt av applicera på det svenskspråkiga. Det kan till exempel hända att en svenskspråkig organisation har olika typer av verksamhet och betjänar flera målgrupper på grund av att volymerna är mindre på svenska sidan. För en liten organisation kan det därtill vara mycket utmanande att anpassa sin verksamhet till olika teman.

Förslaget kan med andra ord innebära att mindre organisationer försätts i en sämre ställning eftersom de större organisationerna kan antas ha bättre kapacitet att möta de nya kraven. Det uppstår därmed en risk för en utveckling där mindre organisationer inte kan undgå att sammanslås med större organisationer. Folktinget är därför oroligt för att förslaget riskerar att dra undan mattan för svenskspråkiga organisationers verksamhetsförutsättningar om de ser sig tvungna att sammanslås med finskspråkiga organisationer. Folktinget önskar understryka att svenskspråkiga tjänster och verksamhet ordnas bäst i så enspråkigt svensk miljö som möjligt, då det annars finns en stor risk för att den svenska verksamheten urholkas och marginaliseras i en större finskspråkig organisation.

Som ovan konstaterats har de svenskspråkiga social- och hälsoorganisationerna en särskild roll som komplement till den offentliga sektorn, och upprätthåller i sig självt ett viktigt ekosystem som utvidgar servicekedjorna på svenska. Svenskspråkiga organisationer upprätthålls ibland av få personer, men är samtidigt kanske den enda instansen som tillhandahåller en viss typ av service och specialkunnande på svenska. Det handlar med andra ord inte enbart om att de kan tillhandahålla service på svenska, utan de besitter ofta en särskild kunskap om de svenska målgruppernas specialbehov. Som ett led i att trygga den svenskspråkiga befolkningens tillgång till service på sitt eget språk är det av mycket stor betydelse att de svenskspråkiga organisationerna ges förutsättningar att fortsätta sina verksamheter.

Folktinget anser därför att detta förslag inte kan gå vidare i beredningen utan att det noggrant utretts vilka konsekvenser det har för de svenskspråkiga social- och hälsoorganisationerna och deras målgrupp. Det bör även utredas och ges förslag på hur särdragen för det svenskspråkiga organisationsfältet ska beaktas i fortsättningen.

Er uppskattning om hur viktiga de tematiska områdena är på skalan 1-5 (1=viktigast, 5=minst viktig). Använd varje alternativ enbart en gång i följande frågor:

A) Öka barns och barnfamiljers välbefinnande

                          1. Viktigast

                          2. Näst viktigast

                          3. Tredje viktigast

                          4. Fjärde viktigast

                          5. Minst viktig

Er uppskattning om hur viktiga de tematiska områdena är på skalan 1-5) (1=viktigast, 5=minst viktig)

B) Stödja äldre personers funktionsförmåga

                          1. Viktigast

                          2. Näst viktigast

                          3. Tredje viktigast

                          4. Fjärde viktigast

                          5. Minst viktig

Er uppskattning om hur viktiga de tematiska områdena är på skalan 1-5) (1=viktigast, 5=minst viktig)

C) Främja psykisk hälsa

                          1. Viktigast

                          2. Näst viktigast

                          3. Tredje viktigast

                          4. Fjärde viktigast

                          5. Minst viktig

Er uppskattning om hur viktiga de tematiska områdena är på skalan 1-5) (1=viktigast, 5=minst viktig)

D) Minska ensamhet och stärka delaktighet

                          1. Viktigast

                          2. Näst viktigast

                          3. Tredje viktigast

                          4. Fjärde viktigast

                          5. Minst viktig

Er uppskattning om hur viktiga de tematiska områdena är på skalan 1-5) (1=viktigast, 5=minst viktig)

E) Främja folkhälsan och förebygga folksjukdomar

                          1. Viktigast

                          2. Näst viktigast

                          3. Tredje viktigast

                          4. Fjärde viktigast

                          5. Minst viktig

3. I utredarens rapport har man i stycke 4.1.3 föreslagit att organisationsverksamhetens regionala möjligheter kunde utökas och minska den administrativa bördan genom att flytta välfärdsområdenas organisationsunderstöd till att administreras via STEA. Understöder ni förslaget om att flytta organisationsunderstöden från välfärdsområdena till STEA-understöden? Val:

                          Ja, motivering (inte obligatorisk))

x                        Nej, motivering (inte obligatorisk)

Det finlandssvenska organisationsfältet är ofta starkt förankrat lokalt och regionalt, särskilt med tanke på att merparten av den svenskspråkiga befolkningen är bosatt i Svenskfinland. Välfärdsområdena har bättre insyn i den lokala och regionala verksamheten i området, och har därför också bättre möjligheter att beakta de centrala behoven för den svenskspråkiga befolkningen inom området. Folktinget har svårt att se mervärdet i att organisationsbidragen ska flyttas till och administreras av STEA i fortsättningen, och anser att det bör göras en grundlig konsekvensbedömning av förslaget och dess påverkan på de svenskspråkiga organisationernas verksamhet. I rapporten saknas en konsekvensbedömning av detta förslag över huvud taget.

4. I stycke 4.1.1.6 har utredaren presenterat förslag på hur teman skulle vara möjliga att bearbetas vidare så att STEA skulle ha en framträdande roll i början av processen. Hur tycker ni att eventuella övriga teman borde definieras?

5. Övriga observationer om rapporten

Befolkningsunderlag på minst 35 000 invånare

I rapporten anges ett befolkningsunderlag på 35 000 invånare som minimigräns för att organisationen ska få understöd.

Ett befolkningsunderlag på 35 000 personer är en för hög gräns med tanke på de svenskspråkiga organisationerna, då knappt 300 000 personer i Finland är svenskspråkiga. Det skulle vara mycket svårt och i praktiken omöjligt för svenskspråkiga organisationer att uppnå kravet, då deras målgrupper naturligt nog är mycket mindre än de finskspråkigas. Gränsen för befolkningsunderlaget måste anpassas så att det återspeglar den svenskspråkiga befolkningens storlek.

Ay-understöd till genuint riksomfattande organisationer

I rapporten framgår att grunderna för beviljande av allmänt understöd (Ay) ändras och kan beviljas endast till genuint riksomfattande organisationer.

Den svenskspråkiga befolkningen är bosatt främst i Svenskfinland. De svenskspråkiga organisationernas verksamhet riktar sig därmed till Svenskfinland och till svenskspråkiga som är bosatta på andra platser i landet. Naturligt nog är det därför inte möjligt för svenskspråkiga organisationer att vara verksamma i hela landet. Rapporten är mycket otydlig på denna punkt, och för det fall att förslaget går vidare i beredningen bör det klargöras vad det betyder för svenskspråkiga organisationer med andra demografiska verksamhetsförutsättningar än de finskspråkiga.

Liknande